Senast publicerat
Senast publicerat:

Intervju med ÖB: ”Det kommer inte bli ett lugnare 2023”

ÖB Micael Bydén har lämnat sitt militära råd till regeringen. Där betonas behov av satsningar för Försvarsmakens personal. Personalförsörjning måste säkerställas med anledning av omvärldsläget, konkurrensen på arbetsmarknaden och Natoanslutningen.

Josefine Owetz
Tim Aro / TT
Den 1 november lämnade ÖB Micael Bydén sitt militära råd till regeringen. I det betonas behov av satsningar och åtgärder inom personalområdet.

– Vi ska skicka ut personal utomlands på ett helt annat sätt än tidigare. Det finns därför satsningar inom personalområdet som vi behöver göra där vi inte riktigt har nått fram ännu, men som med ett Natomedlemskap blir mer tydligt. Då tänker jag på förmåner, villkor och förutsättningar att kunna ta med sig familj. Det handlar också om förutsättningar att kunna pendla, säger överbefälhavare Micael Bydén när Officerstidningen träffar honom i slutet av november. 

Han inleder intervjun med att betona den osäkra säkerhetspolitiska situation som Europa befinner sig i, som en följd av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina – och vilka följdverkningar det fick för det militära rådet. 

– Ingen av oss har upplevt något liknande. Med ett krig i Europa. Det som hände under våren, efter invasionen, med bättre ekonomiska förutsättningar och två procent av BNP, och med ansökan om Natomedlemskap. Det gjorde att det militära rådet blev präglat av de här delarna.

Det är ett högt tryck i organisationen och mer kraft läggs på nationell verksamhet. Detta sker parallellt med att Försvarsmakten ska tillväxa och krigsorganisationen bli dubbelt så stor. Samtidigt går personalen redan i dag tungt. Det är en svår balansgång, konstaterar ÖB, men säger att fokus har varit att försöka få till balansen.

» Jag önskar att jag kunde säga att det blir ett lugnare 2023. Men det kommer inte bli ett lugnare 2023. «

– Vi går redan hårt och framåt vi ska skicka ut personal utomlands på ett helt annat sätt än i dag. Det har funnits behov sedan tidigare, men det växte fram tydligare under året. Om vi ska klara det här, då behöver vi göra saker. Vi är samma människor nu som vi kommer vara då. Vi ska inte bara göra skarp verksamhet, vi ska tillväxa och vi har kommande Natomedlemskap, säger ÖB och fortsätter:

– Vi har personal som gör ett fantastiskt jobb dygnet runt, varenda dag, under förutsättningar där jag önskar att jag kunde säga att det blir ett lugnare 2023. Men det kommer inte att bli ett lugnare 2023, utan trycket kommer att vara lika hårt. Vi måste hitta förutsättningar där vi både orkar jobba och är uthålliga, så att vi inte sliter ut oss.

En del i det militära rådet handlade om åtgärder inom personalområdet utifrån den dagorder som ÖB gav ut till Försvarsmaktens anställda i augusti. I den tog han upp behovet av att Försvarsmakten, i konkurrensen med den civila arbetsmarknaden, måste kunna hävda sina erbjudanden.

Liknande läsning:

– Vi har en tillväxt, men den står inte i paritet med den takt vi skulle behöva ha. Ambitionerna på det här området är väldigt tydliga. Jag menar verkligen det här.

”Det handlar inte bara om lön utan också om villkor, förmåner och utvecklingsmöjligheter. Detta ska ställas i relation till de krav som Försvarsmakten måste ställa på personalen, i form av bland annat risker, utmaningar och uppoffringar från den enskilde och dennes närstående” skrev ÖB i dagordern.

Varför gav du ut dagordern?

– Jag vill sätta tryck och fokus på frågorna. Det skapar förväntningar, både i organisationen och på mig. Detta är en medveten satsning. Sedan är det inte säkert att vi når fram med allt. Vi har också vidtagit ett antal åtgärder.

Han nämner bland annat höjda lägstalöner för kontinuerligt tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän, höjda ingångslöner för piloter och andra personalgrupper samt ytterligare lönesatsningar i årets Rals.

– Det är en rad saker som vi redan gör och som vi måste följa upp. Här kommer jag inte att ge mig. Personalområdet blev en tydligare del i det militära rådet, än vad det hade varit om vi bara löst uppdraget som kom från uppdragsgivaren. Dagordern genererade också stora beredningsarbeten, säger ÖB Micael Bydén.

» Vissa saker kommer att ta tid, men jag vill tydligt signalera att det här är en av de absolut viktigaste frågorna. «

Översynen inom personalområdet har letts av Ledningsstabens personalavdelning. Analyser har gjorts ur flera olika perspektiv, däribland ekonomiska förutsättningar, personell tillgänglighet i balans mellan arbete och fritid, rörlighet och kompetensförsörjning.

– Det är hög tid att göra den här översynen nu. Där det finns tillkortakommanden, där ska vi försöka täcka dessa. Vissa saker kommer att ta tid, men jag vill tydligt signalera att det här är en av de absolut viktigaste frågorna. Att vara den attraktiva arbetsgivaren, för de som vill komma till oss, för de som vill göra karriär och utvecklas, och där man vill stanna.

I våras ansökte ett stort antal stridspiloter om tjänstledighet för studier. Orsakerna var bland annat missnöje med lönenivåer, ändrade pensionsvillkor och karriärmöjligheter.

Vad tänker du om det missnöje som dina anställda har gett uttryck för under året?

– Jag tänker jättemycket på det. Jag är själv stridspilot. Jag gjorde min stridspilotkarriär i en annan tid, men jag vet precis vilka frågor som var uppe då, som är rätt jämförbara med de frågor som är uppe nu. Jag vet hur angelägna vi var, hur vi jobbade och vilka förutsättningarna är för att vara stridspilot i Försvarsmakten, säger ÖB och fortsätter:

– Det jag kan säga är att jag hade önskat att vi inte skulle ha hamnat i det som vi har hamnat i, för denna personalkategori och andra. Jag hade önskat att vi hade hittat vägar fram tidigare. Det är lätt att säga det, men nu är vi här. Jag vet också hur mycket flygvapenchefen har engagerat sig i det här, bland annat genom ”Utvecklingsgrupp Behålla”. Det handlar om höjda ingångslöner, förutsättningar för personlig karriärutveckling och möjligheten att i en pendlingssituation inte behöva jobba borta hela tiden.

”Det har funnits behov sedan tidigare, men det växte fram tydligare under året”, säger ÖB Micael Bydén om den översyn som nu görs inom personal­området.

Flygvapenchefen har presenterat  åtgärder – men flera piloter är fortsatt tjänstlediga. Hade ni kunnat göra något mer för att hantera den här situationen?

– Jag hade önskat att det inte hade gått så här långt. De åtgärder som nu vidtas hade vi kunnat göra tidigare, det är bara att konstatera att det kan vara så. En sak som var kopplat till det här initialt var tjänstledigheter kopplat till pensionsfrågan. Där vidtogs åtgärder i dialog och samverkan med Arbetsgivarverket där man kom fram till en lösning i somras. Vi borde ha hanterat det här tidigare och då hade vi kunnat undvika delar av den här friktionen. Det var onödigt får man lov att säga. I efterhand har vi gjort åtgärder och försöker komma till rätta med situationen.

Framåt ser Försvarsmakten behov av en bred översyn av avtalsområdet, likaså behöver förutsättningarna för rörlighet ses över som en följd av tillväxt och Natomedlemskap.

– Flera av de här delarna handlar om sådant som vi behöver förhandla om med våra parter. Parter kan vara arbetstagarorganisationerna eller de som företräder staten. Det kan också vara så att vi behöver föreslå förändringar i regelverk och lagstiftning. Då kommer vi att göra det. Förväntningarna är väldigt höga. På vissa håll är de högre än vad vi kommer att kunna leverera.

När kommer det något mer konkret av satsningarna inom personalområdet?

– Några hundra miljoner i Rals kommer att synas i lönekuverten. Nya ingångslöner för piloter är redan på plats. Höjda lägstalöner för GSS/K också. Nu kommer det att synas succesivt. Det finns också förväntningar på avtal, villkor och förmåner, men det kommer att dröja en stund. Det vi kan göra själva kommer vi inte att vänta med. Men jag vill inte springa i förväg, det här måste vi få jobba genom nu, säger ÖB Micael Bydén.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Flera med insyn i Försvarsmakten och Försvarets materielverk beskriver en utveckling där externa konsulter får stort inflytande över strategiska vägval. När rollerna blir otydliga och beroenden växer behöver vi ställa frågan om vi har tillräcklig kontroll över våra egna system och beslut, skriver insändarskribenten.

    Josefine Owetz

    Foto: iStock

    Sverige befinner sig i ett säkerhetspolitiskt allvarligt läge. Den militära upprustningen går snabbt och kraven på effektivitet är höga. Just därför måste en obekväm fråga våga ställas: har staten full kontroll över hur de digitala vägvalen inom försvaret formas?

    Uppgifter från personer med insyn i både Försvarsmakten och Försvarets materielverk, FMV, pekar på mönster som förtjänar seriös granskning. Det handlar inte om enskilda individer, utan om strukturer där gränsen mellan stat och leverantör riskerar att bli otydlig. Om bilden stämmer är det ett systemproblem, inte ett personproblem. Offentlig sektor behöver konsulter. Det är inget kontroversiellt. Problemet uppstår när roller och incitament börjar flyta ihop.

    Det som beskrivs inifrån är miljöer där externa konsulter i praktiken får stort inflytande över strategiska vägval: de deltar i centrala forum, bidrar till kravställning och påverkar tekniska riktningar.

    Samtidigt kan det vara oklart för omgivningen när någon talar som oberoende expert och när samma person har koppling till en specifik plattform eller företag. När sådana gränser blir otydliga riskerar ansvarskedjor att försvagas. Det jag och mina kollegor inne i organisationen ser följer ett välkänt mönster från internationella it-skandaler. Varningsflaggorna är tydliga och återkommer gång på gång:

    Konsulter utan tydlig rollmärkning
    Externa konsulter uppges sitta i centrala forum, leda arbetsgrupper och driva beslut utan att det alltid är tydligt att de representerar kommersiella intressen. När konsulter uppträder som myndighetspersonal suddas ansvarskedjor ut.

    Inbäddade konsulter i kärnverksamheten
    Personer med leverantörskopplingar sägs arbeta djupt integrerat i organisationen med intern tillgång, inflytande över vägval och deltagande i strategiska diskussioner. Det skapar beroenden som är svåra att bryta.

    Kravställning som låser upphandlingar
    Ett återkommande mönster är att behov och krav formuleras på sätt som i praktiken passar en viss plattform, ofta kring ett specifikt system. Alternativ existerar formellt, men blir i praktiken orealistiska.

    Samma aktörer påverkar både strategi och leverans
    När konsulter först hjälper till att definiera problem och arkitektur och sedan levererar lösningen uppstår en uppenbar intressekonflikt. Det är en klassisk mekanism bakom leverantörsinlåsning.

    Ledningar som börjar se ett enda alternativ
    Den mest oroande signalen är kulturell. När högre chefer börjar beskriva ett systemval som “det enda realistiska” har oberoendet redan eroderat. Då har leverantörens världsbild blivit organisationens.

    Internationellt är detta ett välkänt mönster. Leverantörsinlåsning uppstår sällan genom ett enskilt beslut. Den växer fram gradvis genom att: 1. Behovsbild och strategi formas. 2. Krav skrivs nära ett visst ekosystem 3. Alternativ framstår som oprövade eller riskabla. 4. Beroendet cementeras.

    I flera beskrivningar återkommer hur stora affärssystem (inte minst kring it-system) tenderar att bli referenspunkten kring vilken allt annat organiseras. Det behöver inte vara fel i sig, men när ett system börjar behandlas som mål snarare än verktyg bör varningsklockor ringa. Detta är inte en teoretisk oro. Internationellt finns flera exempel där stora affärssystem kopplats till korruptionsutredningar.

    Så sent som 2024 gick ett stort internationellt företag med på att betala över 220 miljoner dollar i böter efter amerikanska mutanklagelser kopplade till affärer med offentliga aktörer i bland annat Sydafrika och Indonesien. Utredningar pekade på systematiska försök att vinna statliga kontrakt genom otillbörliga förmåner och mellanhänder.

    Mönstret är välkänt: komplexa system, starka leverantörsberoenden och svag insyn skapar grogrund för otillbörlig påverkan.

    Historiskt har även stora industrisystem kopplats till politiska skandaler i Europa, där leverantörer misstänkts ha använt nätverk av konsulter och mellanhänder för att påverka offentliga upphandlingar. Mönstret är välkänt: komplexa system, starka leverantörsberoenden och svag insyn skapar grogrund för otillbörlig påverkan.

    Poängen är inte att alla implementationer är korrupta utan att riskerna är dokumenterade och kräver starka skyddsmekanismer. Sverige har redan sett vad som händer när styrning och riskkontroll brister i känslig statlig verksamhet. Ett exempel är Transportstyrelseskandalen 2017 där känslig information blev tillgänglig för icke säkerhetsklassad personal i utlandet. Där ignorerades varningssignaler tills skadan var ett faktum. Skillnaden nu är att det som beskrivs rör strukturer inom Försvarsmakten.

    Om liknande mönster av otydligt ansvar, beroenden och förbisedda larm får växa i en verksamhet med ansvar för rikets säkerhet kan konsekvenserna bli betydligt allvarligare. Lärdomen från Transportstyrelsen är enkel, systemfel måste tas på allvar medan de fortfarande går att rätta till. I komplexa organisationer får experter naturligt stort inflytande. Men om långvariga beroenden och informationsövertag gör att beslutsfattare successivt tappar handlingsfrihet uppstår en risk att strategiska val i praktiken formas utanför staten. Det behöver inte handla om otillbörligheter i juridisk mening. Strukturella beroenden räcker för att gradvis förskjuta maktbalansen. I försvarssektorn är det i sig ett allvarligt styrningsproblem.

    Den mest allvarliga bilden handlar dock om ledarskap. Flera uppgiftslämnare beskriver hur höga chefer i praktiken införlivat leverantörernas narrativ. När beslutsfattare börjar försvara plattformar snarare än verksamhetsmål har något gått fundamentalt fel.

    Det kan ske gradvis genom att konsulter sätter agendan, alternativ framstår som riskabla, kritik tolkas som okunnighet och plattformen blir “oundviklig”. Till slut agerar organisationen som om systemet vore ett mål i sig. I en myndighet med ansvar för nationell säkerhet är det en farlig förskjutning. I detta sammanhang väcker även affärsmodeller frågor. Ett exempel som ofta nämns i diskussioner är ett litet konsultbolag med närvaro i försvarsrelaterade miljöer och återkommande höga marginaler.

    När konsultbolag med stark närhet till verksamheten samtidigt genererar betydande utdelningar till ägare som själva är verksamma i uppdragen uppstår frågor om incitament och transparens. Det betyder inte att något är fel per automatik, men det är en typ av konstruktion som i andra sektorer brukar granskas noggrant. Särskilt när det gäller samhällskritiska funktioner.

    När upplevelsen blir att larm inte tas på allvar riskerar tystnad att framstå som det säkrare alternativet.

    En särskilt oroande uppgift är att dessa frågor inte tycks vara okända internt. Personer med insyn beskriver hur oro ska ha lyfts genom flera kanaler: via linjevägar, säkerhetsfunktioner och visselblåsarsystem. Om sådana signaler inte leder till tydliga åtgärder uppstår en farlig dynamik. Visselblåsarsystem finns för att fånga upp strukturella risker. När upplevelsen blir att larm inte tas på allvar riskerar tystnad att framstå som det säkrare alternativet. Det gynnar aldrig en organisation som verkar i hög riskmiljö.

    Parallellt finns vittnesmål om att personer som ifrågasätter narrativet där systemet i praktiken blivit målbilden i sig marginaliseras. Anställda som lyfter alternativa lösningar eller problem med beroendet uppges uteslutas från centrala forum, plockas bort från beslutsprocesser eller tystas på andra sätt. Om detta stämmer är det djupt oroande. Försvarssektorn är beroende av intern intellektuell höjd och öppen debatt. När kritiskt tänkande ersätts av konformitet urholkas både kompetens och säkerhet.

    Det är viktigt att vara tydlig, detta är inte en text om att peka ut enskilda bolag eller individer. Inte heller om att ifrågasätta behovet av extern kompetens. Det handlar om strukturer där roller kan bli otydliga, beroenden kan växa fram över tid, incitament kan sammanfalla med inflytande och interna varningssignaler riskerar att tappas bort. Sådana mönster måste kunna diskuteras öppet i en demokrati, särskilt inom totalförsvaret.

    Om Sverige menar allvar med att bygga ett robust försvar krävs inte bara ökade anslag, utan också stark styrning och transparens. Detta är inte en hypotetisk diskussion om framtida risker. Uppgifter pekar på att dessa utmaningar upplevs som högst närvarande redan idag inom Försvarsmakten. Just därför blir frågan akut, inte teoretisk, och därför behövs oberoende granskning av konsultberoenden i försvarssektorn, hantering av intressekonflikter, styrning av stora affärssystem samt hur interna larm tas om hand. Inte för att leta syndabockar, utan för att säkerställa att systemen vi bygger vilar på stabil grund.

    För i slutänden borde principen vara självklar: strategiska vägval för försvaret av riket ska formas av statens behov, fullt ut och utan tvekan. Detta är en diskussion som måste kunna föras öppet, sakligt och utan prestige. Försvarsförmåga byggs inte bara av materiel och system utan av förtroende, integritet och modet att granska sig själv.


    Med risk för slutet på min egen karriär,

    anonym yrkesofficer

    Ur arkivet: