Senast publicerat
Senast publicerat:

»Hög tid att koppla ihop Försvarsmaktens olika delar«

Niklas Wiklund
Detta är en krönika. Åsikterna är skribentens egna.

Försvarsdebatten tenderar att ofta avhandla de stora frågorna så som stora materielprojekt i form av flygplan, fartyg och fordon. Vi debatterar personalförsörjning och fördelarna med ett medlemskap i Nato. Bra och viktiga frågor, men allt för sällan debatteras de mindre frågorna, hur vi genom smarta och kostnadseffektiva lösningar kan skapa ökad försvarsförmåga!

Det senare är en fråga som jag anser att ett litet militärt allianslöst land med begränsad försvarsekonomi ständigt måste ställa sig. Ett område där det finns utvecklingspotential för att skapa synergieffekter med våra befintliga system är inom samband- och ledningssystemområdet.  

» All information som är avgörande för framgång i striden finns idag i olika system inom Försvarsmakten. Kan dessa knytas ihop genom smarta lösningar kan vi förhoppningsvis med begränsade ekonomiska åtaganden skapa förutsättningar för att 1+1=3. «

Ett modeord i sammanhanget är ”system i samverkan” som i grunden handlar om att dela information mellan ledningsplatser, fartyg, flygplan och markförband för att uppnå en högre effekt. För detta krävs att de olika ledningssystemen kan ”prata” med varandra och att information kan delas såväl inom som mellan försvarsgrenarna. De som har varit med ett tag känner igen tankarna från projekt NBF (nätverksbaserat försvar), något som nuvarande försvarsberedning i rapporten ”Värnkraft” konstaterar var före sin tid, präglades av teknikoptimism och som inte gav resultat motsvarande projektkostnaderna.

Men den allmänna teknikutvecklingen har gått snabbt framåt vilket sannolikt ger bättre förutsättningar idag än under tidiga 00-talet. Försvarsberedningen anför att Försvarsmakten under den kommande försvarsbeslutsperioden ska kunna skapa systemsamverkan mellan förband genom standardiserade sambandslänkar och anpassningar av befintliga ledningssystem. Något som bör leda till att huvuddelen av Försvarsmaktens förband ska kunna dela lägesbild och kommunicera med varandra. Självklarheter anser många, men i det här fallet skiljer sig Sverige inte nämnvärt från våra grannländer som har motsvarande problem.  

För marinens del finns ett behov av att ta del av information från våra flygande plattformar. Arbetet inom detta området har tagit stora steg framåt, men mer finns att göra. Ett exempel på ”hack i skivan” i detta avseende är vår kvalificerade sjöoperativa helikopter 14. Officerstidningen (2/2016) beskrev problemen med avsaknad av datalänk för att kunna kommunicera krypterat med marinens fartyg. En taktisk datalänk krävs för att snabbt och effektivt kunna överföra måldata från helikopterns sonar, samt för att snabbt överföra fartygsekon detekterade av helikopterns radar på stora avstånd. Avsaknaden av datalänk på helikopter 14 kan liknas med att köpa den absolut senaste modellen av en iPhone, men att välja bort sim-kort och wifi-uppkoppling. Det blir således svårt att utnyttja den nya telefonens fulla potential och alla dess fantastiska funktioner om den inte är uppkopplad mot omvärlden.

All information som är avgörande för framgång i striden finns idag i olika system inom Försvarsmakten. Kan dessa knytas ihop genom smarta lösningar kan vi förhoppningsvis med begränsade ekonomiska åtaganden skapa förutsättningar för att 1+1=3, med en ökad försvarsförmåga som följd.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Ungdomar till välutbildade föräldrar med höga inkomster blir oftare antagna till militär grundutbildning än dem från socioekonomiskt svaga familjer. Bland värnpliktiga som utbildas mot befälsbefattning är skillnaderna som störst. Det visar en rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut.

    Linda Sundgren
    Värnpliktiga vid Ledningsregementet.
    Det finns ett tydligt samband mellan inskrivning till värnplikt och socioekonomisk status, visar en rapport från FOI. Ju högre utbildning föräldrarna har desto vanligare är det att bli inskriven till värnplikt.

    Foto: Antonia Sehlstedt/Försvarsmakten

    I höstas kom en rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) som visar att socioekonomisk status inte spelar någon roll för ungdomars inställning till värnplikten. Ungdomar till lågutbildade föräldrar med låga inkomster var ungefär lika intresserade av att göra lumpen som dem i andra samhällsklasser. Däremot finns det tydliga skillnader mellan olika socioekonomiska grupper utifrån vem som faktiskt gör lumpen.

    Enligt FOI-studien, Vem får försvara Sverige, som publicerades under våren är ungdomar från resursstarka familjer överrepresenterade bland de värnpliktiga. Av de cirka 500 000 totalförsvarspliktiga födda mellan 2000 och 2004 som ingår i studien, har 42 procent högutbildade föräldrar. Bland dem som faktiskt skrivs in till värnplikt stiger andelen till närmare 60 procent.

    – Värnplikten är inte den sociala smältdegel den en gång var. Många har fortfarande uppfattningen att värnplikten är en arena för social integration och att deltagandet i militären jämnar ut skillnaderna mellan olika samhällsklasser, men det stämmer inte, säger Peter Bäckström, forskare vid FOI som lett undersökningen.   

    Sammansättningen på dem som gör värnplikten liknar den vi ser på civila lärosäten

    Skillnaderna mellan dem som vill göra värnplikten och de som får göra den, ökar i takt med föräldrarnas utbildningsnivå. Störst är överrepresentationen av ungdomar vars föräldrar har en forskarutbildning. Lägger man även till andra faktorer som om föräldrarna förvärvsarbetar eller inte och om familjen någon gång tagit emot ekonomiskt bistånd, blir skillnaderna ännu tydligare.

    – Sammansättningen på dem som gör värnplikten liknar den vi ser på civila lärosäten. Även där är barn till socioekonomiskt starka föräldrar överrepresenterade. Egentligen är det inte särskilt konstigt, men jag tror inte att vare sig allmänheten eller politikerna alltid är medvetna om det, säger Peter Bäckström.

    Peter Bäckström, FOI.

    Peter Bäckström

    Forskare på FOI

    Studien visar också ett samband mellan socioekonomisk bakgrund och vilken sorts värnpliktsutbildning som individen genomför. Flest deltagare från resursstarka familjer är det bland dem som utbildas till en befälsbefattning. Närmare 70 procent av de som skrevs in på en längre befälsutbildning hade högutbildade föräldrar, vilket kan jämföras med 55 procent av de som utbildades mot en soldatbefattning.

    Enligt rapporten motsvarar sammansättningen i värnpliktskullarna som går den längre befälsutbildningen, den fördelningen av studenter som råder på läkarprogrammet. Men den sociala snedrekryteringen beror inte på att Plikt- och prövningsverket gör något fel vid mönstring och uttagning till värnplikten. Peter Bäckström konstaterar att myndigheten följer de direktiv och lagar som politikerna beslutat om.

    Ungdomar från socioekonomiskt starka familjer presterar bättre på testerna än andra.

    – Det handlar alltså inte om någon godtycklighet eller medveten särbehandling. Plikt- och prövningsverket har till uppgift att välja ut dem som är bäst lämpade för uppgiften och ungdomar från socioekonomiskt starka familjer presterar bättre på testerna än andra, säger han.  

    Enligt Peter Bäckström är det av stor nytta för samhället att försvaret har tillgång till högpresterande ungdomar. Samtidigt konstaterar han att denna nytta måste vägas mot värnpliktens kostnader och att det ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är tveksamt om det är effektivt att blivande toppstudenter kommer in på arbetsmarknaden ett år senare än andra.

    Det är heller inte säkert att de som antas till grundutbildningen också är de som är mest intresserade av att efter värnplikten ta anställning som soldat eller söka till Officersprogrammet. I slutändan är värnplikten också en rättvisefråga som handlar om vem som ska försvara Sverige.

    – I fredstid kan det vara lätt att tänka på värnplikten som en utbildning eller ett privilegium.  Men i slutändan handlar det om att försvara Sverige och Nato och det är förenat med risker, säger Peter Bäckström och fortsätter:

    – Till syvende och sist handlar det om vem som ska bära bördan av kriget. Man kan se värnplikten som en slags beskattning och i det perspektivet är frågan om vem som gör lumpen inte trivial.

    Ur arkivet: