När Ulrika som barn var med i scouterna hade hon en scoutledare som var officer. Han berättade för henne om sitt arbete och när hon senare gick i gymnasiet gjorde hon praktik på Svea Trängregemente (T 1) och Svea Artilleriregemente (A 1). Så hon visste vad hon gav sig in på när hon 1987, tre dagar efter studenten, tillsammans med tre andra tjejer ryckte in på Göta Trängregemente (T2). De var de första kvinnliga värnpliktiga på regementet och det blev mycket uppståndelse. Lokaltidningen kom dit och rapporterade.
– Det var många som var nyfikna och ifrågasättande. Vi tjejer var förberedda och det var bara att bita ihop, men killarna var nog inte lika beredda på att möta oss tjejer och på den uppståndelse som kom med oss, säger Ulrika.
Försvarsmakten var inte heller förberedda. Ulrika bar raggsockar och tidningspapper i sina kängor första tiden för att det inte fanns kängor i hennes storlek och de fyra tjejerna flyttades runt innan en lektionssal byggdes om till boende.
Efter att hon muckat gick Ulrika först förberedande officerskurs (FOK) och sedan Arméns underhållsskola, vilket innebar ett års teori och ett års praktik. Hon blev anställd som fänrik och instruktör på Trängregementet i Skövde i juni 1990.
– Jag klarade utbildningen och fick anställning. Det var hela tiden målet så det kändes verkligen som en milstolpe, säger hon.
När hon blev anställd fanns det somliga som ansåg att kvinnor inte hade i Försvarsmakten att göra.
– Jag var van då jag var bland de första kvinnorna, men det är klart att det var jobbigt att bli ifrågasatt bara för att jag var tjej. Jag har fått skaffa skinn på näsan och bita ifrån. Det har också sporrat mig då jag tänkt att jag minsann ska visa dem att det går, säger hon.
Redan de första åren blev Ulrika fackliga engagerad och invald i den lokala fackföreningsstyrelsen. I början var hon mest med och lyssnade på styrelse- och medlemsmötena, men med tiden blev hon vald till vice ordförande och sedan ordförande.
– När jag först blev invald i styrelsen förstod jag inte vad det var jag hade gett mig in på, men de första åren var spännande. Det fanns några riktigt gamla sluga fackrävar som lärde mig mycket. Det fackliga arbetet blev ett sätt att påverka min arbetssituation i både stort och smått. Vi var ett bra gäng förtroendevalda, säger hon.
Hon bytte pluton och inriktning till indikering sanering och brand och sedan blev hon i tur och ordning plutonchef, ställföreträdande kompanichef och sedan handledare för yngre befäl. När Arméns underhållsskola flyttade tillbaka från Halmstad till Skövde fick hon frågan om hon skulle söka en tjänst som huvudlärare i ledarskap och pedagogik på Försvarsmaktens lednings- och motorskola.
– Jag var osäker på om jag hade de rätta meriterna, men jag fick beskedet att de ville få rätt person på rätt plats och att jag fick kompetensutveckla och lösa det där med meriterna senare. Det kändes bra eftersom det var dags att prova på någonting nytt, säger hon.
Ulrika har därför samtidigt som hon arbetat läst in en kandidatexamen i pedagogik och en yrkeslärarexamen med inriktning pedagogiskt arbete. Det är mer än vad arbetsgivaren har krävt, men Ulrika tycker verkligen om att studera. I sin tjänst som huvudlärare hade hon ansvar för utbildning i ledarskap både för officerare och specialistofficerare.
– Det var en fantastisk tjänst. Jag har fått vara med de första tolv kullarna och sett hur både människor och organisationen utvecklats. Jag har dessutom själv fått läsa och kompetensutveckla mig. Det har varit roligt. Jag tycker om att tillsammans med andra få vända och vrida på saker och ting och utmanas i mitt sätt att tänka. Desto mer jag lär mig desto mer inser jag hur lite jag kan. Det ger mersmak, säger Ulrika.
Hon satt under tre år som suppleant i Officersförbundets styrelse. I dag arbetar hon inte på lokal nivå, men sitter som vice ordförande i förbundets valberedning och tar emot officersföreningarnas nomineringar till förtroendeuppdrag inför förbundsmötet var tredje år.
– Om jag är i ett sammanhang som jag trivs i tar jag gärna på mig nya arbetsuppgifter och större ansvar. Under tiden i styrelsen fick jag se det fackliga arbetet ur ett annat perspektiv, lyfta blicken lite och se och höra hur diskussionerna gick centralt. Det finns en fin gemenskap och jag har fått ett kontaktnät runtom i landet som jag uppskattar, säger hon.
Ulrika har fortsatt arbeta på Försvarsmaktens logistik- och motorskola och omgalonerades till regementsförvaltare 2017 och fick då befattningen skolförvaltare. Hon har nu ansvar för bland annat att kvalitetssäkra och utveckla skolans utbildningar. Försvarsmakten är inne i en tillväxt och det finns stora utmaningar för skolan och i just Ulrikas roll.
– Vi ska få ut så många officerare och specialistofficerare från skolan som det bara går då det är en förutsättning för att nå Försvarsmaktens tillväxtmål. Det fackliga arbetet blir då ännu viktigare. Vi måste se till att vi växer utan att det gör för ont. Vi ska orka med. Det är inte helt lätt att hitta rätt kompentens och vi ska också ha utbildningar som passar för alla försvarsgrenar och stridskrafter och deras behov. Det är utmanande, men också stimulerande.
FAKTA
Ulrika Palm
Ålder: 52 år.
Fackliga uppdrag: Ledamot i OF TrängR, vice ordförande i OF TrängR, ordförande i OF TrängR, suppleant i förbundsstyrelsen, ledamot i valberedningen, vice ordförande i valberedningen 2015 -.
Bakgrund i korthet: Värnplikt 1987–88, Arméns underhållsskola, instruktör Trängregementet (T 2), Militärhögskolan Karlberg, plutonchef T 2, Krigshögsskolans Högre kurs, BA 03, stf kompanichef T2, huvudlärare i ledarskap och pedagogik FM:s logistik- och motorskola (LogS), skolförvaltare LogS 2017–.
Bor: Skövde.
Familj: Gift och två utflyttade döttrar, 24 och 22 år gamla.
På fritiden: Tar hand om trädgården och studerar (”Om det inte varit för pandemi hade vi umgåtts mycket mer med vänner såklart”)
