Senast publicerat
Senast publicerat:

Vi borde avsätta fler chefer

Andreas Braw
Detta är en krönika. Åsikterna är skribentens egna.

För några år sen hade jag nått min drömbefattning. En fantastisk pluton på ett fantastiskt förband. Plutonen som jag inte ens hoppades att få jobba på när jag gjorde värnplikten. Nu var jag chef över plutonen. Hybrisen var på topp. En internationell insats började planeras, och hybrisen steg ännu mer i kombination med en känsla av otillräcklighet. Jag, en medelmåtta, med dessa krigsmaskiner till soldater skulle testa våra vingar. 

En förbandsövning och ett par mindre övningar senare var drömmen krossad. Chefen avsatte mig – jag var för oerfaren och inte tillräckligt drillad som plutonchef i strid. Förnedringen var total. Jag skulle bli kvar hemma, mina soldater skulle åka. Där och då var det bittert – nu i efterhand är det en av de viktigaste händelserna i mitt arbetsliv. De äldre officerarna som fattade beslutet gjorde, som jag ser det, mig och förbandet en stor tjänst.

Att bli avsatt, bänkad, petad låter ju knappast positivt. Men ärligt talat hoppas jag att fler av mina kollegor får uppleva samma sak. Det är en vass sporre rakt i mellangärdet, och det är för förbandets bästa. I mitt fall var budskapet: Bli bättre! Ofta fastnar vi i dysfunktionella konstellationer, där bristande förtroende i befälshierarkin leder till att onödiga spänningar byggs upp.

Jag hade aldrig velat vara en officer som fick föra befäl ”på nåder” trots mina överordnades bristande förtroende och min låga förmåga. När alla andra möjligheter har undersökts är faktiskt petningen det mest rationella alternativet för alla inblandade.

» Ofta fastnar vi i dysfunktionella konstellationer, där bristande förtroende i befälshierarkin leder till att onödiga spänningar byggs upp «

Motgångarna i karriären är enormt lärorika. Att få rida ut en intern storm på plutonen eller kompaniet, eller få sig en törn i stoltheten genom att bli avsatt utmanar oss och får oss att bli bättre. I stället för att fastna i en sviktande relation med chefen ges den petade en ny chans, att börja om från noll. En chans att bryta en negativ spiral och nyttja sin talang på ett bättre sätt. Bryt ihop och kom igen.

Jag tror att petningar borde bli vanligare. Det förutsätter dock att vi har en proffsig inställning till dem som blivit petade. De har drabbats av motgång, varit i fel befattning vid fel tillfälle, men borde inte anses som skadat gods. Nya chanser måste ges, på rätt nivå för den som blivit avsatt. Jag själv har petat underställda som jag där och då saknat förtroende för. I efterhand känner jag bara beundran för dådkraften hos chefen som petade mig.

» Den dag jag summerar mitt militära liv så kommer jag vara mest tacksam för petningen. Den öppnade nya dörrar och fick mig att faktiskt lära känna mig själv. «

Hur gick det då för mig? Den dag jag summerar mitt militära liv så kommer jag vara mest tacksam för petningen. Den öppnade nya dörrar och fick mig att faktiskt lära känna mig själv. Det gjorde mig bättre, starkare och dämpade min hybris. Jag lärde mig massor, och fick senare åka på internationell insats med ytterligare en fantastisk pluton. De nya soldaterna jag fick lära känna hade jag helt missat om jag inte hade blivit petad.

Om Sverige hamnar i krig kommer vi snart att märka vilka chefer, från general ner till ställföreträdande gruppchef, som inte är mogna sin uppgift. Erfarenheten säger att det inte alltid är de vi tror som klarar kriget bäst. Det är inte en mänsklig rättighet att behålla sin befattning.

Kanske kommer just du att bli avsatt? I så fall är det bara att tacka och ta emot. Du kommer förmodligen bli lyckligare och bättre av det.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    "25 av Natos medlemsländer är kvar i Ottawakonventionen. Man kan fråga sig hur de resonerar. Tre av dem, Storbritannien, Kanada och Tyskland, har roller som motsvarar den Sverige har tagit på sig i FLF Finland, i FLF Estland, Lettland och Litauen", skriver Ulrika Modéer, generalsekreterare Svenska Röda Korset i en replik.

    Josefine Owetz

    Foto: Natacha Pisarenko/AP/TT

    Patrik Oksanen, Karlis Neretnieks och Stefan Forss skriver att Sverige bör lämna Ottawakonventionen. Tvärtemot vad många i Sverige tror, växte inte Ottawakonventionen fram i fredstida bekvämlighet. I stället bygger den på data från kirurger, hjälporganisationer och soldater som har arbetat i krig. De har visat att 90 procent av dem som dödas eller skadas av personminor och andra explosiva rester från krig är civila, varav många barn.

    Stridande parter har en skyldighet i att skydda civila, och Ottawakonventionen visar att ett sådant skydd är möjligt. Den har lett till att antalet civila offer för dessa vapen minskat med mer än 75 procent.

    Debattörerna skriver: ”Finland, Estland, Lettland, Litauen och Polen har lämnat Ottawakonventionen som förbjuder användning av truppminor, och återtar nu den förmågan. Skälet är inte att de värderar humanitär rätt lägre än Sverige, utan att de måste kunna stoppa ett ryskt genombrott på eget territorium.” 

    När flera europeiska länder väljer att frånträda Ottawakonventionen blir resultatet att konventionen undergrävs.

    Utan att recensera hur dessa länder värderar humanitär rätt, är det ett faktum att när flera europeiska länder väljer att frånträda Ottawakonventionen blir resultatet att konventionen undergrävs, vilket får återverkningar på den internationella rätten i sin helhet. Risken för det tydliggjordes i propositionen för Finlands frånträde. Man ska också känna till att i både Estland och Lettland sa höga militära befälhavare offentligt att det inte fanns något behov av att lämna konventionen – strax innan de politiska besluten fattades. I ett osäkert omvärldsläge skulle ett svenskt utträde riskera att spela i händerna på krafter som strävar efter att ytterligare undergräva internationella normer.

    Debattörerna skriver vidare: ”Vid konkret gemensam operationsplanering kan det uppkomma frågor om vad medverkan vid planering, ordergivning och annat praktiskt bistånd innebär.”

    Inom Nato och andra multinationella samarbeten är det vardag att medlemsstater har olika folkrättsliga åtaganden. Vanligtvis hanteras det i den operativa planeringen. Ottawakonventionen förbjuder inte samarbete med stater som inte är anslutna, under förutsättning att Sverige själv inte bland annat använder, tillverkar eller innehar personminor, bidrar eller uppmuntrar andra stater till sådana gärningar.

    Dessa begrepp kan definieras tydligare i svensk lagstiftning eller en militärmanual för att undvika oklarheter. Då behöver man inte gå så långt som att lämna Ottawakonventionen. Våra kolleger i Internationella Rödakorskommittén (ICRC) har stor kunskap om hur det kan ske.

    25 av Natos medlemsländer är kvar i Ottawakonventionen. Man kan fråga sig hur de resonerar.

    25 av Natos medlemsländer är kvar i Ottawakonventionen. Man kan fråga sig hur de resonerar. Tre av dem, Storbritannien, Kanada och Tyskland, har roller som motsvarar den Sverige har tagit på sig i FLF Finland, i FLF Estland, Lettland och Litauen. I varken Storbritannien, Kanada eller Tyskland finns någon majoritet för eller ens debatt om att lämna konventionen.

    Tvärtom visar verkligheten att man har hittat juridiska möjligheter att vara kvar i Ottawakonventionen samtidigt som man stödjer och samordnar personal från Nato-länder som har frånträtt den. Det finns ingenting som tyder på att det inte skulle kunna gå att göra även i Sverige.

    Att lyssna till FN-veteranen och minröjaren i Libanon, Christoffer Lundström, stämmer till eftertanke. I Sveriges Radios Konflikt från maj i år säger han att han har förståelse för att man använder stridsvagnsminor. Men just personminor är ”extra hemska”, säger han, ”just för att det drabbar civila väldigt mycket under lång tid. Man drabbas ju under lång tid framöver även om man initialt kanske kan ha en kort fördel.”

    Ulrika Modéer, generalsekreterare Svenska Röda korset

    Ur arkivet: