Senast publicerat
Senast publicerat:

Införandeledaren om MSU 24: ”Vi har underskattat svårigheten att mäta”

Införandet av nya markstridsuniform 24 har stoppats tillfälligt, vilket Officerstidningen kunde rapportera om igår. Detta eftersom det inte har levererats en tillräcklig mängd uniformer i större storlekar. ”Vi har lärt oss att det är svårt att mäta sig själv eller kamrat när man är nybörjare”, säger arméförvaltare Kenneth Felldén, som är införandeledare.

Josefine Owetz
Kenneth Felldén visar upp nya MSU 24
Arméförvaltare Kenneth Felldén besökte Göta trängregemente, T 2, i Skövde i maj när markstridsuniform 24 började driftsättas på förbandet.

Foto: Emil Malmborg

I början av juli beslutades att införandet av det nya markstridsuniformen, MSU 24, skulle pausas tillfälligt. Orsaken var att det inte hade levererats tillräcklig mängd uniformer i större storlekar medan det fanns ett överskott på uniformer i storlekarna extra small och small.

– Vi beslutade att om det saknas storlekar till någon individ när ett förband eller en del av ett regemente eller flottilj ska utrustas så väntar vi med det förbandet, sa arméförvaltare Kenneth Felldén som är införandeledare, i Officerstidningens artikel igår.

Efter publiceringen har frågor om varför det är nödvändigt att pausa införandet för hela förband lyfts i sociala medier. Enligt Kenneth Felldén handlar beslutet om att införandegruppen anser att det är dåligt om ett kompani är utrustat med olika uniformssystem.

– Användningen på kasern är inte ett problem, men hanteringen av persedlar i fält blir inte bra har vi ansett. Detta är orsaken till att vi vill utrusta hela kompanier och om det saknas storlekar så väntar vi med det förbandet. Det kan man ha kritik mot och anse att vi kunde göra på annat sätt, men vi tror att det är rätt, säger han.

Mätresultaten har hittills visat att det är stor skillnad på de mått som förbanden själva registrerade inför införandet jämfört med måtten som tas av de anställda nu. Det har gjort att det inte har levererats en tillräcklig mängd uniformer i rätt storlekar till Försvarsmakten för att leverera ut till förråden.

För att komma till rätta med mätproblemen har Försvarsmakten nu anlitat professionell personal för att ta korrekta mått på de individer som ska få uniformen.

När Försvarets materielverk var med och kontrollmätte såg vi att måttet för benlängd hade blivit fel för cirka 30 procent av personalen.

– Vi har lärt oss att det är svårt att mäta sig själv eller kamrat när man är nybörjare. Det är främst måtten för benlängd som har blivit fel. När Försvarets materielverk var med och kontrollmätte såg vi att måttet för benlängd hade blivit fel för cirka 30 procent av personalen, säger Kenneth Felldén och fortsätter:

Liknande läsning:

– Vi ska försöka skapa tydlig instruktion och bättre mätverktyg för att det ska bli bättre. På längre sikt undersöker nu Försvarsmakten om kroppscanner är ett bra alternativ för mätning.

Det är främst sex mått som är viktiga för MSU 24 men totalt 19 mått som Försvarsmakten behöver ha på sin personal, förklarar han.

– Här ingår till exempel mått på huvudet som vi använder för att utrusta med den nya stridshjälmen.

Kenneth Fellden

Kenneth Felldén

Arméförvaltare och införandeledare MSU 24

Under hösten väntas utrullningen av uniformssystemet att kunna återupptas. För att underlätta för förrådspersonalen fylls det på med storlekar av MSU 24 på de förband där pårustningen redan är påbörjad, berättar Kenneth Felldén.

– Vi har justerat de kommande leveranserna så att vi inte köper fler av de små storlekarna och att vi köper fler av de stora. Vi har också lärt oss att det är bättre att utrusta hela garnisoner, en i taget. Att utrusta delar av en garnison ger ett behov av lagerhållning av reservmateriel på många ställen, säger han.

Vad tänker du om den uppkomna situationen?

– De inledande styrningarna för hur vi skulle införa systemet var inte tillräckligt bra. Vi har underskattat svårigheten att mäta. Det är berättigat att kritisera oss för detta men vi försöker förbättra oss efter hand. Vi fortsätter att utrusta förbanden så fort vi har tillräckligt många persedlar i de storlekar som personalen behöver, men först till de förband som vi redan har påbörjat införandet på.

Hittills har det nya uniformssystemet levererats till sju förband: Norrlands dragonregemente, K 4, Norrbottens flygflottilj, F 21, Norrbottens regemente, I 19, Bodens artilleriregemente, A 8, Stockholms amfibieregemente Amf 1, Göta Trängregemente, T 2, och Blekinge flygflottilj, F 17. Under 2028 ska MSU 24 vara införd i hela grundorganisationen. 

Fakta

Införandet av MSU 24 sker i sex faser:

Fas 1 (kvartal 2–4, 2025)

K 4, F 21, F 17, Amf 1, I 19, A 8 och T 2

Fas 2 (inleds preliminärt kvartal 2, 2026)

K 3, P 18, LG, LedR, Amf 4, P 4, Ing 2, Swedec och Lv 6.

Fas 3 (inleds bedömt kvartal 1, 2027)

Förbandssättning görs till övriga förband av all kontinuerligt tjänstgörande militär personal upp till och med kompaninivå, inom garnisonerna Arvidsjaur, Boden, Luleå, Ronneby, Skövde och Motala/Kvarn, Haninge/Berga, Karlsborg, Gotland, Upplands-Bro och Stockholm, Enköping, Göteborg och Uddevalla/Skredsvik, Eksjö samt Halmstad.

Exempel på övriga förband är: 1.hkpskv i Luleå garnison, FMTS i Halmstad garnison, MR-säk förband i Bodens garnison.

Fas 4 (enligt senare order)

Tilldelning till utvalda GU-förband påbörjas.

Fas 5 (i enlighet med fas sex 2028 eller strax före)

Utrustning av övrig anställd militär personal och GU inom garnisoner enligt fas 3.

Fas 6 (inleds bedömt kvartal 1, 2028)

Förbandssättning sker till anställd militär personal och GU i resterande garnisoner, det vill säga Umeå, Sollefteå (med Östersund och Härnösand), Falun, Uppsala, Kristinehamns/Villingsberg, Örebro och Arboga, Linköping, Såtenäs, Karlskrona, Lund/Revinge samt Salem/Vällinge.

Källa: Försvarsmakten. 

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    "25 av Natos medlemsländer är kvar i Ottawakonventionen. Man kan fråga sig hur de resonerar. Tre av dem, Storbritannien, Kanada och Tyskland, har roller som motsvarar den Sverige har tagit på sig i FLF Finland, i FLF Estland, Lettland och Litauen", skriver Ulrika Modéer, generalsekreterare Svenska Röda Korset i en replik.

    Josefine Owetz

    Foto: Natacha Pisarenko/AP/TT

    Patrik Oksanen, Karlis Neretnieks och Stefan Forss skriver att Sverige bör lämna Ottawakonventionen. Tvärtemot vad många i Sverige tror, växte inte Ottawakonventionen fram i fredstida bekvämlighet. I stället bygger den på data från kirurger, hjälporganisationer och soldater som har arbetat i krig. De har visat att 90 procent av dem som dödas eller skadas av personminor och andra explosiva rester från krig är civila, varav många barn.

    Stridande parter har en skyldighet i att skydda civila, och Ottawakonventionen visar att ett sådant skydd är möjligt. Den har lett till att antalet civila offer för dessa vapen minskat med mer än 75 procent.

    Debattörerna skriver: ”Finland, Estland, Lettland, Litauen och Polen har lämnat Ottawakonventionen som förbjuder användning av truppminor, och återtar nu den förmågan. Skälet är inte att de värderar humanitär rätt lägre än Sverige, utan att de måste kunna stoppa ett ryskt genombrott på eget territorium.” 

    När flera europeiska länder väljer att frånträda Ottawakonventionen blir resultatet att konventionen undergrävs.

    Utan att recensera hur dessa länder värderar humanitär rätt, är det ett faktum att när flera europeiska länder väljer att frånträda Ottawakonventionen blir resultatet att konventionen undergrävs, vilket får återverkningar på den internationella rätten i sin helhet. Risken för det tydliggjordes i propositionen för Finlands frånträde. Man ska också känna till att i både Estland och Lettland sa höga militära befälhavare offentligt att det inte fanns något behov av att lämna konventionen – strax innan de politiska besluten fattades. I ett osäkert omvärldsläge skulle ett svenskt utträde riskera att spela i händerna på krafter som strävar efter att ytterligare undergräva internationella normer.

    Debattörerna skriver vidare: ”Vid konkret gemensam operationsplanering kan det uppkomma frågor om vad medverkan vid planering, ordergivning och annat praktiskt bistånd innebär.”

    Inom Nato och andra multinationella samarbeten är det vardag att medlemsstater har olika folkrättsliga åtaganden. Vanligtvis hanteras det i den operativa planeringen. Ottawakonventionen förbjuder inte samarbete med stater som inte är anslutna, under förutsättning att Sverige själv inte bland annat använder, tillverkar eller innehar personminor, bidrar eller uppmuntrar andra stater till sådana gärningar.

    Dessa begrepp kan definieras tydligare i svensk lagstiftning eller en militärmanual för att undvika oklarheter. Då behöver man inte gå så långt som att lämna Ottawakonventionen. Våra kolleger i Internationella Rödakorskommittén (ICRC) har stor kunskap om hur det kan ske.

    25 av Natos medlemsländer är kvar i Ottawakonventionen. Man kan fråga sig hur de resonerar.

    25 av Natos medlemsländer är kvar i Ottawakonventionen. Man kan fråga sig hur de resonerar. Tre av dem, Storbritannien, Kanada och Tyskland, har roller som motsvarar den Sverige har tagit på sig i FLF Finland, i FLF Estland, Lettland och Litauen. I varken Storbritannien, Kanada eller Tyskland finns någon majoritet för eller ens debatt om att lämna konventionen.

    Tvärtom visar verkligheten att man har hittat juridiska möjligheter att vara kvar i Ottawakonventionen samtidigt som man stödjer och samordnar personal från Nato-länder som har frånträtt den. Det finns ingenting som tyder på att det inte skulle kunna gå att göra även i Sverige.

    Att lyssna till FN-veteranen och minröjaren i Libanon, Christoffer Lundström, stämmer till eftertanke. I Sveriges Radios Konflikt från maj i år säger han att han har förståelse för att man använder stridsvagnsminor. Men just personminor är ”extra hemska”, säger han, ”just för att det drabbar civila väldigt mycket under lång tid. Man drabbas ju under lång tid framöver även om man initialt kanske kan ha en kort fördel.”

    Ulrika Modéer, generalsekreterare Svenska Röda korset

    Ur arkivet: