Senast publicerat
Senast publicerat:

Raketartillerisystemet Himars till Försvarsmakten 2027

Försvarsmakten stärker sin förmåga inom långräckviddig precisionsbekämpning genom anskaffning av det amerikanska raketartillerisystemet Himars. Första leveransen väntas ske under 2027.

Linda Sundgren
Himars
Oscar Elardt, FMV, Finlands försvarsminister Antti Häkkänen, Sveriges försvarsminister Pål Jonson och Johan Pekkari, arméchef.

Foto: August Järpemo/Försvarsmakten

I september kom beskedet att regeringen ger Försvarsmakten i uppdrag att anskaffa det amerikanska raketartillerisystemet Himars (High Mobility Artillery Rocket System – M142). Det ska stärka Försvarsmaktens möjlighet att verka över stora ytor och på större avstånd jämfört med dagens system. Chefen för armén, generalmajor Johan Pekkari, välkomnar regeringens beslut:

– Att vi nu anskaffar Himars och får långräckviddig precisionsbekämpningsförmåga på marken är viktigt – inte bara för armén utan för Försvarsmakten som helhet och för våra allierade, säger han i en artikel på Försvarsmaktens webbplats.

Himars är ett välbeprövat amerikanskt hjulburet raket- och robotsystem som används i både USA och i flera andra Natoländer. Systemets förmåga och effekt bestäms till stor del av vilken robot eller raket det laddas med, men med den ammunition som finns idag är räckvidden mellan 80 och 300 kilometer, enligt uppgift på Försvarsmaktens webbplats. Systemet monteras på ett 6×6-lastbilschassi och har en besättning på 3 personer.

– Systemet kommer organiseras som ett raketartilleriförband i den division som upprättats i enlighet med försvarsbeslut 24. Det ger divisionen förmåga att påverka motståndaren på det taktiska djupet bortom motståndarens främre linjer, säger Johan Pekkari i artikeln på Försvarsmaktens webbplats.

Himars är ett av de mest relevanta och moderna systemen för precisionsbekämpning på marken, framförallt eftersom det kombinerar lång räckvidd, hög precision, stor rörlighet och relativt liten logistisk belastning.

Himars-systemet produceras av den amerikanska leverantören Lockheed Martin. Första leveranserna kommer att ske under 2027. Kostnaden för anskaffningen är runt sju miljarder kronor och finansieras genom Försvarsmaktens ordinarie investeringsplan.

– Himars är ett av de mest relevanta och moderna systemen för precisionsbekämpning på marken, framförallt eftersom det kombinerar lång räckvidd, hög precision, stor rörlighet och relativt liten logistisk belastning, säger Oscar Elardt, avdelningschef armé systemledning på Försvarets materielverk i ett uttalande på myndighetens webbplats.

Liknande läsning:
Himars

Foto: FMV

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    ”Vi har landat i ett moraliskt ställningstagande där vi ser truppminor som ett nödvändigt ont för markstriden”, för att skydda befolkningen och minska förluster för egen trupp, skriver debattskribenterna i en slutreplik till Ulrika Modéer, generalsekreterare Svenska Röda korset.

    Josefine Owetz

    Foto: Natacha Pisarenko/AP/TT

    Frågan om Ottawakonventionen och Sverige handlar om två saker samtidigt. Ska svenska yrkesofficerare och soldater dömas till fängelse i Sverige för att man medverkar till försvaret av grannländer, i enlighet med landets lagar? Det var vår huvudingång i debattartikeln i Officerstidningen. Där välkomnar vi att Röda korset vill medverka i opinionsbildningen för att ändra lagstiftningen, till gagn ytterst för civila i Finland och Lettland. Så långt är vi överens med Ulrika Modéer.

    Nästa fråga handlar om ifall Sverige ska lämna Ottawakonventionen eller inte? Modéer säger nej, med hänvisning till att det är ett moraliskt ställningstagande, och hänvisar till en resa i Ukraina, men det är illustrerande att det var en resa på fritt ukrainskt område och inte de territorier där de ohyggliga följderna av en rysk ockupation kan ses. Vi har också landat i ett moraliskt ställningstagande där vi ser truppminor som ett nödvändigt ont för markstriden, för att skydda befolkningen och minska förluster för egen trupp.

    Med vilka andra metoder, som skulle innebära mindre skador på civilbefolkningen, kan en rysk framryckning på marken försvåras?

    Ansvarsbördan för att besvara Modéers slutfråga ”Om målet är att skydda civila i väpnad konflikt måste man fråga sig om det inte finns bättre alternativ” landar därmed inte på oss utan på Modéer och Svenska Röda korset; med vilka andra metoder, som skulle innebära mindre skador på civilbefolkningen, kan en rysk framryckning på marken försvåras, och dessutom, hur undvika de ökade förluster det skulle innebära för svenska förband om de tvingas strida utan stöd av truppminor?

    Patrik Oksanen, verksam som strategisk rådgivare på Centrum för totalförsvar och samhällets säkerhet vid Försvarshögskolan och resident senior fellow tankesmedjan Frivärld.
    Karlis Neretnieks, generalmajor (PA), tidigare rektor för Försvarshögskolan.
    Stefan Forss, docent vid finska Försvarshögskolan.

    Samtliga tre skribenter är ledamöter i Kungliga Krigsvetenskapsakademien

    Ur arkivet: