Senast publicerat
Senast publicerat:

”Olyckligt när en hög företrädare för Försvarsmakten uttrycker sig på detta vis”

Replik från insändarskribenten ”Stolt NBO-officer” på artikeln från 41:a korvettdivisionen i Officerstidningen nr 5/2021 och flottiljchef Jon Wikingssons uttalanden i texten.

Stolt NBO-officer
Foto: Bezav Mahmod/Försvarsmakten
Detta är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Att marinen ska växa och samtidigt har både en generationsväxling och en omställning till nytt befälssystem har inte undgått någon som jobbar i marinen.

Att då som förbandschef uttrycka sig som Fjärde sjöstridsflottiljens chef Jon Wikingsson gör i artikeln från 41:a korvettdivisionen i Officerstidningen där han ställer NBO mot trebefälssystemet genom att ge en negativ bild av NBO-officeren och hylla den nya officeren – detta innan vi ens har sett några tydliga resultat i skarp verksamhet med den befälsordningen – visar på en dåligt genomförd analys.

Vidare ger flottiljchefen, C4, en bild av att det är viktigare att fylla på i staberna med officerare än att ha erfarenheten ombord. Jag anser att utan slagkraftiga fartyg, båtar och ubåtar med väl utbildade och erfarna besättningar behöver vi inga staber i flottan, inte en flotta i sig själv heller för den delen.

Två exempel på det jag vänder mig emot: 

Citat 1: ”dagens officerare kan gå snabbare genom systemet och hamnar på beslutande roller tidigare…. och kan ta helhetsbeslut på ett annat sätt än vad NBO-officeren gjorde”

Att en av de positiva sidorna av NBO just var att man gav officeren möjlighet att skaffa sig erfarenhet och beprövat ledarskap innan man hamnade i beslutande roller har C4 helt valt att bortse från.

Citat 2: ”jag tar hellre två hungriga fänrikar än en erfaren kapten som tröttnat”

Liknande läsning:

Återigen visar C4 på att han anser att erfarenhet inte är något positivt i den ”nya marinen”, och varför har kaptenen tröttnat? Vore det inte bättre att ta vara på både kaptenens kunskap och de nya fänrikarnas hunger då vi lär behöva alla i den växande marinen.

» Vore det inte bättre att ta vara på både kaptenens kunskap och de nya fänrikarnas hunger då vi lär behöva alla i den växande marinen. «

Jag anser det mycket olyckligt när en hög företrädare för Försvarsmakten uttrycker som C4 gjorde i artikeln och så tydligt visar på att erfarenhet och beprövat ledarskap inte längre är något som efterfrågas.

Detta samt det faktum att vi som huvuduppgift har den väpnade striden och att det finns otaliga studier som visar att i en strid är just erfarenhet en ytterst viktig faktor för framgång, gör att jag blir än mer olycklig av uttalandena.

Till sist: En stor eloge till fartygschefen på HMS Helsingborg som, i artikeln, med ödmjukhet försöker balansera mellan det gamla och nya men inte är rädd att påpeka svårigheterna i omdaningen av vår flotta.

Stolt NBO-officer

Replik från kommendör Jon Wikingsson, flottiljchef på Fjärde sjöstridsflottiljen:

NBO innebar att officerare utbildades till det som motsvarar en specialistofficer i dag och gavs befattningar som i dag bemannas av OR efter officersexamen. Först efter utbildning till örlogskapten erhölls en kunskap om hur koordinering och samordning av flera funktioner går till.

NBO-officeren fick alltså först 10–15 år efter examen den kunskap som idag motsvarar den utbildning som genomförs för Officersprogrammet vid Försvarshögskolan.

Trebefälssystemet innebär att sjömän utbildas för sina respektive befattningar, specialistofficeren för befattningar inom en funktion och officeren utbildas för att kunna koordinera och samordna funktionerna till en helhet. I jämförelse med NBO har således utbildning av OF förändrats mest. Specialistofficerens utbildning har enklare kunnat utgå från NBO utbildningen men har utvecklats för att möta dagens behov.

Trebefälssystemet öppnar upp för att ge alla personalkategorier bättre erfarenhet och beprövat ledarskap från början och som kan kopplas till det som individen förväntas jobba med under hela karriären. Med till exempel en ökad personalrörlighet för såväl OF som OR mellan stab och fartyg kommer båda att utvecklas bättre. Det handlar om att bemanna hela organisationen, inte det ena eller det andra, för att organisationen som helhet ska fungera. Ökad rörlighet skapar bättre förutsättning för att erhålla erfarenhet och beprövat ledarskap.

» Med till exempel en ökad personalrörlighet för såväl OF som OR mellan stab och fartyg kommer båda att utvecklas bättre. «

År 2025 ska vi kontrollera att förändring har skett, fram till dess kommer vi uppleva tillfälliga variationer i förmåga och kapacitet vilket är naturligt i ett förändringsarbete. Vad behöver göras?

  •  Införande 3BS ska slutföras. Det innebär att NBO-officerarna blir rätt placerade som OF eller OR utifrån sin vilja och sin förmåga. Ett viktigt steg. Det innebär till exempel att kaptenen som tröttnat för att den personliga utvecklingen står still, nu kan komma till sin rätt och individens erfarenhet används bättre.

  • Roller, relationer och arbetssätt mellan OF och OR måste utvecklas. Ställ rätt krav och ha rätt förväntningar på respektive personalkategori. OR ska ställa krav på att OF fattar beslut där funktionen är omhändertagen i en helhet och OF ska ställa krav på att OR stödjer arbetet med sin kompetens. Det är OF och OR tillsammans, med olika förmågor och kompetenser, som ger operativ effekt. 

  • Personalen på fartyg och staber ska placeras så att de tillåts växa på ett för individen rätt sätt och för verksamhetens bästa. Det innebär att en individ kan gå snabbt genom systemet om individens förmåga och verksamhetens behov medger det, inte att en individ ska gå snabbt genom systemet. Tid i befattning ska värderas i individens förmåga, inte förenklas genom att sätta en absolut tid.

  •  Arbetet med att förändra utbildningen för OP-kadetter som går mot sjöstridskrafterna är påbörjat. Syftet är att ge en taktisk utbildning i stället för en funktionsutbildning inom ytstrid, ubåtsjakt eller minröjning. Frukten av denna förändring ser vi tidigast år 2023.     

  •  Vi måste börja träna våra besättningar på ett annat sätt. Multifunktionella plattformar måste tränas multifunktionellt, hela tiden. Arbetet är påbörjat och kommer att fortsätta.

Gör vi det som beskrivs kommer såväl erfarenheter som beprövat ledarskap att skapas genom att juniora OF och ORs hunger mättas av erfarna OF och OR som lär ut och delar med sig. Staberna kommer att minska i storlek till förmån för längre tjänstgöring på verkansförband. Direktrekryterande förband, som 4.sjöstridsflottiljen, kommer fortsatt ha en stor åldersspridning men totalt sett en lägre medelålder än i dag.

Jon Wikingsson, flottiljchef på Fjärde sjöstridsflottiljen.

Kommentar från ”Stolt NBO-officer” på kommendör Jon Wikingssons replik:

Jag kan konstatera, efter att ha läst C4:s replik på min kommentar, att han inte har förståelse för min åsikt. Det hade varit en lätt uppgift för honom att säga ”Det blev lite fel i mina uttalanden och det är ju naturligt vis så att vi behöver både NBO officeren och den nya 3BS officeren i vår marin men att jag tror på det nya 3BS…”. 

Så blev inte fallet utan C4 fortsätter racka ned på NBO och promota trebefälssystemet. Vi genomför verksamhet med order i Försvarsmakten och jag har inte sagt att trebefälssystemet inte ska genomföras utan endast pekat på att höga företrädare i Försvarsmakten bör värna om båda grupperna i tillväxten av vår flotta. Så visst ska ordern utföras. Dock ska vi kunna genomföra strid i morgon om så behövs inte enbart om 5–10 år framåt i tiden då effekterna av 3BS är tydliga.

Att fokusera så hårt på teoretiska kunskaper för de nya officerarna och inte se fördelarna med att även få med de erfarna NBO-officerarna som bevisligen finns i flottan nu är högst olyckligt.

Jag förstår att även C4 måste följa order men anser att det finns olika sätt att genomföra den inslagna vägen samt införandet av 3BS på. Här är det viktigt att få med alla om vi samtidigt ska kunna växa i Försvarsmakten.

C4 måste likt andra chefer i FM se fördelarna med att ha tillgång till erfarna NBO-officerare med beprövat ledarskap, som exempelvis som mentorer till de nyutbildade officerarna. Behovet av ny analys av genomförandet av omdaningen är tydlig!

En stolt NBO-officer

Fortifikationsverket investerar mer än någonsin tidigare i det militära försvarets infrastruktur. Det höga tempot i uppbyggnaden ställer nya krav på myndigheten. För att möta behoven genomförs nu en omfattande omorganisation där ansvar flyttas närmare verksamheten. ”Vi har inte tid att vänta”, säger generaldirektör Maria Bredberg Pettersson.

Josefine Owetz
Maria Bredberg Pettersson
"Det vi behöver förbereda oss på är att försöka leverera så mycket som vi någonsin kan", säger Fortifikationsverkets generaldirektör Maria Bredberg Pettersson.

Foto: Peter Malmrup/Fortifikationsverket

Solen sken över Halmstads garnison och Luftvärnsregementet när den nya luftvärnshallen Gungners hall invigdes den 11 juni i år. Byggnaden ska användas för utbildning, förvaring och underhåll av luftvärnssystem 103, Patriot, och är den hittills största fastigheten i Fortifikationsverkets bestånd.

– Vi är stolta att kunna leverera detta bidrag till Sveriges försvarsförmåga, sa generaldirektör Maria Bredberg Pettersson i ett uttalande efter invigningsceremonin.

Fortifikationsverket äger, utvecklar och förvaltar Sveriges försvarsfastigheter och luftvärnshallen är bara ett exempel på årets många projekt. Runt om i landet genomför myndigheten omfattande investeringar genom nyetableringar, fastighetsförvärv och utveckling av det befintliga fastighetsbeståndet. Tempot är högt, konstaterar Maria Bredberg Pettersson när Officerstidningen träffar henne under Almedalsveckan.

– Myndigheten är i stark växtvärk eftersom den geopolitiska utvecklingen och omvärldsläget totalt har förändrat förväntningarna och kraven på vad vår myndighet ska leverera. Vi gör en historisk uppbyggnad av infrastrukturen för totalförsvaret, säger hon.

I Almedalen deltar Maria Bredberg Pettersson i flera seminarier och samtal om robust infrastruktur, samverkan och försvarsuppbyggnad. Hon berättar att Försvarsmakten står för 85 procent av Fortifikationsverkets uppdrag och övriga försvarsmyndigheter för resterande del.

Behoven av infrastruktur i det militära försvaret är enormt stora.

– Behoven av infrastruktur i det militära försvaret är enormt stora. Vi brukar säga att de flesta av garnisonerna mer eller mindre ser ut som byggarbetsplatser idag. Sedan finns det vissa platser där det pågår mer verksamhet än på andra.

Hon lyfter bland annat Upplands flygflottilj, Karlskrona garnison och förberedelserna för de nya organisationsenheterna i Kristinehamn, Falun och Sollefteå som exempel på sådana platser.

– Omvärldsläget har gjort att vi har hamnat i en situation som ser helt annorlunda ut än för bara några år sedan. Precis som ÖB säger finns det inga tecken på att det kommer att bli bättre. Det vi behöver förbereda oss på är att försöka leverera så mycket som vi någonsin kan.

Erfarenheterna från kriget i Ukraina har också förstärkt synen på infrastrukturens betydelse, förklarar Maria Bredberg Pettersson. 

– Förmåga handlar väldigt mycket om att kunna återupprätta infrastruktur när den blir förstörd. Att snabbt kunna reparera och underhålla den för att återupprätta förmågan. Infrastruktur, både militär och civil, är dessutom ett mål i dagens krigföring, säger hon.

Maria Bredberg Pettersson 2

I mars 2025 invigdes en träningsanläggning för kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära ämnen på Totalförsvarets skyddscentrum, SkyddC, i Umeå.

Foto: Hannes Holmström/Försvarsmakten

När Maria Bredberg Pettersson tillträdde som generaldirektör 2018 hade Fortifikationsverket omkring 600 medarbetare. I dag är myndigheten över 1 500 personer och antalet anställda fortsätter att växa.

– Rekryteringen har fungerat förhållandevis bra, men vissa specialistkompetenser är mycket svåra att hitta. Säkerhetsskydd, informationssäkerhet, IT och fortifikatorisk utveckling är områden där konkurrensen är stenhård. Det är inte kompetenser som finns på hyllan, utan sådant vi själva måste bygga upp.

Sveriges inträde i Nato har förändrat Fortifikationsverkets uppdrag och fått ett tydligt genomslag i verksamheten. Arbetet med infrastruktur för etableringar för Natos logistik- och signalbas i Enköping har inletts och samtidigt bygger myndigheten upp kompetens för att hantera Natos investeringsprogram och har stärkt arbetet med värdlandsstöd.

– Vi ska bygga infrastruktur inte bara för ett nationellt behov utan också för ett internationellt behov. Nato har lagt ytterligare ett väldigt tydligt perspektiv på behoven. Allt vi gör får en ökad komplexitet och kraven på snabb leverans är tydliga.

Nya fregatter måste ha en hamn att ligga vid och flygplan måste kunna landa och ha hangarer.

Under många år har fokus i försvarsdebatten legat på personal och materiel, men utan fungerande infrastruktur spelar varken nya förband eller nya vapensystem någon roll, menar Maria Bredberg Pettersson.

– För att kunna bygga en ökad försvarsförmåga så måste man ha balans mellan personal, materiel och infrastruktur. Det spelar ingen roll hur många värnpliktiga vi utbildar om de inte har någonstans att bo. Nya fregatter måste ha en hamn att ligga vid och flygplan måste kunna landa och ha hangarer. Infrastruktur är en förmåga – inte en belastning. Det är en nödvändig förutsättning för att kunna bygga försvarsförmåga.

Hon menar att infrastrukturen länge har kommit in för sent i planeringen.

– Det har funnits en syn att infrastruktur är något som katten släpar in i efterhand. Det finns många exempel där man inte tagit höjd för de infrastrukturella behoven i samband med att det har fattats beslut.

Maria Bredberg Pettersson lyfter den nyinvigda luftvärnshallen i Halmstad som exempel. Beslutet att anskaffa luftvärnssystemet Patriots togs 2018 och de första leveranserna skedde tre år senare. Fram tills i år har verksamheten bedrivits i tillfälliga lokaler.

– Hallen invigdes nu i juni men systemen var på plats redan 2021. Så om jag tycker att infrastruktur har setts som en belastning? Svar ja. Men där är vi inte längre. Det tycker jag även att försvarsberedningens senaste rapport visar på.

Försvarsberedningen pekar i delrapporten ”Skärpt läge – aktuell lägesbild i totalförsvaret och omvärlden” på behovet av kortare ledtider för att etablera den infrastruktur som Försvarsmakten behöver. De upprepar även budskapet från tidigare rapporter om vikten av att Fortifikationsverket involveras i planeringsarbetet vid ett tidigt skede.

– Beredningen lyfter också att tiden är en alltmer avgörande faktor utifrån det omvärldsläge som vi har. De skriver att alla myndigheter behöver ha tid som den viktigaste faktorn för att komma vidare i uppbyggnaden av totalförsvaret. Jag delar den uppfattningen, säger hon och tillägger:

– Vi måste också nöja oss med good enough ibland och inse att tält, baracker och containerlösningar också är förmågebyggande.

Den 13 januari signerade överbefälhavare Michael Claesson och generaldirektör Maria Bredberg Pettersson en ny överenskommelse mellan Försvarsmakten och Fortifikationsverket.

Foto: Axel Öberg/Försvarsmakten

Vid Folk och försvars rikskonferens i januari år signerade hon och överbefälhavare Michael Claesson en ny överenskommelse mellan Försvarsmakten och Fortifikationsverket. Den fastställer vilken av myndigheterna som gör vad och ska skapa bättre förutsättningar för samarbete. Målet är tydligt: ökad försvarsförmåga med fokus på kraftig tillväxt och snabbhet utifrån omvärldsläget.

– Vårt samarbete med Försvarsmakten fungerar utmärkt idag, men det kan bli bättre. Jag har en tät och bra dialog med försvarsmaktsledningen, vilket inte historiskt alltid har varit fallet. Sedan är det precis inom Försvarsmakten som inom Fortifikationsverket att det tar tid att få genomslag för de intentioner som man har.

Det höga tempot och de nya kraven kräver förändrade arbetssätt, enligt Maria Bredberg Pettersson. Hon beskriver hur Fortifikationsverket, Försvarsmakten och Försvarets materielverk länge arbetat i processer där varje steg avslutas innan nästa kan börja.

– Vi jobbar fortfarande sekventiellt och inte parallellt. Det är helt avgörande att vi börjar arbeta parallellt i stället. Säkerhetsskydd, tillstånd och andra frågor måste komma in tidigt. Våra processer är inte anpassade för det i dag. Det går fortfarande på tok för långsamt. Det krävs en kulturresa och en ändring i mindset.

Det handlar om att skapa en ny organisation för att bättre stödja det omvärldsläge och den uppgift som vi har idag.

För att skapa en organisation som bättre är anpassad för dagens omvärldsläge ska myndigheten genomföra en stor omorganisation. Nyligen fattade Maria Bredberg Pettersson beslut om att från årsskiftet ska verksamheten delas in i fyra geografiska områden i stället för dagens sex regionkontor. Ansvaret flyttas längre ut i organisationen och beslut ska fattas närmare verksamheten, förklarar hon.

– Det är lite grann på temat delegerat beslutsmandat som Försvarsmakten arbetar med. Vi ska gå vidare med att dela in verksamheten i fyra geografiska områden som motsvarar Försvarsmaktens militärregioner. Vi ska tillsätta geografiskt ansvariga chefer för att hantera både bygg-, förvaltnings- och investeringsverksamhet inom området.

 Vilka är dina förhoppningar med den nya organisationen? 

– Att vi ska jobba mer som ett fortifikationsverk. Jag är jättetrött på att vi jobbar i silos. Det tjänar inte Sverige väl. Det här är inte en organisationsförändring som handlar om några besparingar, utan det handlar om att skapa en ny organisation för att bättre stödja det omvärldsläge och den uppgift som vi har idag, säger hon och tillägger:

– Det handlar också väldigt mycket om att hitta rätt chefer. Dessa kommer jag att hitta internt i organisationen men också utanför. Jag vill att vi hittar chefer som vill ta ansvar, är modiga och vågar fatta beslut. För vi har inte tid att vänta.

Fakta

Fastighetsköp under 2025

Med investeringar på över 20 miljarder blev 2025 ett rekordår för myndigheten. Förra året fattade regeringen beslut om att Fortifikationsverket ska äga de fastigheter som tidigare förvaltats av Specialfastigheter för försvarsmyndigheterna. Det innebär att Försvarsmaktens högkvarter på Lidingövägen, Försvarets materielverks huvudkontor på Gärdet och Totalförsvarets forskningsinstituts kontor i Kista och Umeå nu är en del av Fortifikationsverkets bestånd. Fastigheterna förvärvärades till ett värde av 8,2 miljarder kronor. Fokus under 2025 var i övrigt att förvärva kontorsfastigheter samt fastigheter för logistik och förrådsverksamhet. Större investeringar gjordes i Enköping och Upplands-Bro.

Källa: Fortifikationsverkets årsredovisning 2025

Ur arkivet: