Senast publicerat
Senast publicerat:

Södra skånska regementet först ut att skicka styrka till Lettland

Igår kom beskedet att Sverige som Natomedlem ska bidra med trupp i Lettland. Södra skånska regementet, P 7, är det förband som kommer att skicka personal först, meddelar Försvarsmakten i dag.

Josefine Owetz
Felix Sundbäck/Försvarsmakten
Det första styrkebidraget i Lettland beräknas bestå av cirka 600 personer och kommer bestå av anställda soldater och officerare, huvudsakligen från 71:a bataljon.

Som Natomedlem ska Försvarsmakten ska bidra med förband till Natos multinationella styrka i Lettland, meddelade statsminister Ulf Kristersson (M) på Folk och försvars rikskonferens igår. Det första förbandet som kommer att vara på plats är Södra skånska regementet, P 7, med ett truppbidrag på cirka 600 personer, skriver Försvarsmakten i en artikel på myndighetens webbplats. DN har tidigare rapporterat om detta. 

Majoriteten av styrkan kommer huvudsakligen att komma från 71:a bataljon.

– Vi har börjat planera för detta och förutsatt att ett beslut kommer så är vi beredda att lösa uppgiften, säger överste Lennart Wideström, chef för Södra skånska regementet, i artikeln.

Bidraget kommer att ske inom ramen för Nato Forward Land Forces, FLF. FLF-konceptet är multinationella sammansatta styrkor som är placerade i åtta länder i de östra delarna av Europa. Syftet med styrkorna är att verka avskräckande för ett eventuellt ryskt anfall mot väst och Nato.

» Det här blir ett av de initialt synligaste bidragen från armén till Natos kollektiva försvar. «

Svenska styrkan ska bestå av en mekaniserad bataljon med start tidigast 2025, skriver Försvarsmakten. Insatsen i Lettland har sin bas utanför Riga och leds av en divisionsstab från Danmark.

Planen är att Sverige och Danmark ska dela på ansvaret med att sätta upp en bataljon. De danska och svenska truppbidragen kommer att avlösa varandra med sex månaders-rotationer, enligt Försvarsmakten.

Det finns ännu inget formellt regeringsbeslut för bidraget i Lettland, men planeringen inom armén pågår för fullt.

Liknande läsning:

– Det här blir ett av de initialt synligaste bidragen från armén till Natos kollektiva försvar och en uppgift vi tar på största allvar. Precis som förmågan att kunna ta emot militärt stöd i Sverige vid behov är även förmågan att kunna ge militärt stöd utanför våra gränser avgörande för vår framtida roll i Nato, säger generalmajor Jonny Lindfors, arméchef, i artikeln.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Försvarsmaktens uppdrag bärs inte bara av dem som tjänstgör, utan också av deras närstående. Hur­ ­säkerställer vi att stödet möter deras verklighet?

    Redaktionen

    Sveriges bidrag till fred och säkerhet bärs av många myndigheter, organisationer och enskilda medarbetare i uppdrag. Tillsammans utgör de en struktur som gör insatser möjliga, både nationellt och internationellt.

    I detta sammanhang finns också ett lager som består av de närstående, de som i praktiken bär upp vardagen hemma runt uppdraget. Lagret är avgörande för både förutsättningarna att genomföra uppdrag och vad som händer efteråt. Anhörigas insats och roll är inte ett stöd i marginalen, utan en bärande del av den struktur som gör att uppdrag kan genomföras före, under och efter en insats.

    Att vara anhörig till någon i internationell tjänst kan innebära olika saker beroende på relation och uppdragets karaktär. För vissa handlar det om att få vardagen att gå ihop, för andra om en ständig oro på avstånd, gemensamt är beredskapen inför det som skulle kunna hända.

    Under senare tid har vi mött ytterligare en målgrupp: anhöriga till svensk personal i Ukraina-relaterade uppdrag.

    Under många år har vi mött närstående från flera typer av insatser, internationella, nationella och medföljande till utsänd personal. Behoven skiljer sig åt, men i kärnan finns erfarenheter som förenar. Det handlar om att få fakta, igenkänning, råd och stöd och att få dela vidare.

    Under senare tid har vi mött ytterligare en målgrupp: anhöriga till svensk personal i Ukraina-relaterade uppdrag. Personer som lever nära individer som utbildar, stödjer och förbereder ukrainsk personal för ett pågående krig. Det skapar en särskild typ av påfrestning.

    Hur förhåller sig personalen professionellt till något som samtidigt är djupt mänskligt, när arbetet innebär att komma nära människor som i nästa steg skickas vidare in i kriget? De närstående vi möter beskriver hur de påverkas på flera plan, i det som delas, men också i det som inte sägs.

    Vi är fem organisationer som är utpekade av Försvarsmakten att, inom ramen för IMI-lagstiftningen, komplettera stödet till personal och närstående. Det har funnits en tydlig ram för vårt arbete. Samtidigt ser vi nu hur gränserna börjar suddas ut. Insatsernas karaktär rör sig idag mellan nationellt och internationellt och genomförs av såväl anställda som frivilligorganisationer.

    Uppdrag formas i allt högre grad av omvärldsläget, och skiljelinjer som tidigare varit tydliga blir svårare att upprätthålla i praktiken. För den som är närstående spelar det mindre roll hur uppdraget definieras, det är det uppdraget innebär och för med sig som behöver mötas.

    När omvärldsläget förändras och gränser suddas ut behöver vi alla följa med. Det är avgörande för att våra stödinsatser fortsatt ska vara träffsäkra och göra största möjliga nytta för dem som tjänstgör, deras närstående och uppdragen i stort.

    Det är också utgångspunkten i vårt arbete, där vi kontinuerligt utvecklar och anpassar stödet utifrån de behov vi möter. Ett första steg är att synliggöra hur dessa gränser förändras.

    Ur arkivet: