Fler yrkesofficerare behövs i den offentliga försvarsdebatten. Försvarsmaktens utveckling är för viktig för att helt överlåtas till utomstående eller till de som inte längre är aktiva inom myndigheten.
Debatten om Försvarsmakten förs i många olika sammanhang. Försvarsbloggarna, som länge varit mest betydelsefulla, har sedan några år somnat in. Medielandskapet förändras ständigt.
I dag förs alltmer av försvarsdebatten på sociala medier. Där diskuteras smått och stort. Nytt eldhandvapen, plutonchefernas ok av administration och Sveriges säkerhetspolitiska vägval, för att nämna några exempel. Debattörerna är inte bara de verksamma inom Försvarsmakten utan här deltar också delar av allmänheten och politiska beslutsfattare.
Det finns tyvärr en viktig grupp som huvudsakligen lyser med sin frånvaro. Det är yrkesofficerare i de övre graderna. De få konton i sociala medier som tillhör högre yrkesofficerare är ofta passiva eller så används de för att basunera ut myndighetens budskap snarare än att debattera. Som vanligt finns alltid några goda undantag. Lite bättre närvaro är det i olika krigsvetenskapliga fora, men dessa når sällan en större publik.
Utvecklingen av professionen och Försvarsmakten kan inte bara ske inom myndigheten eller i akademiska sammanhang. Utan offentlig debatt och öppenhet mot allmänheten riskeras att förtroendet för Försvarsmakten och försvarsviljan urholkas. Problem uppmärksammas inte och beslut riskerar att byggas på bristande underlag. Ett brett deltagande av yrkesofficerare behövs också för att bemöta okunskap och desinformation.
» Hur kommer det sig att så få högre yrkesofficerare deltar i den offentliga debatten? Ett inte ovanligt svar är rädslan för att karriären ska hämmas. «
Den som aktivt följt försvarsdebatten i sociala medier har omöjligen undgått att beslutet om omgalonering har brister och har skapat stort missnöje. Den uppmärksamme hade där kunnat snappa upp en hel del information som kunde ha bidragit till ett klokare och bättre avvägt beslut. Detsamma gäller många andra frågor om Försvarsmaktens utveckling.
Ett av syftena med det högre officersprogrammet är att utveckla kritiska officerare. Ännu så länge syns resultatet föga i den offentliga försvarsdebatten. Förhoppningsvis slår en förändring igenom framöver förutsatt att remissen av Försvarsmaktens vägledning för sociala medier, som styvt räknat innehåller 10 procent uppmuntran och 90 procent pekpinnar, inte fastställs i sin nuvarande form.
Hur kommer det sig att så få högre yrkesofficerare deltar i den offentliga debatten? Ett inte ovanligt svar är rädslan för att karriären ska hämmas. Det som en gång ventilerats offentligt kommer finnas kvar. Även om en individ ständigt utvecklas kommer tidigare utsagor att bestå och andras uppfattningar riskerar formas utifrån fragmentarisk och inaktuell information om individen.
Den som är osynlig kan undgå andras kritiska granskning och därmed gynnas av att inte utsätta sig för risker. Tyvärr finns det några exempel på frispråkiga officerare som drabbats av repressalier. Jag vågar dock påstå att kritik och ifrågasättande oftare varit karriärfrämjande. Yrkesofficerare som inte törs uttrycka sina åsikter och uppfattningar torde vara av ringa värde.
I en av de senaste reklamkampanjerna presenteras budskapet att Försvarsmakten försvarar våra demokratiska värden, däribland yttrandefriheten. Men det räcker inte att bara säga det. Det måste också speglas i handling. Här har vi som yrkesofficerare, oavsett grad, ett särskilt ansvar att föregå med goda exempel.
Delta i försvarsdebatten – för yttrandefriheten, för professionens och för Försvarsmaktens utveckling!
