Senast publicerat
Senast publicerat:

Etableringen av Amf 4: ”Personalrörlighet kommer att vara en nyckel”

Återetableringen av Amf 4 ska ske genom övertagande av verksamhet och personal från nuvarande Amfibieregementet samt Försvarsmedicincentrum. Som officer inom amfibie väntar flera år av omfattande rörlighet mellan Berga och Göteborg för att lösa bemanningen på båda förbandsorterna.

Josefine Owetz
Försvarsmakten
Överste Hans Granlund

Enligt nuvarande planering kommer Älvsborgs amfibieregemente, Amf 4, formellt att inrättas den 1 oktober. Överste Hans Granlund är chef för etableringsorganisationen och han har arbetat heltid sedan förra sommaren med uppdraget att återetablera Amf 4.  

– Mitt uppdrag som etableringsledare är att genomföra och leda de förberedelser som behöver göras intill det att förbandet sätts upp. Till min hjälp har jag en handfull medarbetare, säger Hans Granlund på telefon från Göteborg. 

Liknande läsning:

Förutsättningarna för att etablera ett nytt regemente på Göteborgs garnison är goda, förklarar han. Garnisonen är redan i dag en stor arbetsplats och inrymmer bland annat Försvarsmedicincentrum, FömedC, liksom 17:e bevakningsbåtskompaniet, 132:e säkerhetskompani sjö och 5:e amfibiebataljonen. Här finns också Militärregion väst och hemvärnsgrupper.

– Göteborgs garnison är en fungerande försvarsmaktsgarnison och hyste en gång ett amfibieregemente i den form som vi nu ska etablera. Utmaningen är att när man lade ner Amf 4 så återfyllde man etablissemanget med annan verksamhet som också ska finnas kvar. 

För att återetablera Älvsborgs amfibieregemente kommer en successiv omfördelning av personal att genomföras, främst från Amfibieregementet på Berga. Befintliga kompanier i Göteborg som i dag organisatoriskt tillhör Amf 1 kommer att överföras till det nya förbandet.

– Förbandet sätts upp genom att vi tar över verksamhet och resurser från Amf 1 och FömedC. Detta innebär att förbandet inte växer fram gradvis utan ganska abrupt uppstår genom överföring av personal, uppgifter och budget. Sedan tillför vi en amfibiebataljon. 

I och med återetableringen av ett amfibie-förband på västkusten övertas också kommendantskap och garnisonsansvaret för Göteborgs garnison. Garnisonen har i dag drygt 1.000 anställda och 300 värnpliktiga. Under den kommande tioårsperioden kommer garnisonen att växa med närmare 600 medarbetare. Förutom den militära verksamheten finns andra myndigheter och organisationer på området, däribland Sjöfartsverket och Kustbevakningen. 

All verksamhet på garnisonen kommer att fortsätta som i dag, samtidigt som ytterligare verksamhet tillförs. Det kommer att krävas olika typer av infrastruktursatsningar, konstaterar Hans Granlund. 

– Försvarsmakten har haft en lång dialog med Fortifikationsverket om vilka behov av investeringar i infrastrukturen som vi ser behövs. Långa och ingående utredningar har gjorts avseende vad som behövs på kort och lång sikt. Det är ett grannlaga arbete med investeringar för många hundra miljoner.

» I takt med att utbildningen av värnpliktiga och övningar med krigsförband utökas ökar också beläggningen på de övningsområden och skjutfält vi har i skärgården. «

All infrastruktur som behövs för militär verksamhet finns redan på garnisonen, i form av förråd, matsalar, verkstäder och kaserner. Sedan nedläggning av Amf 4 för drygt 15 år sedan har dock inga större investeringar skett i infrastrukturen på garnisonsområdet. Vissa delar av den grundläggande infrastrukturen behöver åtgärdas för att verksamheten ska kunna utökas. Det handlar bland annat om förläggning för värnpliktiga och kontors- och utbildningslokaler samt utbyggnad av kaj-, båtuppställnings- och förtöjningsplatser.

– I takt med att utbildningen av värnpliktiga och övningar med krigsförband utökas ökar också beläggningen på de övningsområden och skjutfält vi har i skärgården, säger Hans Granlund.

Behovet av att långsiktigt samordna produktion och fördelning av uppgifter mellan Amf 1 och Amf 4 kommer att kvarstå under lång tid. Personalrörligheten kommer att vara en nyckel och samtidigt en utmaning under många år framåt, förklarar Hans Granlund.

– Under mycket lång tid framöver kommer ens karriär om man är befäl och officer i amfibieförbanden i perioder växla mellan de två förbanden. Vi är de vi är och den stora volymen amfibiekompetens finns på Berga.

För att underlätta växelvis tjänstgöring på de båda amfibieförbanden lägger etableringsorganisationen stor vikt vid att få Amf 4:s organisation serielik den som i dag finns på Amf 1.

– Alltifrån benämningar till hur vi planerar övningsverksamhet ska vara likadant. När man blir kommenderad till den andra platsen ska man inte behöva lägga på extra tid och förberedelser för att kunna lösa uppgiften, säger han och betonar att serielikhet och samordning av produktionen kommer att vara en nyckel till framgång.

Den 1 oktober är planen att fanan på det nya amfibieregementet ska hissas. För Hans Granlund känns det extra speciellt att få leda etableringsorganisationen.

  I juli är det 40 år sedan jag ryckte in här i Göteborg. Jag har alltid tillhört förbandet i Vaxholm men i olika omgångar fram till nedläggningen av Amf 4 även tjänstgjort i Göteborg. Så för mig klappar ett extra varmt hjärta för Älvsborgs amfibieregemente. Att se detta återetableras är något som jag aldrig trodde att jag skulle få uppleva. Det känns fantastiskt.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Försvarsmaktens uppdrag bärs inte bara av dem som tjänstgör, utan också av deras närstående. Hur­ ­säkerställer vi att stödet möter deras verklighet?

    Redaktionen

    Sveriges bidrag till fred och säkerhet bärs av många myndigheter, organisationer och enskilda medarbetare i uppdrag. Tillsammans utgör de en struktur som gör insatser möjliga, både nationellt och internationellt.

    I detta sammanhang finns också ett lager som består av de närstående, de som i praktiken bär upp vardagen hemma runt uppdraget. Lagret är avgörande för både förutsättningarna att genomföra uppdrag och vad som händer efteråt. Anhörigas insats och roll är inte ett stöd i marginalen, utan en bärande del av den struktur som gör att uppdrag kan genomföras före, under och efter en insats.

    Att vara anhörig till någon i internationell tjänst kan innebära olika saker beroende på relation och uppdragets karaktär. För vissa handlar det om att få vardagen att gå ihop, för andra om en ständig oro på avstånd, gemensamt är beredskapen inför det som skulle kunna hända.

    Under senare tid har vi mött ytterligare en målgrupp: anhöriga till svensk personal i Ukraina-relaterade uppdrag.

    Under många år har vi mött närstående från flera typer av insatser, internationella, nationella och medföljande till utsänd personal. Behoven skiljer sig åt, men i kärnan finns erfarenheter som förenar. Det handlar om att få fakta, igenkänning, råd och stöd och att få dela vidare.

    Under senare tid har vi mött ytterligare en målgrupp: anhöriga till svensk personal i Ukraina-relaterade uppdrag. Personer som lever nära individer som utbildar, stödjer och förbereder ukrainsk personal för ett pågående krig. Det skapar en särskild typ av påfrestning.

    Hur förhåller sig personalen professionellt till något som samtidigt är djupt mänskligt, när arbetet innebär att komma nära människor som i nästa steg skickas vidare in i kriget? De närstående vi möter beskriver hur de påverkas på flera plan, i det som delas, men också i det som inte sägs.

    Vi är fem organisationer som är utpekade av Försvarsmakten att, inom ramen för IMI-lagstiftningen, komplettera stödet till personal och närstående. Det har funnits en tydlig ram för vårt arbete. Samtidigt ser vi nu hur gränserna börjar suddas ut. Insatsernas karaktär rör sig idag mellan nationellt och internationellt och genomförs av såväl anställda som frivilligorganisationer.

    Uppdrag formas i allt högre grad av omvärldsläget, och skiljelinjer som tidigare varit tydliga blir svårare att upprätthålla i praktiken. För den som är närstående spelar det mindre roll hur uppdraget definieras, det är det uppdraget innebär och för med sig som behöver mötas.

    När omvärldsläget förändras och gränser suddas ut behöver vi alla följa med. Det är avgörande för att våra stödinsatser fortsatt ska vara träffsäkra och göra största möjliga nytta för dem som tjänstgör, deras närstående och uppdragen i stort.

    Det är också utgångspunkten i vårt arbete, där vi kontinuerligt utvecklar och anpassar stödet utifrån de behov vi möter. Ett första steg är att synliggöra hur dessa gränser förändras.

    Ur arkivet: