Senast publicerat
Senast publicerat:

Hur känns det?

Stefan Morin, Förbundsordförande
Detta är en ledare. Officersförbundets presidium lyfter i varje nummer av Officerstidningen fram de viktigaste ståndpunkterna som förbundet just nu driver.

Så var Officersförbundets nionde förbundsmöte avslutat. Den 14–16 november samlades över 100 ombud från lokalföreningarna tillsammans med hedersmedlemmar, förbundsstyrelse och kanslipersonal för att sätta kursen framåt.

Under dagarna genomfördes bland annat påverkanstorg där alla motioner och propositioner diskuterades och alla delegater hade möjlighet att yttra sig och lämna förslag. En process som skapar öppenhet och förankrade beslut. Ett annat mycket viktigt och trevligt inslag under förbundsmötet var val av nya hedersmedlemmar och uppmärksammandet av medaljörer och stipendiater. 

På torsdag eftermiddag, när alla besluten var fattade, fick vi med oss ett nytt fackligt program, förändrade stadgar och en ny styrelse. Stort grattis till er som valdes till förtroendeuppdrag! 

Jag uppskattade särskilt att ansvarigt stadsråd, försvarsminister Pål Jonson, närvarade och inte bara höll ett tal, utan tog sig tid för en frågestund. Försvarsministerns närvaro sänder en tydlig signal om vikten av att arbeta tillsammans – Försvarsmakten, politiken och arbetstagarorganisationer. Jag är övertygad om att försvarsministern fick med sig flera viktiga och bra medskick från deltagarna.

För mig personligen var givetvis höjdpunkten på förbundsmötet att väljas till ny förbundsordförande. Ett uppdrag som är både ärofyllt och stort! Nu handlar det om att snabbt sätta sig in i det nya arbetet, så att jag tillsammans med den nya styrelsen kan börja det viktiga arbetet framåt.

»Nu hoppas jag att Försvarsmakten vågar släppa nedläggningssargen och tillsammans med parterna prioritera arbetet med lön!«

Det har i skrivande stund gått ett par veckor sedan valet, och vilken är då den vanligaste frågan en nyvald förbundsordförande får? Jo, som taget ur en sportsändning: hur känns det? 

Svaret på frågan är att det känns både roligt och spännande, men också utmanande. Utmanande eftersom Försvarsmakten står inför en historisk tillväxt, en tillväxt som verkade helt osannolik för bara tio år sedan. 

För mig är det självklart att ingenting gynnar svensk försvarsförmåga mer än välutbildade, professionella medarbetare som känner sig uppskattade. Om då tillväxten ska bli den framgångssaga vi alla önskar kan den inte genomföras med materielbrister, tomma skolplatser eller en urvattnad profession. 

Nu ökar värnpliktskullarna, vi lämnar stöd till Ukraina och förbereder en Natoanslutning. Samtidigt trycks besparingskrav ner i organisationen och vakanserna skapar en tung arbetsbelastning för Sveriges kanske lojalaste yrkeskår. Då är det svårt att känna av tillväxten!

Försvarsmakten har nu möjligheten i de pågående Rals-förhandlingar att skicka tydliga signaler till personalen om kärnprofessionens värde. Officersförbundet har lämnat över flera konkreta förslag med syfte att skapa en mer relevant lönesättning. Nu hoppas jag att Försvarsmakten vågar släppa nedläggningssargen och tillsammans med parterna prioritera arbetet med lön!

Jag hoppas att du som läser detta får ett fint kommande juluppehåll med vinterlandskap och möjlighet till återhämtning. Till dig som tjänstgör över jul och nyårshelgen skickar jag en särskild tanke och ett stort tack för att du håller post.

Den senaste FM Vind visar att arbetsbelastningen har ökat för personalen i Försvarsmakten. De tre skyddsombuden för marinen, armén och flygvapnet är inte förvånade över resultatet.

Cecilia Gustafsson
Hampus Hagstedt/Försvarsmakten
specialist

I den senaste FM Vind finns två frågor rörande arbetsbelastning. Huruvida man upplever att man kan planera sina arbetsuppgifter så att arbetsbelastningen blir hanterbar och huruvida man har möjlighet att återhämta sig efter perioder av hög arbetsbelastning. På båda frågorna har värdet sjunkit markant från 73 till 68 på en 100-gradig skala. 

På alla arbetsplatser ska det finnas ett skyddsombud och ett huvudskyddsombud om det finns fler än ett skyddsombud. I Försvarsmakten finns det dessutom ett centralt skyddsombud och tre skyddsombud för försvarsgrenarna som tillsammans organiserar skyddsorganisationen. De tre försvarsgrensskyddsombuden är inte förvånade över resultatet och anser att den största utmaningen just nu är arbetsbelastningen.

– Det handlar om att vi har fått mer att göra på grund av att Försvarsmakten ska växa, kriget i Ukraina och ett framtida Nato-medlemskap. Samtidigt slutar erfaren och kompetent personal. Utflödet motsvarar inte inflödet, säger Jens Zetterberg, skyddsombud i armén.

Porträtt Michael Lundström 2 kopiera
Michael Lundström, skyddsombud för marinen

Michael Lundström, skyddsombud för marinen, ser konsekvenserna av att medarbetare slutar. 

– Vi har medarbetare som hoppar mellan fartyg och är ute två svängar om 14 dagar, utan ledighet, för att det saknas medarbetare med en viss kompetens för att ett fartyg ska fungera. Det finns en risk att det är en nedåtgående spiral, att man jobbar skiten ur sig och sedan har man inte mer att ge på jobbet eller hemma. Familjen blir också lidande när man är borta hela tiden.

Leif Ljungqvist är skyddsombud för flygvapnet. Han upplever att det är svårt att prata om den fysiska och psykiska ohälsan trots att arbetsbelastningen är hög. 

– När man får signaler på att medarbetare mår dåligt så vill de ogärna prata om det, säger Leif Ljungqvist.

Utöver arbetsbelastningen menar de tre skyddsombuden för försvarsgrenarna att det finns flera utmaningar. En av dessa är avsaknad av personlig utrustning och skyddsutrustning, och en annan är att stödfunktionen för ovälkommet beteende på HR-centrum inte är funktionell längre. Stödfunktionen har inte fungerat och kunnat nås på grund av låg bemanning. De tre skyddsombuden upplever att arbetsgivaren är väl medveten om utmaningarna. 

Leif Ljungqvist
Leif Ljungqvist, skyddsombud för flygvapnet

– Vi har en bra dialog, men det är svårt att lösa problemen här och nu, säger Jens Zetterberg.

Samtidigt har skyddsorganisationen svårt att få engagerade huvudskyddsombud som kan ta ett större ansvar. 

– Många gånger är det den höga arbetsbelastningen som gör att medarbetare inte vill ta på sig ett förtroendeuppdrag, men det är viktigt att det finns en bra skyddsorganisation som lyfter frågor högre upp och som i dessa tider då det händer mycket i organisationen kan stödja både medarbetare och chefer, säger Michael Lundström.

Jens Zetterberg-webb
Jens Zetterberg
Ur arkivet: