Senast publicerat
Senast publicerat:

Indien vill bli världens nästa stormakt

Snabb tillväxt gör att Indien snart intar platsen som världens tredje största ekonomi. Efter decennier av återhållsamhet agerar Indien nu alltmer kraftfullt mot antagonister som ­Pakistan­ och Kina samtidigt som landets utrikespolitiska strategi är ­samarbete i såväl östlig som västlig riktning.

Samuel Neuman Bergenwall
Narendra Modi och Donald Trump
Indiens premiärminister Narendra Modi träffade USA:s president Donald Trump vid ett möte i Vita huset i Washington i februari i år.

Foto: MPNC/BACKGRID US/TT

Utvecklingen i Indien borde inte ha gått någon förbi. Indien har inte bara passerat Kina som jordens folkrikaste nation utan också som världens snabbast växande större ekonomi. Den indiska regeringen, ledd av hindunationalistiska BJP, strävar dessutom efter att förvandla Indien till en stormakt, även på det militära området. 

Trots att Indien har en lång väg kvar att vandra för att nå sina mål, är ambitionen och makttillväxten påtaglig. Indien spelar en allt mer central roll på världsscenen – men inte alltid på de sätt vi kanske trott eller hoppats på. Snabb ekonomisk tillväxt har gått hand i hand med nationalistisk politik och mer kraftfullt militärt agerande. Indien har stärkt relationerna till Europa och USA men bibehållit banden till Ryssland, framför allt inom försvarsmateriel och energi. 

Det nya, starkare och självsäkrare Indien som nu börjar ta steget ut i rampljuset menar att militärmakt är centralt, men också att nationens intressen bäst främjas genom att parallellt utveckla relationerna till USA, Europa, Ryssland och i viss mån Kina. I Europa har det länge funnits en nedlåtande syn på Indien och dess militära kapacitet. Indien har ofta uppfattats vara maktpolitiskt svagt, försvarspolitiskt dysfunktionellt och strategiskt återhållsamt. Men tecknen är idag tydliga på att indisk makt ökar – något som bland annat tar sig uttryck i ett förändrat militärt och säkerhetspolitiskt agerande. Indien är i dag mer benäget än tidigare att använda militären och säkerhetstjänsterna som instrument för att uppnå politiska mål. 

Attityden till Pakistan har förändrats. I decennier valde Indien främst diplomatiska kanaler framför militära maktmedel för att svara på terrordåd kopplade till Pakistan. Under de senaste åren har Indien förändrat sin hållning till Pakistan i frågan om stöd för terrorgrupper. Efter ett terrorangrepp 2016 genomförde indiska special-förband en operation över -kontrollinjen till Pakistankontrollerade Kashmir. Tre år senare angrep det indiska flygvapnet ett träningsläger djupt inne i Pakistan – för första gången på decennier – som ett svar på ett annat terrordåd i Kashmir av en Pakistanbaserad terrorgrupp. 

Indiens ekonomi är idag nästan dubbelt så stor som Rysslands.

I maj 2025 tog Indien på allvar steget över Rubicon genom att de facto definiera terrordåd som en krigshandling. Efter en brutal terrorattack mot turister i Kashmir gick Indien till angrepp mot mål kopplade till jihadistorganisationer i Pakistan, utan att först lägga fram bevis i ansvarsfrågan. Det ledde till den allvarligaste militära sammandrabbningen mellan de två kärnvapenstaterna på över ett kvartsekel. När Pakistan gick till motangrepp tog Indien ytterligare steg upp på eskalationstrappan och genomförde en massiv attack mot ett stort antal militärbaser i Pakistan. Enligt Indien synade man Pakistans kärnvapenbluff och tvingade grannlandet till eldupphör. Oavsett orsak visar fyradagarskriget i maj att Indien inte längre tvekar att använda det militära maktmedlet.

Indiens agerande mot Kina har också blivit mer kraftfullt. 2017 byggde Kina militär infrastruktur i Doklam, ett strategiskt viktigt område som Indien anser tillhöra Bhutan. Indien svarade med att flytta in trupper på Bhutans territorium. Under två månader befann sig de kinesiska och indiska väpnade styrkorna i ett allvarligt läge, men situationen löstes diplomatiskt. Tre år senare, mitt under covidpandemin, flyttade Kina fram sina positioner i omtvistade områden. Det ledde fram till den första kinesisk-indiska sammandrabbningen med dödlig utgång på cirka 45 år. Indien svarade med ett sätta hårt mot hårt.

Den ekonomiska utvecklingen från 1980-talet och framåt i några av världens största ekonomier samt Ryssland. Inga uppgifter finns för Ryssland före 1992. BNP redovisat i miljarder amerikanska dollar.

Även på den maritima arenan går det att urskilja ett nytt framlutat indiskt agerande. Det har delvis att göra med oron för Kinas snabba marina modernisering och ökande militära närvaro i Indiens närområde. Men Indien vill också ha en central säkerhetsroll i Indiska oceanen för att kunna skydda sin sjöburna handel. När de maritima handelsledarna hotades i och med krigsutbrottet i Mellanöstern 2023 frambaserade den indiska flottan ett dussintal fartyg och genomförde flertalet räddningsoperationer.

Liknande läsning:

Även i skuggornas värld har Indien trappat upp sitt agerande. En rad individer, som Indien klassificerats som terrorister har dödats. Kanada har beskyllt indisk säkerhetstjänst för att ligga bakom mordet på en sikhisk separatist utanför Vancouver 2023. Amerikanska myndigheter uppges ha röjt åtminstone en indisk mordplan på en av hans kollegor i New York. 

Indiens nya modus operandi kan förstås i ljuset av landets snabba ekonomiska utveckling, nationalistiska politik och stormaktsambitioner. 

Medan stora delar av världen kämpar med ekonomisk kräftgång växer den indiska ekonomin med mellan sex och sju procent per år. Indiens ekonomi är idag nästan dubbelt så stor som Rysslands. Inom kort kommer Indien ha världens tredje största ekonomi, efter USA och Kina. Försvarsbudgeten har också ökat kraftigt över tid. 

Indien är starkt beroende av Västvärlden och vill sannolikt fortsätta sin geopolitiska lindans mellan öst och väst.

Premiärminster Narendra Modi från BJP, som har styrt Indien sedan 2014, strävar efter att göra Indien till en ledande makt och bidra till en multipolär världsordning som varken domineras av USA eller Kina. För att uppnå målen utgår Indien från ett realpolitiskt förhållningssätt och en multi-alignment-strategi, att utveckla relationerna till alla globala maktcentra samtidigt. I praktiken innebär det att Indien medvetet balanserar mellan USA, Europa, Ryssland och Kina för att främja sina egna nationella intressen. 

Indien har visserligen kraftigt stärkt de ekonomiska och försvarspolitiska relationerna till USA och Västeuropa, men samtidigt bibehållit nära relationer till Ryssland genom massiva köp av olja och omfattande försvarsmaterielsamarbete. Indien är i själva verket den största importören av sjöburen rysk olja och trots de säkerhetspolitiska spänningarna är Kina Indiens största handelspartner.

Den indiska geopolitiska balansakten kompliceras idag av att Trumpadministrationen infört tullar på 50 procent mot indiska varor, delvis på grund av oljehandeln med Ryssland. Det har fått Indien att närma sig Kina. Men risken att Indien allierar sig med Kina och Ryssland i ett antivästligt block ska inte överdrivas. Indien är starkt beroende av Västvärlden och vill sannolikt fortsätta sin geopolitiska lindans mellan öst och väst.

I vår turbulenta tid – med Rysslands anfallskrig i Europa, konflikterna i Mellanöstern och framväxten av Kina som supermakt – är det lätt hänt att negligera eller nedprioritera Indien. Men utan en god förståelse för världens nästa stormakt riskerar Sverige att trampa snett i geopolitiken och vara sämre förberedd inför framtiden.

Samuel Neuman ­Bergenwall

Samuel Neuman ­Bergenwall

Forskningsledare vid Total­försvarets forskningsinstitut, specialiserad på Indien, Arabiska gulfen och Levanten.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Fortifikationsverket investerar mer än någonsin tidigare i det militära försvarets infrastruktur. Det höga tempot i uppbyggnaden ställer nya krav på myndigheten. För att möta behoven genomförs nu en omfattande omorganisation där ansvar flyttas närmare verksamheten. ”Vi har inte tid att vänta”, säger generaldirektör Maria Bredberg Pettersson.

Josefine Owetz
Maria Bredberg Pettersson
"Det vi behöver förbereda oss på är att försöka leverera så mycket som vi någonsin kan", säger Fortifikationsverkets generaldirektör Maria Bredberg Pettersson.

Foto: Peter Malmrup/Fortifikationsverket

Solen sken över Halmstads garnison och Luftvärnsregementet när den nya luftvärnshallen Gungners hall invigdes den 11 juni i år. Byggnaden ska användas för utbildning, förvaring och underhåll av luftvärnssystem 103, Patriot, och är den hittills största fastigheten i Fortifikationsverkets bestånd.

– Vi är stolta att kunna leverera detta bidrag till Sveriges försvarsförmåga, sa generaldirektör Maria Bredberg Pettersson i ett uttalande efter invigningsceremonin.

Fortifikationsverket äger, utvecklar och förvaltar Sveriges försvarsfastigheter och luftvärnshallen är bara ett exempel på årets många projekt. Runt om i landet genomför myndigheten omfattande investeringar genom nyetableringar, fastighetsförvärv och utveckling av det befintliga fastighetsbeståndet. Tempot är högt, konstaterar Maria Bredberg Pettersson när Officerstidningen träffar henne under Almedalsveckan.

– Myndigheten är i stark växtvärk eftersom den geopolitiska utvecklingen och omvärldsläget totalt har förändrat förväntningarna och kraven på vad vår myndighet ska leverera. Vi gör en historisk uppbyggnad av infrastrukturen för totalförsvaret, säger hon.

I Almedalen deltar Maria Bredberg Pettersson i flera seminarier och samtal om robust infrastruktur, samverkan och försvarsuppbyggnad. Hon berättar att Försvarsmakten står för 85 procent av Fortifikationsverkets uppdrag och övriga försvarsmyndigheter för resterande del.

Behoven av infrastruktur i det militära försvaret är enormt stora.

– Behoven av infrastruktur i det militära försvaret är enormt stora. Vi brukar säga att de flesta av garnisonerna mer eller mindre ser ut som byggarbetsplatser idag. Sedan finns det vissa platser där det pågår mer verksamhet än på andra.

Hon lyfter bland annat Upplands flygflottilj, Karlskrona garnison och förberedelserna för de nya organisationsenheterna i Kristinehamn, Falun och Sollefteå som exempel på sådana platser.

– Omvärldsläget har gjort att vi har hamnat i en situation som ser helt annorlunda ut än för bara några år sedan. Precis som ÖB säger finns det inga tecken på att det kommer att bli bättre. Det vi behöver förbereda oss på är att försöka leverera så mycket som vi någonsin kan.

Erfarenheterna från kriget i Ukraina har också förstärkt synen på infrastrukturens betydelse, förklarar Maria Bredberg Pettersson. 

– Förmåga handlar väldigt mycket om att kunna återupprätta infrastruktur när den blir förstörd. Att snabbt kunna reparera och underhålla den för att återupprätta förmågan. Infrastruktur, både militär och civil, är dessutom ett mål i dagens krigföring, säger hon.

Maria Bredberg Pettersson 2

I mars 2025 invigdes en träningsanläggning för kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära ämnen på Totalförsvarets skyddscentrum, SkyddC, i Umeå.

Foto: Hannes Holmström/Försvarsmakten

När Maria Bredberg Pettersson tillträdde som generaldirektör 2018 hade Fortifikationsverket omkring 600 medarbetare. I dag är myndigheten över 1 500 personer och antalet anställda fortsätter att växa.

– Rekryteringen har fungerat förhållandevis bra, men vissa specialistkompetenser är mycket svåra att hitta. Säkerhetsskydd, informationssäkerhet, IT och fortifikatorisk utveckling är områden där konkurrensen är stenhård. Det är inte kompetenser som finns på hyllan, utan sådant vi själva måste bygga upp.

Sveriges inträde i Nato har förändrat Fortifikationsverkets uppdrag och fått ett tydligt genomslag i verksamheten. Arbetet med infrastruktur för etableringar för Natos logistik- och signalbas i Enköping har inletts och samtidigt bygger myndigheten upp kompetens för att hantera Natos investeringsprogram och har stärkt arbetet med värdlandsstöd.

– Vi ska bygga infrastruktur inte bara för ett nationellt behov utan också för ett internationellt behov. Nato har lagt ytterligare ett väldigt tydligt perspektiv på behoven. Allt vi gör får en ökad komplexitet och kraven på snabb leverans är tydliga.

Nya fregatter måste ha en hamn att ligga vid och flygplan måste kunna landa och ha hangarer.

Under många år har fokus i försvarsdebatten legat på personal och materiel, men utan fungerande infrastruktur spelar varken nya förband eller nya vapensystem någon roll, menar Maria Bredberg Pettersson.

– För att kunna bygga en ökad försvarsförmåga så måste man ha balans mellan personal, materiel och infrastruktur. Det spelar ingen roll hur många värnpliktiga vi utbildar om de inte har någonstans att bo. Nya fregatter måste ha en hamn att ligga vid och flygplan måste kunna landa och ha hangarer. Infrastruktur är en förmåga – inte en belastning. Det är en nödvändig förutsättning för att kunna bygga försvarsförmåga.

Hon menar att infrastrukturen länge har kommit in för sent i planeringen.

– Det har funnits en syn att infrastruktur är något som katten släpar in i efterhand. Det finns många exempel där man inte tagit höjd för de infrastrukturella behoven i samband med att det har fattats beslut.

Maria Bredberg Pettersson lyfter den nyinvigda luftvärnshallen i Halmstad som exempel. Beslutet att anskaffa luftvärnssystemet Patriots togs 2018 och de första leveranserna skedde tre år senare. Fram tills i år har verksamheten bedrivits i tillfälliga lokaler.

– Hallen invigdes nu i juni men systemen var på plats redan 2021. Så om jag tycker att infrastruktur har setts som en belastning? Svar ja. Men där är vi inte längre. Det tycker jag även att försvarsberedningens senaste rapport visar på.

Försvarsberedningen pekar i delrapporten ”Skärpt läge – aktuell lägesbild i totalförsvaret och omvärlden” på behovet av kortare ledtider för att etablera den infrastruktur som Försvarsmakten behöver. De upprepar även budskapet från tidigare rapporter om vikten av att Fortifikationsverket involveras i planeringsarbetet vid ett tidigt skede.

– Beredningen lyfter också att tiden är en alltmer avgörande faktor utifrån det omvärldsläge som vi har. De skriver att alla myndigheter behöver ha tid som den viktigaste faktorn för att komma vidare i uppbyggnaden av totalförsvaret. Jag delar den uppfattningen, säger hon och tillägger:

– Vi måste också nöja oss med good enough ibland och inse att tält, baracker och containerlösningar också är förmågebyggande.

Den 13 januari signerade överbefälhavare Michael Claesson och generaldirektör Maria Bredberg Pettersson en ny överenskommelse mellan Försvarsmakten och Fortifikationsverket.

Foto: Axel Öberg/Försvarsmakten

Vid Folk och försvars rikskonferens i januari år signerade hon och överbefälhavare Michael Claesson en ny överenskommelse mellan Försvarsmakten och Fortifikationsverket. Den fastställer vilken av myndigheterna som gör vad och ska skapa bättre förutsättningar för samarbete. Målet är tydligt: ökad försvarsförmåga med fokus på kraftig tillväxt och snabbhet utifrån omvärldsläget.

– Vårt samarbete med Försvarsmakten fungerar utmärkt idag, men det kan bli bättre. Jag har en tät och bra dialog med försvarsmaktsledningen, vilket inte historiskt alltid har varit fallet. Sedan är det precis inom Försvarsmakten som inom Fortifikationsverket att det tar tid att få genomslag för de intentioner som man har.

Det höga tempot och de nya kraven kräver förändrade arbetssätt, enligt Maria Bredberg Pettersson. Hon beskriver hur Fortifikationsverket, Försvarsmakten och Försvarets materielverk länge arbetat i processer där varje steg avslutas innan nästa kan börja.

– Vi jobbar fortfarande sekventiellt och inte parallellt. Det är helt avgörande att vi börjar arbeta parallellt i stället. Säkerhetsskydd, tillstånd och andra frågor måste komma in tidigt. Våra processer är inte anpassade för det i dag. Det går fortfarande på tok för långsamt. Det krävs en kulturresa och en ändring i mindset.

Det handlar om att skapa en ny organisation för att bättre stödja det omvärldsläge och den uppgift som vi har idag.

För att skapa en organisation som bättre är anpassad för dagens omvärldsläge ska myndigheten genomföra en stor omorganisation. Nyligen fattade Maria Bredberg Pettersson beslut om att från årsskiftet ska verksamheten delas in i fyra geografiska områden i stället för dagens sex regionkontor. Ansvaret flyttas längre ut i organisationen och beslut ska fattas närmare verksamheten, förklarar hon.

– Det är lite grann på temat delegerat beslutsmandat som Försvarsmakten arbetar med. Vi ska gå vidare med att dela in verksamheten i fyra geografiska områden som motsvarar Försvarsmaktens militärregioner. Vi ska tillsätta geografiskt ansvariga chefer för att hantera både bygg-, förvaltnings- och investeringsverksamhet inom området.

 Vilka är dina förhoppningar med den nya organisationen? 

– Att vi ska jobba mer som ett fortifikationsverk. Jag är jättetrött på att vi jobbar i silos. Det tjänar inte Sverige väl. Det här är inte en organisationsförändring som handlar om några besparingar, utan det handlar om att skapa en ny organisation för att bättre stödja det omvärldsläge och den uppgift som vi har idag, säger hon och tillägger:

– Det handlar också väldigt mycket om att hitta rätt chefer. Dessa kommer jag att hitta internt i organisationen men också utanför. Jag vill att vi hittar chefer som vill ta ansvar, är modiga och vågar fatta beslut. För vi har inte tid att vänta.

Fakta

Fastighetsköp under 2025

Med investeringar på över 20 miljarder blev 2025 ett rekordår för myndigheten. Förra året fattade regeringen beslut om att Fortifikationsverket ska äga de fastigheter som tidigare förvaltats av Specialfastigheter för försvarsmyndigheterna. Det innebär att Försvarsmaktens högkvarter på Lidingövägen, Försvarets materielverks huvudkontor på Gärdet och Totalförsvarets forskningsinstituts kontor i Kista och Umeå nu är en del av Fortifikationsverkets bestånd. Fastigheterna förvärvärades till ett värde av 8,2 miljarder kronor. Fokus under 2025 var i övrigt att förvärva kontorsfastigheter samt fastigheter för logistik och förrådsverksamhet. Större investeringar gjordes i Enköping och Upplands-Bro.

Källa: Fortifikationsverkets årsredovisning 2025

Ur arkivet: