Senast publicerat
Senast publicerat:

Försvarsmakten byter ut känga efter larm om fotproblem

Enligt Pliktrådets senaste halvårsrapport har betydligt fler värnpliktiga än vanligt drabbats av fotsvamp och nageltrång, besvär som de kopplat till känga 5.11 Atac. Försvarsmaktens logistikchef säger att kängan från 5.11 var ett akutköp för att lösa bristen på kängor vid inrycket 2023, och att ett nytt fotbeklädnadssystem nu utvecklas för att kunna förbandsättas under 2026.

Linda Sundgren
Pliktrådets halvårsrapport lyfter omfattande besvär som nageltrång, fotsvamp och överbelastning hos värnpliktiga. Problemen kopplas främst till känga 5.11 ATAC, som köptes in hösten 2023 för att lösa en akut kängbrist. Bilden är ett kollage.

Foto: Istock och 5.11

De senaste veckorna har flera medier rapporterat om Pliktrådets halvårsrapport där omfattande problem med fotbesvär som nageltrång, fotsvamp och överbelastning lyfts fram. Enligt rapporten är problemen främst kopplade till känga 5.11 Atac, som köptes in under hösten 2023, för att lösa den akuta bristen på kängor till de värnpliktiga som då ryckte in.

– Vi bedömer problemet med kängorna som stort och det påverkar utbildningens kvalitét, säger Ella Bjurhager som är ledamot i Pliktrådet. Det blir ofta en dialog om känga 5.11 när vi kommer ut till förbanden och många försvarshälsor säger att de sett en ökning av fotproblem.

Ella Bjurhager-2025

Ella Bjurhager

Ledamot i Pliktrådet

Pliktrådet företräder Sveriges totalförsvarspliktiga under grundutbildningen och besöker varje år samtliga förband som utbildar värnpliktiga. Enligt Ella Bjurhager är den allmänna uppfattningen bland värnpliktiga att känga 5.11 är en kasernkänga.

– Passformen är smalare än M 90-kängan vilket leder till nageltrång. Atackänga 5.11 består delvis av tygpartier, vilket medför att den släpper in väta vid verksamhet ute i terrängen och därmed ger upphov till fotsvamp. Dessutom går kängan lätt sönder vilket påverkar funktionsdugligheten ytterligare negativt.

Det blir ofta en dialog om känga 5.11 när vi kommer ut till förbanden och många försvarshälsor säger att de sett en ökning av fotproblem.

Liknande läsning:

En av de försvarshälsor där man tycker att fotbesvären hos värnpliktiga ökat det senaste året är Försvarshälsan i Boden.

– Upplevelsen bland mina kompanisjuksköterskor är att det varit betydligt mer problem med nageltrång och fotsvamp än vad det brukar vara. Vi har inte gjort någon kartläggning och har ingen kvantdata att styrka det här med, men det är deras upplevelse, säger Torbjörn Jakobsson, legitimerad fysioterapeut vid Försvarshälsan i Boden. 

Försvarsmaktens logistikchef, brigadgeneral Claes Isoz, säger att känga 5.11 atac är konsekvensen av den akuta brist på kängor som uppstod i samband med inrycket hösten 2023.

– Kravställan på 5.11 är betydligt enklare än på M 90, men det var vad industrin kunde leverera här och nu. Vi hade ett läge där vi inte kunde utrusta våra värnpliktiga med kängor och var tvungna att få fram en känga på en dryg månad. Det hade varit omöjligt med försvarets gängse kravställan, säger Claes Isoz.

Att det skulle varit mer fotproblem med känga 5.11 jämfört med andra kängmodeller hade han däremot inte hört något om innan Pliktrådets rapport publicerades, säger han.  

– De problem vi haft med fotbeklädnadssystem generellt och som vi fått rapporter om har handlat om hälsenor, benhinnor, skavsår, fotsvamp och så vidare, men att det skulle vara några särskilda problem med atackängan har jag inte hört förut.

Logistikchefen berättar att det pågår ett utvecklingsarbete för att ta fram ett helt nytt fotbeklädnadssystem. Tills det är på plats ersätts känga 5.11 av en annan tillfällig kängmodell.

– Det nya systemet omfattar vinterkängor, sommarkängor, gummistövlar, specialfotbeklädnad, alltså alla de typer vi behöver. De är gjorda för krigsorganisationens krav och är planerade att kunna förbandsättas under 2026. Fram tills dess ska man använda känga M 90B till värnpliktiga. Den har köpts in i 70 000 exemplar och ska räcka till alla. Den uppfyller krigsorganisationens krav, men jag har förstått att den har lite smalare läst än M 90. Blir det trångt får man ta en halvstorlek större, säger Claes Isoz.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Det ska krävas mer än att bara ta sig igenom Officersprogrammet. Utbildningen måste utmana kadetterna och ge den nyutnämnde officeren något att verkligen vara stolt över, skriver Erik Windfäll.

    Redaktionen
    Erik Windfäll

    Jag är stolt över att studera till officer på Militärhögskolan Karlberg, men jag skulle vilja vara stoltare över min utbildning.

    Jag sökte till officer för att utmana mig själv och utvecklas som person men jag ska inte sticka under stol med att jag skulle önska mer av den teoretiska utbildningen på Officersprogrammet. En vanlig studievecka under årskurs ett kan se ut så här: Ett par frivilliga föreläsningar, två förmiddagar med fys, en frivillig engelska lektion, en dag med bara självstudier och ett seminarium. Det innebär ungefär sju schemalagda studietimmar i veckan. Resten av tiden kallas för självstudietid. I vintras hade vi dessutom två veckor helt utan lektioner. Försvarshögskolan räknar med att vi fyller dem själva.

    Det är så klart mitt eget ansvar att studera och nå de krav som ställs på mig för att bli en riktigt bra officer och kunna leda trupp i strid. Men för att kunna göra det så skulle jag önska mer av officersutbildningen. Den akademiska delen av utbildningen skulle kunna utvecklas mycket. Jag upplever att utbildningen är betydligt mindre krävande än på de flesta andra kandidatprogram, och att det ibland är väldigt otydligt vad vi förväntas lära oss.

    Det finns såklart delar i utbildningen som är riktigt bra och givande. Själv lärde jag mig mycket under min UGL-kurs. Sedan finns det andra delar som med mindre justeringar kan bli mycket bättre. Under vår första taktikkurs hade vi ett slutmoment där teorin skulle omsättas i något konkret. Det var ett av de få tillfällen då vi faktiskt skulle öva taktiskt tänkande. Tyvärr gick majoriteten av tiden åt till att förstå hur datorsimuleringen fungerade och hur man styrde den. Vi fick inte möjlighet att se om våra kunskaper faktiskt höll. Där finns en stor möjlighet till förbättring.

    Kadetterna är utvalda dels genom sin värnplikt och dels genom uttagningen till Officersprogrammet. De är målmedvetna, ambitiösa och stolta över sitt yrkesval och förtjänar en utbildning i världsklass både för sin egen och landets säkerhet. Jag anser inte att vi gynnas av en utbildning där det är svårt att misslyckas och där man kan ta sig igenom utbildningen utan att nå sin fulla kapacitet. Jag känner att systemet lutar sig mot den enskildes ambition i stället för att ställa krav. Det är bekvämt både för skolan och kanske även för kadetterna men gynnar ingen i slutändan.

    Jag känner att systemet lutar sig mot den enskildes ambition i stället för att ställa krav. Det är bekvämt både för skolan och kanske även för kadetterna men gynnar ingen i slutändan.

    Det finns en anledning till att jägarna är stolta över sin jägarbåge. Den symboliserar något som var utmanande och formande. Något som krävde mer än att bara dyka upp och hålla sig kvar. Min dröm är att varje nyutnämnd fänrik ska kunna känna samma sak inför sin stjärna. Att den ska stå för en utbildning som verkligen har format dem och som de är stolta över. Jag vill inte bara klara Officersprogrammet. Jag vill känna att det har krävt något av mig. Att det har tvingat mig att bli vassare på krigsvetenskap, taktik och strategi. Ju sämre säkerhetsläge, desto viktigare blir det att utbildningen faktiskt formar oss till de officerare Sverige behöver.

    Officersyrket kräver skärpa och förmåga att prestera under press. Då bör utbildningen också göra det.

    Ur arkivet: