Senast publicerat
Senast publicerat:

En stärkt försvarsmakt ökar chansen till stöd utifrån

Karlis Neretnieks
Detta är en krönika. Åsikterna är skribentens egna.

Militärt stöd från utlandet är ett populärt tema i den svenska försvarsdebatten. I försvarspropositionen föreslås flera åtgärder för att bädda för främmande hjälp. Garnisoner upprättas i Falun och Sollefteå för att skydda förbindelserna till Norge. Den planerade divisionsstaben ska kunna leda utländska förband, med mera. Sällan ställs dock frågan vad svenskt stöd till andra kan betyda för vår och våra grannars säkerhet.

Kan villigheten att hjälpa oss påverkas av om vi har, eller inte har, något att erbjuda i gengäld? Kan svenskt territorium bli mindre berört av krigshandlingar om vi kan stödja operationer utanför Sverige? Kan vi bidra till att skapa synergieffekter som ökar den gemensamma nordisk-baltiska avskräckningspotentialen? Svaret är antagligen ja på alla tre frågorna.

Hur skulle vi då kunna bidra? Här några tankar.

Vid en allvarlig kris skulle Ryssland sannolikt se det som fördelaktigt att kunna flytta fram sina positioner på Nordkalotten. Dels för att utvidga skyddszonen kring baserna på Kolahalvön och för att öka operationsfriheten i Barentshavet. I en sådan situation skulle svenskt militärt stöd troligen välkomnas av både Finland och Nato.

Redan i dag kan vi med flyg i viss utsträckning delta i luftförsvaret av norra Norge och norra Finland. Genom att utveckla möjligheterna att basera flygförband, egna som utländska, i norra Sverige skulle vi bädda för att öka den gemensamma flygoperativa förmågan.  

I propositionen sägs att den brigad som ska organiseras i Boden ska kunna delta i operationer på finskt territorium. Det skulle ge oss möjligheter att även på marken bidra till försvaret av norra Finland, och därmed också norra Norge. Jag är dock tveksam till realismen i konceptet inom ramen för den krigsorganisation som förslås. Övre Norrland utgör plattformen för gemensamma finska och svenska operationer i norra Skandinavien. Här finns transportleder, flygbaser och logistikresurser som båda länderna är beroende av. Området kan inte lämnas oförsvarat mot luftlandsättningar och kringgångsförband. Tiden när det fanns ”säkra” bakre områden är förbi. Ska inriktningen vara trovärdig bör det finnas två brigader utgångsgrupperade i norr, en för skyddet av övre Norrland och en för insatser i Finland.

Ser vi till Östersjöområdet tror jag inte att insatser med svenska markstridsförband i exempelvis Baltikum skulle göra någon påtaglig skillnad. Risken är istället stor att vi skulle äventyra Natos möjligheter att stödja Baltikum via svenskt territorium genom att vi då minskade vår förmåga att möta hot riktade mot viktiga områden i Sverige.

Där ett svenskt bidrag däremot skulle kunna göra skillnad är till sjöss. I tidiga skeden av en konflikt, innan Nato hunnit tillföra resurser till Östersjön, skulle svenska sjöstridskrafter, främst ubåtar, kunna skydda delar av den baltiska och finska ”sjöflanken” mot ryska landstigningsföretag. Två extra ubåtar, utöver de fem som föreslås i försvarspropositionen, skulle i det sammanhanget betyda mycket.  

Ser vi bortom ”skaffa lite mer av det vi redan har” kanske vår expeditionära förmåga, både i norr och på andra sidan Östersjön, till del borde bestå av beväpnade drönare. Baserade i Sverige skulle de vara rimligt tillbakadragna, men ändå tillräckligt nära för att snabbt komma till verkan. Förbanden är dessutom måttligt personalkrävande och kan därmed ges hög beredskap.

Här finns fortsatt mycket att fundera på, men att vi bör utveckla vår förmåga att stödja våra grannar kräver knappast ytterligare diskussion. 

Flygvapnet fyller 100 år samtidigt som nya flygsystem införs, rymdförmågan byggs upp och Natobidrag genomförs. Men enligt flygvapenchef Jonas Wikman är den viktigaste utmaningen en annan: att skapa en organisation som klarar ett säkerhetsläge som är oförutsägbart och där tempot aldrig går tillbaka till det normala.

Josefine Owetz
Jonas Wikman
"Vi kommer aldrig att kunna planera bort friktioner och osäkerheter i en snabbt föränderlig omvärld. Vi behöver därför bli en organisation som kan leva i kaos och må bra i kaos", säger flygvapenchef Jonas Wikman.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Flygvapenchef generalmajor Jonas Wikman sitter uppe på däck ombord på HMS Carlskrona och blickar ut över Visby hamn. I likhet med Försvarsmaktens övriga representanter har han ett hektiskt schema i Almedalen och deltar i många panelsamtal.

Men innan dagens seminarier tar vid, bland annat ett med rubriken ”Nästa generations luftstrid i en multidomänkontext”, ska han summera hur det första halvåret av 2026 har varit för flygvapnet.

– Jag tycker att läget är gott. Vi har ett bra och intensivt år. Organisationen är satt under press med stora externa och interna förväntningar på vad vi ska åstadkomma, både vad gäller förmågeutveckling och den säkerhetsmiljö vi lever i. Men jag känner att vi levererar. Det handlar om flygvapnets nästa steg, införandet av nya plattformar och nya förmågor.

Bland vårens större händelser för flygvapnet lyfter Jonas Wikman bidraget till Natos Air Policing på Island, som är en del av luftförsvaret i Arktisområdet. Under årets första månader bemannade en kontingent från Skaraborgs flygflottilj alliansens incidentberedskap. I februari deltog svenska flygbasjägare i den danska övningsserien Arctic Endurance 26 på Grönland för att stärka säkerheten i området och öva försvaret av Natos norra flank.

– Det känns nästan som länge sedan nu, men det är bara några månader sedan som vi genomförde det, i en tid då säkerhetssituationen i Arktis var väldigt aktuell.

Vi har en aktivitet i vårt närområde som gör att vi har daglig skarp verksamhet pågående.

Samtidigt pågår ständigt incidentberedskapen på hemmaplan, med flera insatser hittills i år. Den 13 juni meddelade Försvarsmakten att flygvapnet dagen innan genomfört dubbla insatser mot ryska stridsflyg nära svenskt luftrum.

– Vi har en aktivitet i vårt närområde som gör att vi har daglig skarp verksamhet pågående. Det är utmanande, men samtidigt känner jag att vi levererar på de uppdrag vi har, även när det gäller att utveckla framtida förmågor, säger Jonas Wikman och fortsätter:

– Jag känner mig trygg med var vi är och vart vi är på väg. Min bild är också att vi har en organisation som är stolt över vad vi åstadkommer med de förutsättningar vi har. Så här ett halvår in så kunde jag inte vara mer stolt över mitt flygvapen än vad jag är just nu – ett flygvapen som dessutom fyller 100 år i år.

Flygvapnet 100 år

Flygvapnet 100 år firades den 1 juli med en jubileumsceremoni vid Flygarmonumentet vid Karlaplan i Stockholm.

Foto: Petra Blomqvist/Försvarsmakten

Samtidigt som verksamheten pågår för fullt firar flygvapnet sitt 100-årsjubileum. Jonas Wikman medger att han först såg jubileumsåret som ytterligare en uppgift i en redan full kalender, men i stället har det blivit något helt annat.

– Det har blivit ett sätt att stärka oss. Vi har fått anledning att beskriva vilka vi är, träffa varandra och bygga laget flygvapnet. Jag önskar att vår egen personal ser flygvapnet med samma ögon som omvärlden gör. För när man står där varje dag så känns kanske allting som ett motstånd och som en övermäktig uppgift. Men när man står utanför och betraktar oss så är det ett väl fungerande maskineri som levererar på en högre nivå än vad folk förväntar sig. Och det önskar jag att organisationen får känna ibland. Jag tror och hoppas att 100-årsfirandet är ett tillfälle för att göra det.

Flygvapnet reformeras i en tid när reform krävs, och det känns väldigt bra.

För flygvapnet är 2026 också ett år då flera materielprojekt har börjat levereras eller är i slutet på en anskaffningsprocess. Jonas Wikman lyfter bland annat införandet av Jas 39 Gripen E, de nya radarspanings- och ledningsflygplanen, S 106, GlobalEye, transportflygplanen C 390 och TP 106 och det nya skolflygplanet SK 40. Samtidigt sker flera satsningar inom rymdområdet och i maj skickades Försvarsmaktens första militära spanings- och övervakningssatellit upp i rymden.

– Det är väldigt vältajmat. Vi tar steget in i en ny generation krigföringsförmåga där rymden, Gripen E och GlobalEye är byggda för att fungera tillsammans med armén, marinen och våra allierade i Nato inom ramen för multidomäna operationer, säger han och fortsätter:

– Vi har tagit viktiga steg inom rymdområdet och har blivit en operatör i rymden på riktigt under det här året. Rymdförmågan är till för att vi ska bättre ha en kapacitet att koppla ihop de olika domänerna och nationerna. Flygvapnet reformeras i en tid när reform krävs, och det känns väldigt bra.

Jonas Wikman, flygvpapenchef

För flygvapnet är 2026 ett år då flera materielprojekt har börjat levereras eller är i slutet på en anskaffningsprocess, däribland Jas 39 Gripen E, transportflygplanen C 390 och TP 106 och radarspanings- och ledningsflygplanen, S 106, GlobalEye.

Foto: Jesper Frisk/DI/TT

Hur ser det ut med flygvapnets personalförsörjning?

– Personalförsörjning är fortsatt en begränsande faktor för oss och kommer att vara det under lång tid. Med det sagt tycker jag att vi har gjort betydande framsteg. Vi har gjort en grundlig analys baserat på personalens iakttagelser och gett oss på flera områden som vi har haft särskilda problem med.

Han lyfter den satsning som gjorts inom teknikerområdet det senaste året och det stora arbetet som går under namnet ”Framåt”. Under 2023 genomfördes en stor översyn på personal­området i flygvapnet. Arbetet tog frågor som avtal, arbetsmiljö, materiel och lön. Jonas Wikman fattade därefter beslut om ett direktiv med åtgärder som nu ska införas för att skapa en mer hållbar arbetssituation för flygvapnets anställda.

Vi kommer aldrig att bli klara och det viktiga är inte att allt blir gjort. Det viktiga är att rätt saker blir gjorda.

– Vi har fortsatt prioriterat arbetet inom det vi kallar ”Framåt”. Jag är stenhård på att följa upp alla åtgärderna. De följs upp kvartalsvis och vi räknar med att vi ska få ett väldigt bra resultat. Jag tycker att vi är på rätt väg, men det tar lång tid och vi har mer jobb kvar att göra. 

En fråga som han återkommer till under intervjun är balansen mellan uppgifter och resurser. Jonas Wikman menar att Flygstaben länge har försökt väga uppgifter mot resurser, men att dagens säkerhetsläge kräver ett annat synsätt.

– Vi kommer aldrig att kunna planera bort friktioner och osäkerheter i en snabbt föränderlig omvärld. Vi behöver därför bli en organisation som kan leva i kaos och må bra i kaos. Vi kommer aldrig att bli klara och det viktiga är inte att allt blir gjort. Det viktiga är att rätt saker blir gjorda.

Flygvapnet 100 år

"Det har blivit ett sätt att stärka oss. Vi har fått anledning att beskriva vilka vi är, träffa varandra och bygga laget flygvapnet. Jag önskar att vår egen personal ser flygvapnet med samma ögon som omvärlden gör", säger Jonas Wikman om att flygvapnet i år firar 100 år.

Foto: Petra Blomqvist/Försvarsmakten

Han beskriver det med uttrycket ”Embrace the Chaos”, att acceptera att nya uppgifter och förändringar inte är undantag utan det nya normala. Målet är därför inte att allt ska hinnas med, utan att organisationen ska prioritera rätt och känna att ett väl utfört arbete är alldeles tillräckligt.

– Man måste kunna gå hem när arbetsdagen är slut och känna att man gjort ett bra jobb och är uppskattad, även om hela uppgiften inte är löst. Vi som chefer och ledare ska känna förtroende för att organisationen gör rätt prioriteringar.

I grunden handlar det om uppdragstaktik, konstaterar han. I en tid när omvärlden förändras snabbare än planeringscyklerna behöver högre chefer styra mot önskade effekter snarare än detaljerade planer. Förbanden ska få frihet att själva avgöra hur målen bäst nås utifrån den verklighet de möter.

– Det är ute på förbanden som kraften finns. Vi måste vidta åtgärder för att skapa en organisation som kan stå mitt i stormen. För det här är en dynamik som kommer att bestå en generation framåt. Vi vet vilka effekter vi ska uppnå: vi ska avskräcka, vi ska kunna försvara oss och vi ska utbilda förbanden till en viss nivå. Jag har fullt förtroende för att organisationen gör rätt saker.

Vi är uppskattade för det vi gör och det är personalen som har åstadkommit det.

En av de största förändringarna i flygvapnet märks dock inte i nya flygplan, utan i hur organisationen är uppbyggd. Flygvapnet har det senaste året gått från två separata grund- och krigsorganisationer till en sammanhållen organisation där personalen redan tjänstgör i sina krigsbefattningar.

– Det innebär att alla anställda normalt redan befinner sig på den befattning de har i alla konfliktnivåer. Vi har en plan, leder med en order mot en chef. Jag är helt trygg med att det är rätt väg att gå. Vi är i en tid där vi har ett hot att hantera hela tiden och det kommer inte finnas en brytning mellan fred, kris och krig, utan det är en flytande skala. Vi kan inte omorganisera några gånger per år. Det här känns jättebra.

Har du något medskick till flygvapnets anställda?

– Jag kunde inte vara stoltare över flygvapnet, det är helt ärligt från mitt hjärta. Det är lätt att gå rakryggad här genom Almedalen med detta flygvapen i ryggen. Vi har verkligen levererat, både i det skarpa och i förmågeutvecklingsperspektivet. Vi är uppskattade för det vi gör och det är personalen som har åstadkommit det. Varje gång människor utifrån möter flygvapnet slås de av lagandan och kamratskapet. Det är tillsammans vi löser våra uppgifter.

Ur arkivet: