Senast publicerat
Senast publicerat:

Närstående spelar en viktig roll för framgång i yrkeslivet

Cesilia Karlsson Kabaca, grundare och generalsekreterare, Invidzonen
Detta är en krönika. Åsikterna är skribentens egna.

Här sitter jag och skriver min sjätte krönika till Officerstidningen. Jag läser de som skrivits av andra krönikörer innan mig och jag drabbas av en enorm skrivkramp. Mitt viktiga budskap försvinner i prestationsångest, jag skriver ju ord jag inte behärskar på ett forcerat sätt, så jag startar upp ett nytt tomt dokument och börjar om från början. Ämnet jag vill ta upp har jag tagit upp så många gånger förr. Men det är angeläget och nästan självklart för oss som själva är anhöriga och som arbetar med anhörigstöd.

Jag borde börja min text med att informera om att jag och mina kollegor – anställda som ideella – har lång erfarenhet av att stödja närstående till personal inom Försvars-makten och Domstolsverket. De vet att familjer och vänner är en grundläggande pelare för att upprätthålla mental och emotionell hälsa hos sin personal, att det främjar en hållbar och resursstark kår som står i den yttre linjen. Men det finns många fler myndigheter och organisationer som har personal i oroshärdar. Polisen, Tullverket, MSB, humanitära organisationer, journalister som arbetar i fält med flera. Och de är ännu fler, alla de som är anhöriga och som lever med någon som åtar sig riskfyllda uppdrag.

Genom att integrera anhörigstöd till en del av en handlingsplan visar arbetsgivaren att de inte bara bryr sig om medarbetaren som yrkesperson, utan också om hela deras livssituation.

Det finns flera skäl till att jag återigen vill förtydliga argumentet att anhörigstöd är en investering. Det handlar inte om att arbetsgivaren borde visa empati och omtanke om alla. Nej, det är ett strategiskt verktyg som kan bidra till att stärka personalens mentala hälsa och arbetsförmåga. Att behålla skicklig och erfaren personal är en utmaning, särskilt inom sektorer där arbete i riskmiljöer är en del av -vardagen. Höga omställningskostnader och förlusten av värdefull kompetens kan bli en dyr affär för många organisationer. Att locka till sig ny kompetent personal som är villig att arbeta i de mest utmanande miljöerna är ingen lätt uppgift och att erbjuda anhörigstöd kan bli en avgörande faktor som gör att toppkandidater väljer en arbetsgivare framför en annan. Många gånger väger sådana förmåner tyngre än högre lön eller andra kortsiktiga incitament. Genom att integrera anhörigstöd till en del av en handlingsplan visar arbetsgivaren att de inte bara bryr sig om medarbetaren som yrkesperson, utan också om hela deras livssituation. Denna typ av omsorg blir snabbt ett kraftfullt verktyg i rekryteringsprocessen och kan i sin tur leda till att anställda som påverkats negativt av en händelse stannar kvar inom organisationen, även efter svåra uppdrag. Det stärker arbetsgivarens långsiktiga kapacitet och effektivitet.

Försvarsmakten och Domstolsverket är unika i sitt slag. Bara de två myndigheterna har än så länge ett samordnat, formaliserat anhörigstöd. De vet att support till närstående skapar förutsättningar för den tjänstgörande att hålla fokus på ett utsatt uppdrag med både trygghet och stabilitet. Dessutom är närstående viktiga ambassadörer för viktiga yrken.

Kaffet i den vita koppen bredvid mig har kallnat. Jag stirrar rakt in i skärmen, det klickande ljudet från tangenterna har tystnat. En påtår nu och sen ett samtal till en officer som vill prata om hur han kan bemöta familjens oro. Fler myndigheter borde lyfta blicken och se hur det hela hänger ihop, vilka vinster som finns. Anhörigstöd är en investering för alla inblandade.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Värnpliktiga är kraftigt överrepresenterade i Försvarsmaktens arbetsskadestatistik, och bland kvinnliga rekryter syns även en viss skadeökning. Samtidigt har myndigheten inte lyckats lösa problemen med rapportering och analysering av arbetsskador som uppstod när avvikelserapporteringen fördes över till Prio för tio år sedan.

    Linda Sundgren
    Värnpliktiga soldater med packning och kamouflage på led under en fältvecka.
    Värnpliktiga står för majoriteten av arbetsskadeanmälningarna i Försvarsmakten. Bland kvinnliga rekryter syns dessutom fler stressfrakturer än tidigare, visar årets arbetsskaderapport.

    Foto: Anders Wiklund/TT

    År 2025 inkom 3 257 anmälningar om arbetsskada till Försvarsmakten. Enligt generalläkaravdelningen vid Försvarsstabens stödenhet som sammanställer skadestatistiken brukar det vara en eftersläpning i rapporteringen på runt 500 ärenden. Om det stämmer även i år kommer det totala antalet rapporter att hamna på cirka 3 700, vilket är i nivå med året innan. Det som sticker ut i resultaten är den stora mängden skador bland värnpliktiga. De står för drygt 60 procent av alla anmälningar, trots att de bara utgör tio procent av de tjänstgörande.

    – Jag tror att det beror på att vi är väldigt duktiga på att rapportera allt när det handlar om värnpliktiga. Både riktigt allvarliga skador, men också sådana som rapporteras i förebyggande syfte. Det kan bero på att man kan få ersättning från Kammarkollegiet för skador man ådragit sig under värnplikten. Däremot betalas det inte ut mer från Kammarkollegiet idag jämfört med tidigare, säger Försvarsmaktens generalläkare Claes Ivgren.

    Vi hade en större andel belastningsskador av en sort som vi inte sett tidigare hos kvinnliga värnpliktiga.

    Andelen arbetsskador bland värnpliktiga har varit relativt konstant de senaste åren. En liten ökning syns dock bland kvinnor som stod för en något större andel av skadorna jämfört med året innan.

    – Vi hade en större andel belastningsskador av en sort som vi inte sett tidigare hos kvinnliga värnpliktiga. Det handlar om stressfrakturer, alltså skador som uppstår för att man burit eller belastat kroppen på ett sätt över tid som kroppen inte kunnat hantera fysiologiskt. Det har uppstått förändringar i benvävnaden och i vissa fall spontana frakturer, alltså att ett ben har gått av, säger Claes Ivgren.

    20180118_Bezmah01_Porträtt_Claes_Ivgren_044

    Claes Ivgren

    Försvarsmaktens generalläkare

    Utöver det totala antalet skador i Försvarsmakten ger årets arbetsskaderapport ytterst knapphändig information om skadeläget bland anställda i myndigheten. År 2015 överfördes Försvarsmaktens arbetsskaderapportering till stödsystem Prio och sedan dess har det varit problem med underrapportering, felaktigt kodade skador och analyser. Årets rapport var flera månader försenad och innehåller minimalt med information. Varken skadetyp, var eller i vilka sammanhang som skadorna inträffar eller den drabbades befattning, grad eller ålder redovisas.

    – Huvuddelen av underlaget är ackumulerat på ett sätt som gör att jag inte känner mig absolut trygg med att vi inte har fått in allt det som har hänt. Vi vet att vi har alla allvarliga fall, för där har vi Arbetsmiljöverkets och Försäkringskassans underlag. Men jag är inte säker på att vi täcker en helhet, säger Claes Ivgren.

    Nu är det tio år sedan Försvarsmakten presenterade en fullständig arbetsskaderapport. Hur ser du på det?

    – Jag tycker inte att det är okej. Vi behöver ha ett system som vi kan lita på, som är enkelt att hantera och där vi med stor noggrannhet kan följa utvecklingen i organisationen. När verksamheten accelererat som den gjort de senaste åren och vi växer så fort som vi gör är det jätteviktigt att kunna följa skadeutfallet, säger Claes Ivgren.

    Jag tycker inte att det är okej. Vi behöver ha ett system som vi kan lita på.

    Arbetsskaderapporterna ska ligga till grund för det skadeförebyggande arbetet i myndigheten. Om arbetsgivaren inte vet hur skadeläget ser ut är det svårt att vidta rätt åtgärder och att mäta effekten av det som görs.

    – Om vi hade haft en väldigt stringent rapportering hade vi kunnat komma med förslag som syftar till att ändra på verksamhet som vi ser genererar skador. Men det förutsätter att rapporten är detaljerad och noggrann och att vi känner trygghet med att vi har allting med i rapporteringen. Tyvärr saknas det fortfarande, tio år efter införandet, säger Claes Ivgren.

    Tidigare följdes skadeutvecklingen inom vissa områden särskilt noga på grund av den stora risken för skador. Ett sådant fokusområde var hörselskador, men inte heller de finns med i årets rapport.

    – Vad gäller hörselskador finns det säkert ett bra underlag bland årets anmälningar, men den kompetens som tidigare hanterade de rapporterna har slutat i Försvarsmakten. Det är alltså brist på kompetens som lett till att vi inte har genomfört någon djupare analys av det skadeområdet. Jag vet att man håller på att rekrytera en ny arbetsmiljöingenjör vid Försvarsmedicincentrum i Göteborg, men tjänsten är inte tillsatt ännu, säger Claes Ivgren.

    Tyvärr saknas det fortfarande, tio år efter införandet.

    Enligt Claes Ivgren arbetar Försvarsmakten vidare med att försöka komma tillrätta med arbetsskaderapporteringen:

    – Det har ju varit känt länge att Prios avvikelsesystem fungerar sisådär. Vissa är jätteduktiga på att rapportera, andra tycker att det är för trassligt. Ett förbättringsarbete pågår och jag tror att det snart ska vara slutfört, men det är inte vi utan Försvarsstabens genomförandeenhet som ansvarar för det.

    Claes Ivgren säger att han skulle vilja ta arbetsskadearbetet ett steg längre. Hans förslag är att all personal i myndigheten ska få tillgång till Försvarshälsan:

    – Om personalen går till Försvarshälsan när något inträffar och får sin skada bedömd och journalförd i Försvarsmakten, skulle vi få ett bättre grepp om det fysiska och psykiska måendet. Vi skulle dessutom få ett bättre underlag för arbetsskaderapporten. Det är något jag arbetar för, men inte nått hela vägen fram med ännu.

    Utöver de arbetsskador som redovisas i Försvarsmaktens arbetsskaderapport finns ett antal svåra arbetsskador och allvarliga tillbud som anmäls direkt till Arbetsmiljöverket och som inte ingår i Försvarsmaktens arbetsskadestatistik. År 2025 var det 129 fall, varav två dödsfall. Det var 29 ärenden fler än året innan.

    Officerstidningen söker Försvarsstabens genomförandeenhet för en intervju om det pågående förbättringsarbetet med avvikelserapporteringen i myndigheten.

    Ur arkivet: