Senast publicerat
Senast publicerat:

Cold Response satte nordiskt försvar på prov

I skuggan av kriget i Ukraina, en ökad hotbild och en het Nato- debatt. När vinterövningen Cold Response satte det nordiska försvarssamarbetet på prov hade man omvärldens blickar riktade mot sig. Inför 2024 vill brigadchefen se större förbandsvolym och Finland på ledningsnivå.

Redaktionen
Mats Carlsson/Försvarsmakten
"Det bilaterala samarbete vi har med Finland, och nu har utökat med Norge, är extra viktigt med rådande säkerhetsläge i Europa och Rysslands krig mot Ukraina", säger brigadchef överste Lars Jonsson (till vänster i bild).

Under de två sista veckorna i mars samövade drygt 30 000 deltagare från 27 nationer i den norskledda militärövningen Cold Response. Övningen sker i samverkan med Nato. Förutom Norges och Natos egna styrkor deltog enheter från bland annat USA, Storbritannien, Frankrike, Finland och Tyskland. Försvarsmakten deltog med omkring 1 500 soldater och officerare. De svenska markförbanden satte tillsammans med finska arméförband upp en reducerad brigadstridsgrupp som byggde vidare på det svensk-finska samarbetet, FISE. Flygvapnet deltog med Jas 39 Gripen. Cold Response utgjorde också slutövning för de värnpliktiga som utbildats vid markförbanden i Norrbotten.

Det är första gången som Sverige, Norge och Finland övar tillsammans på samma sida. Brigadstridsgruppen har letts av en svensk brigadchef med en ställföreträdare från Finland. I brigadstaben var tio av 55 stabsmedlemmar från Finland.

– Det bilaterala samarbete vi har med Finland, och som nu har utökat med Norge, är extra viktigt med rådande säkerhetsläge i Europa och Rysslands krig mot Ukraina. Att öva integrerat med en svensk-finsk brigad är något helt annat än vad vi är vana vid, säger brigadchef överste Lars Jonsson.

» Samövandet tydliggör att nationsgränserna endast utgör en administrativ gräns, den syns inte i terrängen. «

Cold Response genomfördes i flera delar av Norge, men huvuddelen av övningen för den svensk-finska brigadstridsgruppen genomfördes i Troms fylke. Överstelöjtnant Erik Preutz, övningsledare för de svenska markförbanden, är mycket nöjd med övningen.

– Vi har ökat vår förmåga att kriga tillsammans. Det har varit oerhört givande att vi fått utgöra brigad tillsammans med Finland, samt med en norsk sidobrigad och arméledning. Vi har fått uppträda i ett sammanhang där allt från logistikkedjor till transporter har varit skarpa, säger Erik Preutz och tillägger:

– Samövandet tydliggör att nationsgränserna endast utgör en administrativ gräns, den syns inte i terrängen.

Han ser positivt på hur Sveriges och Finlands gemensamma logistikkedjor, liksom utvecklingen av sambandstjänst, har satts på prov under övningen.

Liknande läsning:

– Det är alltid en utmaning där det ytterst handlar om chefernas möjlighet att leda. I ett sammansatt förband måste man hitta nya lösningar.

Att samordna logistik, såväl som samband kräver dock tålamod.

– Att integrera sambandssystem, ledningssystem och logistik är utmanande eftersom det är nationella ansvar och separata system. Det gäller att hitta metoder för att ta sig framåt tillsammans, säger brigadchef Lars Jonsson.

Även flygvapnet bidrog med en viktig del i utvecklingen av det internationella samarbetet. Flygstridskrafterna inledde övningen med att bland annat öva luftstrid tillsammans med flyg från andra nationer. En av de viktigaste delarna för flygvapnet under Cold Response är att i nära samarbete med Nato-nationerna öva på att planera, genomföra och utvärdera genomförda flygpass.

Väderförhållanden under övningen skapade dock vissa utmaningar.

– Terrängen var tuff för förbanden. Vi hade en kombination av vind och nederbörd som var helt extrem. Den sämsta dagen hade norska väderlekstjänsten sju varningar samtidigt, säger Erik Preutz.

Det utmanande klimatet är del av syftet med Sveriges deltagande – man vill öva på att strida i subarktisk miljö. Men lika mycket handlar deltagandet om att öka förmågan till strid i större förband och öva försvar av norra Skandinavien med internationella partners och grannländer.

Till följd av rådande omvärldsläge blev årets övning ovanligt välbesökt, av såväl Sveriges och Norges statsministrar som av Natos generalsekreterare, försvarsministrar, kungligheter och nyhetskanaler som BBC.

– Övningens upplägg har varit planlagt sedan innan den ryska invasionen av Ukraina, men det har märkts tydligt att intresset för att kunna försvara Nordkalotten sträcker sig mycket längre än till de närmaste länderna, säger Erik Preutz.

Brigadchef Lars Jonsson är mycket nöjd med övningen, som sedan start har varit återkommande för förbanden i norra Sverige. De har länge utgjort grundstommen i det svenska deltagandet, men nu är det dags att bredda deltagandet tycker han

– Min förhoppning inför 2024 är att vi får utöka det bilaterala och trilaterala samarbetet ytterligare, med större förbandsmassa och större integrering. Jag skulle till exempel vilja se en finsk högre chef på ledningsnivå.

FAKTA

Cold Response har genomförts vartannat år sedan 2006.

Sverige deltog i år med cirka 1 500 soldater och officerare från Norrbottens regemente, Norrlands dragonregemente, Bodens artilleriregemente, Göta trängregemente, Ledningsregementet, Livgardet, Försvarsmaktens tekniska skola, Försvarsmedicincentrum, Arméstaben och Markstridsskolan. Dessutom deltog flygvapnet med förband ur Norrbottens flygflottilj.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Det ska krävas mer än att bara ta sig igenom Officersprogrammet. Utbildningen måste utmana kadetterna och ge den nyutnämnde officeren något att verkligen vara stolt över, skriver Erik Windfäll.

    Redaktionen
    Erik Windfäll

    Jag är stolt över att studera till officer på Militärhögskolan Karlberg, men jag skulle vilja vara stoltare över min utbildning.

    Jag sökte till officer för att utmana mig själv och utvecklas som person men jag ska inte sticka under stol med att jag skulle önska mer av den teoretiska utbildningen på Officersprogrammet. En vanlig studievecka under årskurs ett kan se ut så här: Ett par frivilliga föreläsningar, två förmiddagar med fys, en frivillig engelska lektion, en dag med bara självstudier och ett seminarium. Det innebär ungefär sju schemalagda studietimmar i veckan. Resten av tiden kallas för självstudietid. I vintras hade vi dessutom två veckor helt utan lektioner. Försvarshögskolan räknar med att vi fyller dem själva.

    Det är så klart mitt eget ansvar att studera och nå de krav som ställs på mig för att bli en riktigt bra officer och kunna leda trupp i strid. Men för att kunna göra det så skulle jag önska mer av officersutbildningen. Den akademiska delen av utbildningen skulle kunna utvecklas mycket. Jag upplever att utbildningen är betydligt mindre krävande än på de flesta andra kandidatprogram, och att det ibland är väldigt otydligt vad vi förväntas lära oss.

    Det finns såklart delar i utbildningen som är riktigt bra och givande. Själv lärde jag mig mycket under min UGL-kurs. Sedan finns det andra delar som med mindre justeringar kan bli mycket bättre. Under vår första taktikkurs hade vi ett slutmoment där teorin skulle omsättas i något konkret. Det var ett av de få tillfällen då vi faktiskt skulle öva taktiskt tänkande. Tyvärr gick majoriteten av tiden åt till att förstå hur datorsimuleringen fungerade och hur man styrde den. Vi fick inte möjlighet att se om våra kunskaper faktiskt höll. Där finns en stor möjlighet till förbättring.

    Kadetterna är utvalda dels genom sin värnplikt och dels genom uttagningen till Officersprogrammet. De är målmedvetna, ambitiösa och stolta över sitt yrkesval och förtjänar en utbildning i världsklass både för sin egen och landets säkerhet. Jag anser inte att vi gynnas av en utbildning där det är svårt att misslyckas och där man kan ta sig igenom utbildningen utan att nå sin fulla kapacitet. Jag känner att systemet lutar sig mot den enskildes ambition i stället för att ställa krav. Det är bekvämt både för skolan och kanske även för kadetterna men gynnar ingen i slutändan.

    Jag känner att systemet lutar sig mot den enskildes ambition i stället för att ställa krav. Det är bekvämt både för skolan och kanske även för kadetterna men gynnar ingen i slutändan.

    Det finns en anledning till att jägarna är stolta över sin jägarbåge. Den symboliserar något som var utmanande och formande. Något som krävde mer än att bara dyka upp och hålla sig kvar. Min dröm är att varje nyutnämnd fänrik ska kunna känna samma sak inför sin stjärna. Att den ska stå för en utbildning som verkligen har format dem och som de är stolta över. Jag vill inte bara klara Officersprogrammet. Jag vill känna att det har krävt något av mig. Att det har tvingat mig att bli vassare på krigsvetenskap, taktik och strategi. Ju sämre säkerhetsläge, desto viktigare blir det att utbildningen faktiskt formar oss till de officerare Sverige behöver.

    Officersyrket kräver skärpa och förmåga att prestera under press. Då bör utbildningen också göra det.

    Ur arkivet: