Senast publicerat
Senast publicerat:

Ny civil myndighet för underrättelsetjänst får kritik

Regeringen går vidare med planen att inrätta en ny civil utrikesunderrättelsetjänst trots skarp kritik från Försvarsmakten. Myndigheten varnar för försämrad underrättelseförmåga, sämre samordning och för forcerad tidsplan – i ett läge där säkerhetsläget snabbt försämras.

Maria Widehed
Särskilda utredaren Carl Bildt under pressträff i juni i samband med överlämnande av slutbetänkandet av underrättelseutredningen.

Foto: Stefan Jerrevång/TT

Sverige kommer att få en ny civil underrättelsemyndighet. Annika Brändström, som till vardags är biträdande nationell säkerhetsrådgivare, har utsetts till särskild utredare. Hon har fått i uppdrag att förbereda och genomföra bildandet av en ny civil utrikesunderrättelsetjänst. Den nya myndigheten ska vara på plats den 1 januari 2027, enligt ett pressmeddelande från regeringen den 27 oktober.

Förslaget bygger på den underrättelseutredning som i somras presenterades av förre stats- och utrikesministern Carl Bildt (M), där han föreslår att delar av den militära underrättelsetjänsten flyttas från Försvarsmakten till en civil myndighet under regeringen.

Idag ansvarar Säkerhetspolisen och Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, Must, för underrättelsearbetet. Bildts utredning lyfter hur man framgångsrikt bevakar Sveriges närområde, men pekar samtidigt på brister vad gäller utländska förhållanden och lyfter Musts felbedömning inför Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Utredningen beskriver det som ett systemfel som kräver omorganisation för att i framtiden kunna möta regeringens underrättelsebehov.

Utredningen föreslår att Försvarsmakten ska ha kvar en del av underrättelsetjänsten, helt inriktad på militära behov och på samarbeten med andra länders militära underrättelsetjänster.

Försvarsmakten är i sitt remissvar positiv till flera delar av förslaget, såsom att ta fram en nationell underrättelsestrategi, stärka samverkan och utbildning. Men myndigheten varnar för allvarliga konsekvenser om centrala delar av den militära underrättelseverksamheten förs över till en ny myndighet.

I remissvaret understryker myndigheten att inre och yttre hot idag är tätt sammanlänkade och att teknikutvecklingen suddar ut traditionella distinktioner mellan taktiska, operativa och strategiska underrättelser – något som ställer krav på att ”inhämtning, bearbetning och analys behöver bli alltmer integrerade, vilket i förlängningen ställer ökade krav på närhet mellan funktioner inom underrättelseprocessen”.

Den samlade kompetensen inom Must är unik och måste tas tillvara för att långsiktigt kunna upprätthålla operativ förmåga

En splittring riskerar, enligt Försvarsmakten, att försena beslutsvägar och myndigheten betonar att resurser som lyfts ut är nödvändiga att bygga upp på nytt för den operativa verksamheten som ibland bedrivs under ”extremt snabba tidsförhållanden”.

Liknande läsning:

Ekonomin är en annan tung invändning. Om den nya underrättelsetjänsten blir en civil myndighet kan dess verksamhet falla utanför Natos definition av militära försvarsutgifter och definition av vad som kan ingå inom ramen för 3,5 procent av BNP.

Försvarsmakten lyfter även att en överföring av underrättelseförmågor till civil myndighet riskerar att påverka personalförsörjningen. Myndigheten understryker att ”den samlade kompetensen inom Must är unik och måste tas tillvara för att långsiktigt kunna upprätthålla operativ förmåga”.

Den nya myndigheten ska vara på plats den 1 januari 2027, enligt regeringen. Försvarsmakten är kritisk till den forcerade tidsplanen: ”Försvarsmaktens uppfattning är, mot bakgrund av underrättelsesystemets betydelse för Sveriges säkerhet, att reformer av det nationella underrättelsesystemet bör genomföras så säkert som möjligt, snarare än så skyndsamt som möjligt”, skriver myndigheten i sitt remissvar.

Regeringens särskilda utredare Annika Brändström ska redovisa sitt uppdrag senast den 31 december 2026.

Fakta

Den nya underrättelsemyndigheten

En central uppgift för den nya civila underrättelsetjänsten blir att möta regeringens och Regeringskansliets underrättelsebehov vad avser utländska förhållanden. Myndigheten ska samarbeta nära Försvarsmakten, Försvarets radioanstalt, Säkerhetspolisen och andra relevanta myndigheter inom totalförsvaret. 

Regeringen har gett Försvarsmakten i uppdrag att redovisa uppgifter, resurser och kostnader för att utveckla den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten samt bistå i inrättandet av en ny civil utrikesunderrättelsetjänst.

Källa: Regeringen

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Ungdomar till välutbildade föräldrar med höga inkomster blir oftare antagna till militär grundutbildning än dem från socioekonomiskt svaga familjer. Bland värnpliktiga som utbildas mot befälsbefattning är skillnaderna som störst. Det visar en rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut.

    Linda Sundgren
    Värnpliktiga vid Ledningsregementet.
    Det finns ett tydligt samband mellan inskrivning till värnplikt och socioekonomisk status, visar en rapport från FOI. Ju högre utbildning föräldrarna har desto vanligare är det att bli inskriven till värnplikt.

    Foto: Antonia Sehlstedt/Försvarsmakten

    I höstas kom en rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) som visar att socioekonomisk status inte spelar någon roll för ungdomars inställning till värnplikten. Ungdomar till lågutbildade föräldrar med låga inkomster var ungefär lika intresserade av att göra lumpen som dem i andra samhällsklasser. Däremot finns det tydliga skillnader mellan olika socioekonomiska grupper utifrån vem som faktiskt gör lumpen.

    Enligt FOI-studien, Vem får försvara Sverige, som publicerades under våren är ungdomar från resursstarka familjer överrepresenterade bland de värnpliktiga. Av de cirka 500 000 totalförsvarspliktiga födda mellan 2000 och 2004 som ingår i studien, har 42 procent högutbildade föräldrar. Bland dem som faktiskt skrivs in till värnplikt stiger andelen till närmare 60 procent.

    – Värnplikten är inte den sociala smältdegel den en gång var. Många har fortfarande uppfattningen att värnplikten är en arena för social integration och att deltagandet i militären jämnar ut skillnaderna mellan olika samhällsklasser, men det stämmer inte, säger Peter Bäckström, forskare vid FOI som lett undersökningen.   

    Sammansättningen på dem som gör värnplikten liknar den vi ser på civila lärosäten

    Skillnaderna mellan dem som vill göra värnplikten och de som får göra den, ökar i takt med föräldrarnas utbildningsnivå. Störst är överrepresentationen av ungdomar vars föräldrar har en forskarutbildning. Lägger man även till andra faktorer som om föräldrarna förvärvsarbetar eller inte och om familjen någon gång tagit emot ekonomiskt bistånd, blir skillnaderna ännu tydligare.

    – Sammansättningen på dem som gör värnplikten liknar den vi ser på civila lärosäten. Även där är barn till socioekonomiskt starka föräldrar överrepresenterade. Egentligen är det inte särskilt konstigt, men jag tror inte att vare sig allmänheten eller politikerna alltid är medvetna om det, säger Peter Bäckström.

    Peter Bäckström, FOI.

    Peter Bäckström

    Forskare på FOI

    Studien visar också ett samband mellan socioekonomisk bakgrund och vilken sorts värnpliktsutbildning som individen genomför. Flest deltagare från resursstarka familjer är det bland dem som utbildas till en befälsbefattning. Närmare 70 procent av de som skrevs in på en längre befälsutbildning hade högutbildade föräldrar, vilket kan jämföras med 55 procent av de som utbildades mot en soldatbefattning.

    Enligt rapporten motsvarar sammansättningen i värnpliktskullarna som går den längre befälsutbildningen, den fördelningen av studenter som råder på läkarprogrammet. Men den sociala snedrekryteringen beror inte på att Plikt- och prövningsverket gör något fel vid mönstring och uttagning till värnplikten. Peter Bäckström konstaterar att myndigheten följer de direktiv och lagar som politikerna beslutat om.

    Ungdomar från socioekonomiskt starka familjer presterar bättre på testerna än andra.

    – Det handlar alltså inte om någon godtycklighet eller medveten särbehandling. Plikt- och prövningsverket har till uppgift att välja ut dem som är bäst lämpade för uppgiften och ungdomar från socioekonomiskt starka familjer presterar bättre på testerna än andra, säger han.  

    Enligt Peter Bäckström är det av stor nytta för samhället att försvaret har tillgång till högpresterande ungdomar. Samtidigt konstaterar han att denna nytta måste vägas mot värnpliktens kostnader och att det ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är tveksamt om det är effektivt att blivande toppstudenter kommer in på arbetsmarknaden ett år senare än andra.

    Det är heller inte säkert att de som antas till grundutbildningen också är de som är mest intresserade av att efter värnplikten ta anställning som soldat eller söka till Officersprogrammet. I slutändan är värnplikten också en rättvisefråga som handlar om vem som ska försvara Sverige.

    – I fredstid kan det vara lätt att tänka på värnplikten som en utbildning eller ett privilegium.  Men i slutändan handlar det om att försvara Sverige och Nato och det är förenat med risker, säger Peter Bäckström och fortsätter:

    – Till syvende och sist handlar det om vem som ska bära bördan av kriget. Man kan se värnplikten som en slags beskattning och i det perspektivet är frågan om vem som gör lumpen inte trivial.

    Ur arkivet: