GSS/K: vattendelare mellan förband och ledning

Lennart Ek. Foto: Anna-Karin Nilsson

Ett decennium efter införandet undrar flera förband varför GSS/K – som i hög grad bidrar till den operativa förmågan – tvingas lämna Försvarsmakten. Men på Högkvarteret ser man inget behov av förändring.

Våren 2009 beslutar riksdagen om en ny försvarspolitisk inriktning. Med regeringens proposition ”Ett användbart försvar” som grund fastslås att personalförsörjningen för alla personalkategorier i Försvarsmakten ska bygga på frivillighet.

Regeringen anser nu att en effektiv bemanning av insatsorganisationen kräver att gruppbefäl, soldater och sjömän kan anställas med betydligt längre anställningstider – dock tidsbegränsade sådana – och personalkategori GSS/K gör entré. De ska bidra till användbarhet och flexibilitet för insatsförbanden, inte minst för att kunna genomföra internationella insatser, och öka kostnadseffektiviteten på personalsidan.

Drygt tio år senare, när Försvarsmakten fastställer sin verksamhetsplan för 2020–2026, framgår att det jämfört med Försvarsmaktens långsiktiga behov saknas cirka 1 000 kontinuerligt tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän. Spåren av att GSS/K-befattningarna under åren utan värnplikt var svårare att fylla än väntat märks tydligt.

– Våra GMU- och GU-volymer var för små, vi fick helt enkelt inte in tillräckligt många, säger överstelöjtnant Lennart Ek vid Ledningsstabens personalplaneringsavdelning.

Men det är nya tider nu. Värnplikten är tillbaka och i Försvarsmaktens budgetunderlag för 2023 framgår att den planerade personalvolymen med GSS/K är tänkt att öka med 1 700 gruppbefäl, soldater och sjömän mellan 2022 och 2032.

Fördelen med tidsbegränsning är ju att man generellt sett inte är sugna på att ha 70-åriga soldater.

Klas Eksell, Försvarsmaktens personaldirektör

Genom den överenskommelse inom försvarsberedningen som träffades under mars med satsningar för att stärka försvaret under 2022 ligger viss förstärkning av personalvolymer, däribland ytterligare ökning med ungefär 100 GSS/K årligen framöver.

Hur målet om en anslagsnivå på två procent av bnp påverkar volymerna framåt är däremot ännu oklart. Oavsett var volymmålet landar så konstaterar Lennart Ek att det krävs att inflödet av GSS/K är större än utflödet.

– Det är inget anmärkningsvärt att avgångsvärdena i dag är högre i den här personalkategorin än för andra anställda. Erbjuder man möjlighet till tidsbegränsad anställning så kommer det innebära att rörligheten blir större, säger Lennart Ek och fortsätter: 

– Det är ju klart att soldater väljer att lämna för att de inte ser framför sig att de kan fortsätta. Ur Försvarsmaktens perspektiv är det inte något större problem om vårt inflöde fungerar och under förutsättning att man stannar tillräckligt länge så vi på totalen har tillräcklig kompetens – skulle vi ha väldigt hög rörlighet i den här kategorin skulle vi inte få den professionalitet som vi är ute efter.

Så vad är ”tillräckligt länge”? I regeringens proposition från 2008 skriver man att exakt hur lång anställningen för GSS/K bör vara ska utredas vidare, man konstaterar dock att ”en effektiv och rationell personalförsörjning kräver att soldaternas och sjömännens anställningstid inte är för kort”. 

Man fastslår vidare att tidsbegränsade anställningar enligt lagen om anställningsskydd (Las) om högst två år är en dålig idé, bland annat eftersom man i det nya insatsförsvaret då inte hinner med flera insatser med mellanliggande återhämtnings-, utbildnings- och beredskapsperioder. Man vill möjliggöra en ökning av antalet insatser, eftersom det minskar rekryteringsbehoven och dessutom ger bättre avkastning på de utbildningsinvesteringar som lagts ned.

Tillsammans med fackförbunden kan man förvisso sluta kollektivavtal enligt Las som möjliggör längre tidsbegränsade anställningar, men regeringen går på Försvarsmaktens rekommendation som är tillsvidareanställning med tidsbegränsning.

I Försvarsmaktens underlag för regeringens försvarspolitiska proposition 2009 rekommenderas att det ”för att säkerställa kostnadseffektivitet, rationalitet och kvalitet krävs att tjänstgöringstiden inte blir för kort. Strävan är att tjänstgöringstiden blir minst fyra år”. Längden baserar man på studier gjorda vid FOI som visar på att brytpunkten för kostnadseffektivitet mellan anställningstid och årlig rekrytering/utbildning ligger runt anställningstider runt 4,5 år, förutsatt årliga avgångar på runt tio procent.

Efter utredningar fastställs att tidsbegränsningen för GSS/K ska vara åtta år, med möjlighet att förlänga till tolv år. 2012 blir en ny lag, Lag (2012:332) om vissa försvarsmaktsanställningar, verklighet. I propositionen som föreslår lagen går att läsa att det nya personalförsörjningssystemet ”på ett kostnadseffektivt sätt gagnar insatsorganisationens tillgänglighet, användbarhet och förmåga att möta nya uppgifter”. 

Det faktum att befattningarna på soldatnivå främst bemannas av yngre personal gör det viktigt, menar man, att övergången till civil verksamhet inte sker för sent i arbetslivet. Den tidsbegränsade anställningen, summerar man, ska dels tydliggöra att det inte handlar om en utveckling mot ett svenskt yrkesförsvar och dessutom ska det försäkra att återgången till civila yrken inte försvåras för soldater som blivit kvar allt för länge i Försvarsmakten.

Klas Eksell

Generalmajor Klas Eksell, Försvarsmaktens personaldirektör, kallar införandet av GSS/K för helt avgörande när Försvarsmakten gick in i den fullständiga frivilligheten, utan värnpliktiga och med fokus på internationell tjänst.

– Vi hade ett behov av att professionalisera oss och soldatprofessionen kunde åstadkomma en tillgänglighet, en insatsfrekvens och en beredskapsfunktion som inte var möjlig med värnpliktiga, säger han och fortsätter:

– Och vad har vi nu? En tillgänglig och kompetent funktion som används i verksamheten och är en resurs för förbanden.

Har systemet fungerat som man tänkt?

– Det har fungerat jävligt bra. Det är jätteduktiga individer som åstadkommer enorm effekt i organisationen.

Samtidigt är Klas Eksell bestämd i sin uppfattning att tidsbegränsningen i anställningen bör vara kvar.

– Politiken är inte intresserad av att vi har ett soldatkollektiv som varit anställda i 40 år. Fördelen med tidsbegränsning är ju att man generellt sett inte är sugna på att ha 70-åriga soldater. ”Jaha kan man inte ha en 50-årig soldat?” tänker du kanske då. Jo, och det har vi också. Men om hela kollektivet ska omhändertas inom ramen för tillsvidareanställning i soldatprofessionen ett helt liv så bedömer jag att det i absoluta huvuddelen inte är gynnsamt. Vi ser inte att det är en bra idé, säger Klas Eksell och fortsätter: 

– Det handlar också om möjlighet till fortsatt utveckling och kompetensdjup inom befattningen. 

Ser du några nackdelar med begränsningen?

– Det innebär givetvis en viss otrygghet och det i sig påverkar individen och förbanden.

Har Försvarsmakten råd att tappa dessa gruppbefäl, soldater och sjömän?

– Man krigsplaceras ju och försvinner inte, vi har tillgång till dem vid höjd beredskap. Vi vill dessutom att man kliver vidare som specialistofficer eller reservofficer, om man har förutsättningar att göra det. Jag vill också att man som GSS/K känner sig användbar och välkommen att söka sig vidare inom försvaret – i att bli GSS/T, söka sig till Hemvärnet, i att söka civila befattningar som finns. Och att man känner sig uppskattad i det man har gjort, för jag är övertygad om att det i varenda fall är utmärkta insatser.

Klas Eksell berättar om en genomförd statlig offentlig utredning i vilken Försvarsmakten besvarat frågeställningar kring soldaternas anställningsform. I den uppger Försvarsmakten att man kan tänka sig att förlänga GSS/K med två år i stöten, i obegränsad tid, förutsatt att det är ett ensidigt beslut från Försvarsmakten utan inblandning av fackliga organisationer. Inga ytterligare förslag har kommit ur utredningen.

– Jag ser det som mycket låg förutsättning för att detta omhändertas i någon form av lagförslag. Om soldaten inte klarar fyskrav, är för långsam, om vi behöver föryngra, förnya eller få in andra – då blir det ingen förlängning. Min bedömning är generellt att man från lagstiftarens sida inte är ett dugg intresserad av att ge sig på soldatlagen. 

Och det är inte Försvarsmakten heller?

– Lagen om en tolvårig tidsbegränsad anställning är en helt unik konstruktion på den svenska arbetsmarknaden. Med att öppna upp en sådan lagstiftning tar vi en risk att man inte accepterar en sådan form igen. Vi får hantera lagen, snarare än förändra den. 

I propositionen från 2008 konstateras att Försvarsmakten ska underlätta för en framtida karriärväxling för GSS/K om närmar sig slutet av sin tidsbegränsade anställning.

Klas Eksell vill påminna om Trygghetsstiftelsen som finns för hjälp till omställning om man varit anställd under mer än två år. Och han vill lyfta de möjligheter på den civila marknaden som väntar de soldater som nu lagt tolv år av sitt arbetsliv på Försvarsmakten. Det handlar bland annat om avsiktsförklaringar med organisationer och företag som Försvarsmakten gör, vars annonser sedan publiceras på soldatkarriär.se. När Officerstidningen kikar på annonser på sidan i början av juni finns fortsatta jobbmöjligheter som vaktmästare i Jönköping eller orderplockare i Helsingborg.

– Både individ och arbetsgivare har ansvar för att föra resonemang om att tiden snart är kommen. GSS/K är kan en massa saker, är attraktiva och tar kompetens med sig som uppskattas när de lämnar Försvarsmakten.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post