Senast publicerat
Senast publicerat:

ÖB i Sälen: ”Fokus på krigsförbanden”

Nato under nytt ledarskap och Sverige som allierad, militära försvarets roll i en ny tid och att leda i kris och krig. Det var några av de många ämnesområden som har avhandlats på Folk och försvars rikskonferens i Sälen. Under måndagen höll överbefälhavare Michael Claesson sitt anförande.

Josefine Owetz
ÖB Michael Claesson höll anförande på Folk och försvars rikskonferens i Sälen på måndagen.

Foto: Pontus Lundahl/TT.

Den 12–14 januari var det dags för Folk och försvars årliga rikskonferens, som brukar beskrivas som Sveriges viktigaste forum för försvars- och säkerhetspolitik. Det övergripande temat för årets konferens var ledarskap och styrning för motståndskraft.

På måndagen höll överbefälhavare Michael Claesson sitt anförande på rikskonferensen. Det var hans första tal i Sälen som ÖB. ”Jag har så lite tid och så mycket att säga”, inledde han med. Under rubriken ”Hur Sverige möter globala och regionala hot” fortsatte han därefter att poängtera att hans och Försvarsmaktens fokus ligger på leverans och på att konsolidera krigsförbanden.

– Det handlar om trovärdighet som allierad och trovärdighet både i avskräckning och försvarsförmåga, för att omvärldsläget kräver det, sa ÖB.

Han talade vidare kring förutsättningarna för att genomföra satsningar och betonade betydelsen av att ha en nationell säkerhetsstrategi som tydliggör fokuset, i kombination med det nya totalförsvarsbeslutet och tydlig dialog med regeringen.

– Det som investeras i vårt militära försvar ska ge operativ och militär effekt, sa ÖB och fortsatte:

– Försvarsmaktens existensberättigande och dimensionerande uppgift är att kunna försvara vårt land och våra allierade mot ett väpnat angrepp.

Det som investeras i vårt militära försvar ska ge operativ och militär effekt

Det finns under resan framåt ett behov av att balansera myndighetens uppgifter, sa ÖB vidare. Balans mellan att utveckla, producera och tillväxa i organisationen samtidigt som Försvarsmakten ska utföra beredskapsuppgifter, insatser och operationer.

Liknande läsning:

– Vi ska balansera de här insatserna mot en parallell produktion. Som ni alla vet lägger vi stort fokus alltjämt på att stödja våra ukrainska vänner. Vi arbetar stenhårt med integrationen i Nato. Vi växer som organisation och vi fortsätter arbeta med att upprätthålla en adekvat beredskap, sa ÖB.

Han fortsatte att tala om militär förmåga och inledde med att säga att officerare ofta brukar anklagas för att prata ”militärt mumbo jumbo” och att inte tydliggöra vad begrepp betyder.  Sedan gjorde han ett försök att reda ut militär förmåga de facto innebär.

– Militär förmåga konstitueras av personal med rätt kompetens, materiel med rätt förutsättningar och i rätt tid, infrastruktur för att härbärgera både personal och materiel och ett adekvat upplägg av övning och träning, mot tydliga mål för respektive krigsförband, som följs upp, mäts, rapporteras och justeras. Det är militär förmåga, sa Michael Claesson.

Framåt kommer Försvarsmakten att arbeta med beslutsunderlag för flera tunga vägvalsbeslut, sa ÖB vidare. Vägvalsbeslut som berör samtliga domäner.

– När det gäller mark, sjö och luft så är det otvetydigt så att under både 20-talet och 30-talet kommer tunga omsättningsbeslut att behöva fattas. Beslut som behöver omfatta viktiga beslutsunderlag för att inte investera fel och i fel teknikinriktning, sa Michael Claesson.

Under både 20-talet och 30-talet kommer tunga omsättningsbeslut att behöva fattas

Natomedlemskapet och vad det innebär för Försvarsmakten och Sverige avhandlades också under talet.

– Att vara allierad innebär inte att vi har köpt en tjänst som innebär att någon annan ska lösa problemet åt oss. Det här är början på något som kräver både åtagande, ansvarstagande och fokus, sa ÖB.

SÄLEN, SVERIGE 20250113
Överbefälhavaren, ÖB, Michael Claesson talar vid Folk och försvars Rikskonferens på Högfjällshotellet i Sälen.
Foto: Pontus Lundahl / TT / Kod 10050

"Min viktigaste uppgift är att leverera militär förmåga. Att leverera handlingsfrihet åt den politiska makten och åt mina militära chefer med operativa ansvar", sa ÖB i sitt tal.

Foto: Pontus Lundahl/TT.

I den pågående integreringen prioriteras att Försvarsmakten ska komma ut i de olika beredskapsuppgifterna. Utöver det svenska bidraget till Nato Forward Land Forces, FLF, i Lettland, nämnde ÖB flygvapnets bidrag till Natos luftövervakningsstruktur Nato Air Policing.
– Vi kommer att fortsätta dialogen med Nato och regeringen för att komma ut i de här uppgifterna så tidigt som möjligt. Det ger oss värdefull information och det ger tydliga bidrag till Nato och det är en tydlig signal på vår solidaritet och att vi faktiskt är en bidragare till säkerhet, inte en konsument, sa ÖB.

Han avrundade sitt anförande med att säga att betona att hans främsta uppgift som överbefälhavare är att leverera militär förmåga.

– De investeringar som görs på svensk totalförsvarsförmåga syftar i första hand på att hålla kriget borta, men om kriget kommer då ska vi med full kraft försvara allt det vi står för, allt det vi är och varandra, sa han och fortsatte:

– Min viktigaste uppgift är att leverera militär förmåga. Att leverera handlingsfrihet åt den politiska makten och åt mina militära chefer med operativa ansvar. Mitt sätt att göra det är att lägga fokus på krigsförbanden, krigsorganisationen. Allt och alla för krigsförbanden, avslutade ÖB sitt första tal på rikskonferensen.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Försvarsmaktens forskningsbudget har mer än fördubblats på bara några år och nu ökar sam­­arbetet med civila lärosäten för att stärka kunskaps­utvecklingen ytterligare. Överstelöjtnant David Bergman, själv disputerad officer, är forskningschef i Försvarsmakten sedan den 1 september 2025.

    Linda Sundgren
    David Bergman
    Forskningssamarbetet med civila universitet och högskolor ökar, berättar David Bergman.

    Foto: Filip Erlind

    Hur har det första året som forskningschef varit?

    – Jättespännande. Hög belastning. Jag har aldrig tidigare haft en befattning där jag jobbat så mycket på min mentala tröskelnivå som här och jag står i spagat mellan olika delar. Generalläkarens forskningsmänniskor vill prata om dammpartiklar i lungor efter prolongerad ökenexponering, Undsäk och kryptologerna vill prata kvantsäkra kryptosystem och rymdgänget vill prata om friktionskoefficient vid atmosfäriskt återinträde. Det är extremt många roliga och intressanta områden, men det är mycket att sätta sig in i för att kunna prata vältaligt om dem.

    Förutsätts du själv ha koll på alla olika forskningsområden?

    – Nej, det kan jag ju inte men jag är jättestolt över att ha extremt kompetenta människor som jag arbetar med. Under mig finns 25 Fot-områden, alltså forsknings- och teknikutvecklingsområden, som är funktionellt indelade. Vi har såklart marksystem, flygsystem, marinsystem, rymdsystem och cybersystem. Sedan har vi också Undsäk som ligger under Must. Vi har försvarsmedicin som sköts av generalläkaren och CBRN som sköts av skyddscentrum och så vidare. För varje område finns en utsedd ordförande, men jag jobbar nära dem och vi har regelbundna avstämningar. Min uppgift som forskningschef är att ansvara för den kunskapsbyggande delen av forskning och utveckling. Forskningschefen är också ansvarig för doktorander och disputerade i myndigheten.

    Jag har aldrig tidigare haft en befattning där jag jobbat så mycket på min mentala tröskelnivå som här och jag står i spagat mellan olika delar.

    Genom åren har det riktats en del kritik mot Försvarsmakten för bristande förmåga att ta hand om disputerade officerares kompetens. Hur tycker du att Försvarsmakten sköter den uppgiften?

    – Vi har historiskt inte varit bra på det här, och ironiskt nog har det som jag klagat på i alla år nu blivit mitt problem att lösa. 1993 inrättades ÖB:s doktorandprogram. Ambitionen var god, men det fanns inte någon riktig styrning och ibland hamnade forskningen väl långt ifrån den militära kontexten. Man visste heller inte vad man skulle ha disputerade officerare till. Sedan har vi haft doktorandprogram på Försvarshögskolan ett tag, men världen är större än FHS. Nu är vi ändå ett drygt 50-tal officerare med forskarutbildning i organisationen och försvarsgrenarna har sina egna disputerade forskningschefer, även om den befattningen i armén just nu är vakant. Vi befolkar organisationen och äger den, en befattning i taget. Jag är inte på något sätt nöjd, men jag är oerhört stolt över att vi är så många som vi ändå är.

    Du är själv disputerad officer och doktorerade 2021 inom området stresspsykologi. Vad betyder det för den befattning du har idag?

    – Du måste vara forskare för att kunna leda andra forskare. Det är extremt många områden att sätta sig in i snabbt och det kräver att du har förståelse för hur det akademiska systemet fungerar. Jag blir också ofta rådgivande och det dyker hela tiden upp frågor om vad vetenskapen säger om ditt eller datt. Många gånger har vi bra forskning och då kan jag ge ett faktaunderlag som bygger på vetenskap och inte så mycket på känslor. Man behöver också ha en förståelse för hur den akademiska friheten fungerar kontra den ibland nödvändiga sekretessen. Det enklaste sättet att förklara det på är att jag kan prata både militäriska och akademiska. Å ena sidan måste jag vara en erfaren officer för att kunna förklara för ett civilt lärosäte vad som är relevant ur ett militärt perspektiv. Å andra sidan måste jag vara en meriterad forskare och förstå etikprövningsansökan och friheten att ingå publiceringar för att kunna föra samtal med Vetenskapsrådet om ansvarsfull internationalisering.

    Och ansvarsfull internationalisering, vad innebär det?

    – Civila lärosäten bygger alltid på öppenhet. Det är så vi bygger kunskap och transparens. Vi ska kunna granska och kritisera det som publiceras för att utvecklas framåt, och det bygger på den villkorslösa öppenheten. Men det fungerar bara så länge alla länder respekterar öppenheten och inte utnyttjar den ensidigt för sin egen förmågeutveckling. Det här har lärosätena nu börjat upptäcka och det är det som kallas ansvarsfull internationalisering. Dela med dig så mycket som möjligt, men dela inte med dig av alla dina forskningsrön till exempelvis Kina gratis. Annars finns risken att vi bygger ett annat lands förmågeutveckling med våra forskningsresurser. Inom Försvarsmakten är det inget konstigt att hantera sekretess, men för den civila forskningsvärlden går det stick i stäv med deras principer. Vetenskapsrådet gav förra året ut riktlinjer för ansvarsfull internationalisering. Nu har de fått i uppdrag av regeringen att titta på om det finns särskilda tekniker som vi bör skydda genom lag. Jag tror att det är bra. En fullständig sekretess hade varit katastrofal. Vi måste sprida kunskapen för att bygga trovärdighet, men en viss kontroll kan vara nödvändig.

    David Bergman

    Den öppenhet som allmänt råder inom forskning måste hanteras med viss försiktighet i den militära kontexten, menar David Bergman.

    Foto: Filip Erlind

    Hur står sig den svenska försvarsforskningen i en internationell jämförelse?

    – Vi står oss bra i Sverige och vi har en historik på området. Efter andra världskriget upptäckte vi att vi behövde försvarsforskning och började bygga upp dåvarande FOA (Försvarets forskningsanstalt, red. anm), Militärpsykologiska institutet och Flygtekniska försöksanstalten. Det lade grunden för FOI och FMV som kom sedan, och på nittiotalet började vi forskningsstyra dem mer och tala om vilka områden som vi ville ha beforskade. Nu är vi på väg in i tredje generationens forskning där vi börjar utveckla förband som kan utveckla själva och vi ser också en större innovationskraft nere på förbanden. Samtidigt är de 80 år av kunskapsuppbyggnad som FOI bidragit med och den organisatoriska kunskap som kommer därifrån är oersättlig. Många andra länder saknar försvarsforskningsmyndigheter. De är helt beroende av civila lärosäten för sin utveckling och då spelar det ingen roll hur mycket pengar du slänger på dem, de kommer ändå inte kunna komma fram med den kunskap som vi har tillgång till. Vi ligger konsekvent på topp tio i världen på Akademiskt frihetsindex och på Innovationsindex, vilket är väldigt bra. Vi saknar inte problem, men vi har alla förutsättningar att lösa dem.

    Hur stor är Försvarsmaktens forskningsbudget?

    – Vi har 1,5 miljarder i år och vi går mot 2 miljarder de kommande åren. Det kan jämföras med de 600 miljoner som vi var nere på under svältåren på den eviga fredens tid. Då var det nätt och jämnt att vi kunde hålla FOI levande och få inser nog hur nära det var att Rysslandsforskningen helt lades ner. Men vi lyckades hålla liv i den mest kritiska kompetensen, och det är guld värt idag. Att bygga upp den sortens kompetens tar en halv livstid och sedan har du en halv livstid att nyttja den. Nu kan vi istället vidmakthålla och fortsätta låta våra försvarsmyndigheter göra det de är bra på.

    Från vilka institutioner beställer Försvarsmakten sin forskning?

    – Huvuddelen av forskningen beställs från våra försvarsmyndigheter: Försvarshögskolan, Totalförsvarets forskningsinstitut och Försvarets materielverk. Men vi vänder oss allt oftare till civila lärosäten inom de områden där de är experter. Exempelvis har vi styrt om försvarsmedicin mot Karolinska institutet, eftersom det är det bästa medicinska universitetet i Sverige. Visserligen har FHS kvar några delar av försvarsmedicin hos sig, men då handlar det om hur du arbetar med sjukvårdsresurserna, inte om själva kirurgin. Igår hade jag toppmöte med företrädare för Chalmers om nästa generations 3D-printing, alltså additiv tillverkning, där de är ledande. Men det här innebär inte att våra försvarsforskningsmyndigheter kommer att få minskade forskningsanslag, det handlar om en breddning.

    Vi är redan inne på implantat och 3D-printade öron. Vad är nästa generation inom det området? Det blir lite science fiction, men det var ju AI också för tio, femton år sedan.

    Forskning handlar ju om att bygga kunskap och utveckling framåt. Vad ser du för behov av forskning kopplat till försvaret de kommande åren? 

    – Kvantteknik kommer, alltså nästa generations datorer. När vi får kvantdatorer som kan börja tänka själva, har vi då kvantsäkra kryptosystem som klarar av det hotet eller behöver vi designa om dem? Likaså sensorsystem. När vi får kvantsensorer, hur kommer det att påverka det skydd vi har? Bioteknik är en annan sak. Vi är redan inne på implantat och 3D-printade öron. Vad är nästa generation inom det området? Det blir lite science fiction, men det var ju AI också för tio, femton år sedan.

    David Bergman

    David Bergman är disputerad officer och har doktorerat inom området stresspsykologi.

    Foto: Filip Erlind

    Ur arkivet: