Senast publicerat
Senast publicerat:

Officersförbundet avslutade samverkan om trebefälssystemet i oenighet

På onsdagseftermiddagen genomfördes den formella samverkan med Försvarsmakten angående slutligt införande av trebefälssystemet. Officersförbundet avslutade samverkan i oenighet. Förbundet har också begärt ytterligare ett möte med Försvarsmakten för att diskutera huruvida en tvingande omgalonering är förenlig med arbetsrätten.

Josefine Owetz

Försvarsmakten vill slutföra införandet av trebefälssystemet och en arbetsgrupp i Högkvarteret har tagit fram beslutsunderlag för hur det slutliga införandet av trebefälssystemet ska gå till. Den slutliga implementeringen kan innebära att vissa NBO-officerare behöver byta personalkategori och övergå till att vara specialistofficerare.

På onsdagen genomfördes den formella samverkan med Försvarsmakten angående slutligt införande av trebefälssystemet. Officersförbundet avslutade samverkan i oenighet.

– Det finns väldigt mycket i det här förslaget som är bra. Men att vissa NBO-officerare med tvång ska omgaloneras till specialistofficerare kan vi helt enkelt inte ställa oss bakom. Det äventyrar trovärdigheten för hela trebefälssystemet och är inte bra för någon. Dessutom menar vi att det finns frågetecken kring om det ens är arbetsrättsligt möjligt, säger Peter Löfvendahl som är förbundsdirektör på Officersförbundet, i en artikel på förbundets webbplats.

» Vi menar att myndigheten inte kan byta personalkategori på folk hur som helst och det behöver vi diskutera ytterligare «

”OFR/O FM kommer inte att samverka ett beslut i enighet som mynnar ut i ett tvingande byte av personalkategori och tjänstegrad för officerare utbildade i det tidigare NBO-systemet. Vi menar istället att det beslutsförslag som föreligger kan genomföras utan ett obligatorium”, skriver Officersförbundet i sitt yttrande.

Officersförbundet begärde, i samband med onsdagens samverkan med Försvarsmakten, ett ytterligare möte med myndigheten för att diskutera huruvida en tvingande omgalonering är förenlig med arbetsrätten:

– I de beslut om anställning som Försvarsmakten fattade i samband med att den internationella tjänstgöringsskyldigheten infördes 2010 är personalen anställd antingen som officer eller specialistofficer. Vi menar att myndigheten inte kan byta personalkategori på folk hur som helst och det behöver vi diskutera ytterligare, säger Peter Löfvendahl.

I morgon, fredag, ska överbefälhavare Micael Bydén fatta beslut i frågan om trebefälssystemets slutliga införande.

Liknande läsning:

– Vi hoppas att han tagit intryck av de synpunkter som Officersförbundet och våra medlemmar gett uttryck för och inte låter det här bli verklighet, säger Peter Löfvendahl.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    ”Vi har landat i ett moraliskt ställningstagande där vi ser truppminor som ett nödvändigt ont för markstriden”, för att skydda befolkningen och minska förluster för egen trupp, skriver debattskribenterna i en slutreplik till Ulrika Modéer, generalsekreterare Svenska Röda korset.

    Josefine Owetz

    Foto: Natacha Pisarenko/AP/TT

    Frågan om Ottawakonventionen och Sverige handlar om två saker samtidigt. Ska svenska yrkesofficerare och soldater dömas till fängelse i Sverige för att man medverkar till försvaret av grannländer, i enlighet med landets lagar? Det var vår huvudingång i debattartikeln i Officerstidningen. Där välkomnar vi att Röda korset vill medverka i opinionsbildningen för att ändra lagstiftningen, till gagn ytterst för civila i Finland och Lettland. Så långt är vi överens med Ulrika Modéer.

    Nästa fråga handlar om ifall Sverige ska lämna Ottawakonventionen eller inte? Modéer säger nej, med hänvisning till att det är ett moraliskt ställningstagande, och hänvisar till en resa i Ukraina, men det är illustrerande att det var en resa på fritt ukrainskt område och inte de territorier där de ohyggliga följderna av en rysk ockupation kan ses. Vi har också landat i ett moraliskt ställningstagande där vi ser truppminor som ett nödvändigt ont för markstriden, för att skydda befolkningen och minska förluster för egen trupp.

    Med vilka andra metoder, som skulle innebära mindre skador på civilbefolkningen, kan en rysk framryckning på marken försvåras?

    Ansvarsbördan för att besvara Modéers slutfråga ”Om målet är att skydda civila i väpnad konflikt måste man fråga sig om det inte finns bättre alternativ” landar därmed inte på oss utan på Modéer och Svenska Röda korset; med vilka andra metoder, som skulle innebära mindre skador på civilbefolkningen, kan en rysk framryckning på marken försvåras, och dessutom, hur undvika de ökade förluster det skulle innebära för svenska förband om de tvingas strida utan stöd av truppminor?

    Patrik Oksanen, verksam som strategisk rådgivare på Centrum för totalförsvar och samhällets säkerhet vid Försvarshögskolan och resident senior fellow tankesmedjan Frivärld.
    Karlis Neretnieks, generalmajor (PA), tidigare rektor för Försvarshögskolan.
    Stefan Forss, docent vid finska Försvarshögskolan.

    Samtliga tre skribenter är ledamöter i Kungliga Krigsvetenskapsakademien

    Ur arkivet: