Med utgångspunkt i tidigare forskning som visar att kvinnor i mansdominerade yrken ofta stöter på problem, har forskaren och lektorn Mariam Bjarnesen studerat kvinnliga kadetter på Officersprogrammet. Studien är kvalitativ med återkommande djupintervjuer med sex kvinnliga officersaspiranter. Första omgången intervjuer genomfördes under kadetternas inledande studieår. Då berättade de om erfarenheter från grundutbildningen, förväntningar på framtiden och synen på rollen som blivande officerare. 

– Överlag hade de positiva erfarenheter av värnplikten som de tyckte varit spännande och lärorik, säger Mariam Bjarnesen. Flera av dem hade också blivit uppmuntrade av sina befäl att söka Officersprogrammet och de visste att Försvarsmakten ville ha fler kvinnor i organisationen. De kom in med känslan av att vara strategiskt prioriterade och det stärkte dem.

Nu är kadetterna i studien inne på sitt tredje och sista år av utbildningen och i höstas genomfördes nya djupintervjuer med dem. Då hade deras syn på hur det är att vara kvinna i Försvarsmakten delvis förändrats och även om deras upplevelser skilde sig åt uppfattade några av dem att det inte längre var lika oproblematiskt.

– En kvinna tyckte själv att hon varit ganska arrogant när hon började som kadett och hade tänkt att genderperspektivet inte skulle påverka henne. Hon kom ju in som individ och förväntade sig att bli bemött för den hon är. Men år tre hade hon ändrat uppfattning och menade att det nog finns strukturer inom Försvarsmakten som gör att det behövs forum för kvinnor. Det var en ganska tråkig insikt för henne, säger Mariam Bjarnesen. 

Generellt upplevde de att de blir bra behandlade av lärare och ledning på skolan. Men i pentryn och korridorer kan det förekomma jargong och i viss mån även trakasserier.

Några av kadetterna hade lagt märke till hur synen på kvinnliga och manliga befäl skilde sig åt ute på förbanden under den verksamhetsförlagda delen av utbildningen. En del upplevde också en sexistisk jargong bland kadetterna på skolan.

– Generellt upplevde de att de blir bra behandlade av lärare och ledning på skolan. Men i pentryn och korridorer kan det förekomma jargong och i viss mån även trakasserier. En kadett hade blivit kallad för ”hora” och ”fitta”, säger Mariam Bjarnesen.

Det fanns också en osäkerhet bland kadetterna i studien om hur sådana angrepp bör hanteras. 

– De vet hur man anmäler, men är osäkra på om det är värt det. De är rädda för att det kanske blir värre om de anmäler och de vill heller inte ses som offer. Men det ska också sägas att alla kadetter inte varit med om sådant här, och en del trivs jättebra.

Kadetterna har också hamnat i situationer där de upplever att Försvarsmakten inte är anpassad för kvinnor. Som att det saknas personlig utrustning utformad för kvinnor eller att det är dåligt med duschar och omklädningsrum för kvinnor. I stort sett samtliga hade upplevt problem under övningar i fält.

– Något som återkom var att kisspauser inte är anpassade för kvinnor som behöver byta mensskydd eller ta av all utrustning för att kunna kissa. Ibland tvingades de välja mellan att kissa eller att byta till rena strumpor och sedan fick de skäll för att de hade på sig smutsiga strumpor, säger Mariam Bjarnesen och fortsätter.

– Om de sa till brukade befälen anpassa pauserna, men att alltid behöva vara den som säger ifrån och få höra suckar och kommentarer som att ”nu måste vi vänta igen”, kan vara påfrestande. Särskilt om man är ensam kvinna.

För att hantera sin minoritetsposition i Försvarsmakten utvecklar kvinnorna strategier för att smälta in, enligt Mariam Bjarnesen. Som att undvika att klaga, även i lägen där det är uppenbart motiverat. Eller att sträva efter att göra sitt yttersta i varje situation för att bli accepterad eller undvika att umgås för mycket med andra kvinnor för att inte skilja sig från mängden.

– En del bär också på en rädsla för att andra kvinnor ska göra något fel och att det ska gå ut även över dem själva, säger Mariam Bjarnesen.

Att de problem vi ser i dag skulle lösa sig automatiskt med nya generationer, tror jag inte på. Vi har inte sett det hittills i alla fall. 

Samtidigt finns det i dag en uttalad vilja från försvarsmaktsledningen att öka och behålla andelen kvinnor i myndigheten. Den strategiska prioriteringen kan ha medfört en minskad rädsla för dagens unga kvinnor att öppet stödja varandra, menar Mariam Bjarnesen. Tidigare forskning har visat att det ofta funnits en rädsla hos kvinnor i minoritet att inte accepteras av majoriteten om man som kvinna associeras med andra kvinnor.

– Kadetterna ser fördelar med både formella och informella nätverk för kvinnor. De tycker också att det är viktigt att vara en god förebild för yngre kvinnor. Några kadetter berättade att de fått leda värnpliktiga under den verksamhetsförlagda utbildningen och att värnpliktiga kvinnor tenderade att vända sig till dem snarare än till plutonens manliga befäl, säger hon.

När det handlar om insatser för att öka rekryteringen av kvinnor till Försvarsmakten och behålla dem som redan finns i organisationen, pekar Mariam Bjarnesen på flera åtgärder som hon menar skulle kunna ge resultat.

– Det handlar om utrustning och infrastruktur anpassad för kvinnor. Mentorskap för de yngre och att fortsätta jobba med värdegrundsfrågor. Att de problem vi ser i dag skulle lösa sig automatiskt med nya generationer, tror jag inte på. Vi har inte sett det hittills i alla fall. 

Mariam Bjarnesen hoppas att kunna fortsätta följa de sex kvinnorna inom ramen för sin forskning. 

– Till sommaren tar de examen och sedan ska de ut som unga fänrikar och möta verkligheten. Jag hoppas kunna träffa dem senare i år och få ta del av deras erfarenheter.

Studien har genomförts inom ramen för den uppdragsforskning som finansieras av Försvarsmakten kallad FOT, Försvarsmaktens forskning och teknikutveckling.