Senast publicerat
Senast publicerat:

Därför säger vi upp Utlandsavtalet

Stefan Morin, förbundsordförande
Stefan Morin
Detta är en ledare. Officersförbundets presidium lyfter i varje nummer av Officerstidningen fram de viktigaste ståndpunkterna som förbundet just nu driver.

Det är inte ett beslut vi tagit lätt på. Tvärtom. Utlandsavtalet har under lång tid varit en viktig del av tryggheten för våra medlemmar vid internationell tjänstgöring. Men ibland behöver ett avtal sägas upp för att kunna utvecklas. Det är precis där vi befinner oss nu.

Officersförbundet har valt att säga upp Utlandsavtalet för omförhandling. Inte för att vi motsätter oss internationell tjänstgöring – utan för att den idag är en självklar och växande del av yrket. Just därför måste villkoren utvecklas i takt med verkligheten. Uppsägningen bygger huvudsakligen på tre frågor.

Den första är när avtalet ska användas. Parter som skrivit under ett avtal tillsammans ska också vara överens om dess tillämpning. Idag avviker Försvarsmakten från det. Ett tydligt exempel är SNF-verksamheten i Östersjön, där marina förband varit baserade i Karlskrona men ändå omfattats av Utlandsavtalet. Samtidigt har liknande verksamhet länge hanterats inom ordinarie kollektivavtal som Sjöarbetstidsavtalet. Vi har tvistat om frågan lokalt, eskalerat den till central nivå och vår hållning är tydlig: Nato-avskräckning och kollektivt försvar är inte samma sak som internationella militära insatser i den mening som parterna ursprungligen skrev avtalet för. Trots detta fortsätter Försvarsmakten att ge ut nya order där avtalet felaktigt används.

När vi inte längre är överens om hur avtalet ska användas behöver frågan lösas – inte fortsätta som om oenigheten inte finns.

Avtalstolkning är viktigt. Det handlar om förtroendet mellan parterna och tydlighet för våra medlemmar, som måste kunna förstå vilka villkor som gäller – och varför. När vi inte längre är överens om hur avtalet ska användas behöver frågan lösas – inte fortsätta som om oenigheten inte finns.

Den andra frågan handlar om villkoren i sig.

Förhandlingar om nya villkor pågår och även om vissa steg framåt tagits den senaste tiden står parterna fortfarande långt ifrån varandra i flera avgörande frågor. Försvarsmakten vill ha större flexibilitet, högre tillgänglighet och kortare framförhållning. Vi har förståelse för verksamhetens behov och för att Nato förändrat spelplanen. Men våra medlemmars arbetsmiljö, återhämtning och familjeliv kan inte bli priset för den utvecklingen.

Den tredje frågan handlar om attraktivitet. Att tjänstgöra operativt nationellt eller internationellt måste vara något medlemmarna vill söka sig till och återvända från med stolthet. Om Försvarsmakten vill behålla erfaren personal och få fler att arbeta med Natoledda operationer behöver villkoren vara tillräckligt attraktiva.
Våra medlemmar förväntar sig att Officersförbundet tydligt står upp för rimliga och hållbara villkor – och fattar tydliga beslut när det behövs. Det är därför vi nu säger upp avtalet för omförhandling.

Vi kommer att fortsätta förhandla konstruktivt och driva på för ett modernt, tydligt och hållbart avtal för den verksamhet som Nato och omvärldsläget kräver. Men i ett avtal som skapar undantag från lagstiftade skyddsregler och i ­praktiken ökar våra medlemmars årsarbetstid måste ersättningarna stå i proportion till den ökade tillgänglighet och den fritid de förväntas avstå. Ersättningarna behöver också fungera som en arbetsmiljömässig balans, där kostnaden för att ta ut mer tid av personalen blir tillräckligt tydlig för att arbetsgivaren aktivt ska behöva värdera när och varför det verkligen är nödvändigt.

Lars Fresker, Officersförbundets ordförande.
Lars Fresker, Officersförbundets ordförande.

 För fyrtio år sedan – sommaren 1982 – snurrade Gyllene Tiders ”Sommartider” på skivtallrikarna runt om i landet. Vad som blir årets sommarhit är fortfarande skrivet i stjärnorna. Däremot är det glasklart att det bubblar runt om i organisationen vad gäller löner: på F 17 har soldaterna gjort ett upprop, eleverna på den högre specialist-officersutbildningen ifrågasätter sina löner inför kommande placeringar, liksom eleverna på högre officers-programmet. Lägg därtill att ett flertal flygförare sökt tjänstledigt för att börja studera eftersom de är missnöjda med bland annat löner- och pensionsvillkor. 

Officersförbundet har under en rad år kämpat för att lönerna för den militära personalen ska höjas. Nu får vi också stöd för det från arbetsgivarhåll: I arbetet med årets RALS har i stort sett samtliga organisationsenheter bekräftat det vi signalerat om länge – att gränsen är nådd. Att det kommer bli svårt att bedriva verksamheten om inte lönerna för den militära personalen höjs eftersom avhoppen annars kommer att bli för stora.

Signalerna kommer i en tid när myndigheten till regeringen precis redovisat att man planerar för att antalet yrkesofficerare ska uppgå till 10 200 år 2032 och antalet kontinuerligt anställda gruppchefer, soldater och sjömän (GSS/K) ska vara 7 000 vid samma tidpunkt. Redan 2025 hoppas man på 400 fler yrkesofficerare och 500 fler GSS/K jämfört med i dag. Vi välkomnar dessa högre måltal – men att kunna behålla personalen blir samtidigt därför helt avgörande, annars förblöder vi oavsett hur många nya vi rekryterar.

»Att kunna behålla personalen blir helt avgörande, annars förblöder vi oavsett hur många nya vi rekryterar.«

Av den anledningen känns det lite märkligt att på annan plats här i tidningen läsa om soldater som inte längre får fortsätta sina anställningar, trots att de vill det. Det måste till förändringar i regelverket för våra GSS. Nu kastas många av våra bäst utbildade och mest meriterade gruppchefer, soldater och sjömän ut med badvattnet, lagom när de behövs som bäst. Utöver högre löner och bättre pensionsvillkor för all militär personal måste reglerna ändras så att våra GSS kan erbjudas en tillsvidareanställning. Och det kvickt – det pågår ett krig i Europa och Sverige har ansökt om Nato-medlemskap. 

Vid ett seminarium i Almedalen kommer jag diskutera framtidens personal-försörjning tillsammans med försvarspolitikerna Hanna Gunnarsson (V) och Daniel Bäckström (C) och med armé-chefen Karl Engelbrektson som Försvarsmaktens representant. Seminariet genomförs måndagen den 4 juli mellan klockan 14.15-15.00 och kommer sändas på vår kanal på Youtube (om du inte deltar på plats i Visby, vill säga). Jag hoppas att du har möjlighet att titta, för personalförsörjningen är viktigare än på mycket, mycket länge.

Låt oss, så här i sommartid, hoppas att Försvarsmakten inte sätter sig i en situation där låga löner och dåliga pensionsvillkor blir reella hot mot Sveriges säkerhet utan i stället väljer en väg som är bra både för personalen, arbetsgivaren och uppgiften. Polismyndigheten och Polisförbundets överenskommelse nyligen kan utgöra ett bra exempel att snegla på. 

Njut av ledigheten! 

Ur arkivet: