Senast publicerat
Senast publicerat:

Viktigt med återhämtning för vete­raners mående

Upprepade internationella insatser med kort återhämtningstid ökar risken för psykisk ohälsa, men i Sverige är kunskapen om tidsfaktorer vid utlandsmissioner begränsad. Det enligt en litteraturstudie vid Försvarsmaktens veterancentrum.

Redaktionen
Hampus Hagstedt/Försvarsmakten

Foto: Hampus Hagstedt/Försvarsmakten.

Att tjänstgöra i internationella insatser kan vara påfrestande, inte minst mentalt. Därför är det viktigt med tid för återhämtning mellan insatserna, visar en ny forskningsstudie från Försvarsmaktens veterancentrum.

Den mångåriga Nato-insatsen i Afghanistan bidrog till att sätta strålkastarljuset på utlandsveteraners psykiska hälsa. I flera länder noterades problem som posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), ångest, depressioner och missbruk hos dem som varit iväg. Joakim Berndtsson, forskare vid Institutionen för globala studier vid Göteborgs universitet och Centrum för studier av militär och samhälle (CSMS), har på uppdrag av Försvarsmaktens veterancentrum genomfört en litteraturstudie om återhämtning och psykisk ohälsa bland veteraner. I juni förra året kom rapporten Tjänstgörings- och vilotider i internationella insatser som visar att det finns ett samband mellan tiden för återhämtning och veteraners psykiska mående. 

– Vi kan med god säkerhet säga att tidsfaktorer har en inverkan på hälsan. Och även om resultaten till stor del är baserade på utländska studier går det att dra vissa generella slutsatser även för svenskt vidkommande, säger Joakim Berndtsson.

Enligt litteraturstudien talar mycket för att risken för psykisk ohälsa ökar med antalet insatser. Samma sak gäller för den som snart efter hemkomsten åker på en ny insats.

– Att möjligheten till återhämtning är viktig för den psykiska hälsan har varit känt länge. Däremot har frågan inte blivit riktigt omhändertagen i organisationerna, säger Joakim Berndtsson. 

Många länder – däribland Sverige – strävar efter ett 1:2-system med dubbelt så lång tid hemma som borta. Danmark sticker ut med ett 1:6-system medan Kanada förespråkar fyra gånger så lång tid hemma som borta.

– Men det här är ofta rekommendationer och försvarsmakterna har i regel möjlighet att göra avsteg. I slutändan är det organisationens behov som avgör hur ofta en person åker på insats, säger Joakim Berndtsson.  

I studien konstateras också att rekommendationer om återhämtning ofta är beslutade på ganska oklara grunder. 

Liknande läsning:

– Länder har en tendens att göra som andra i den här frågan, framför allt sådana man samarbetar mycket med. Att det finns en vetenskaplig grund eller djupare kunskap bakom besluten är mer ovanligt. 

Litteraturstudien ingår som en del i ett större forskningsarbete om frekvent tjänstgörande personal och veteraners hälsa vid Försvarsmaktens veterancentrum. 

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Det ska krävas mer än att bara ta sig igenom Officersprogrammet. Utbildningen måste utmana kadetterna och ge den nyutnämnde officeren något att verkligen vara stolt över, skriver Erik Windfäll.

    Redaktionen
    Erik Windfäll

    Jag är stolt över att studera till officer på Militärhögskolan Karlberg, men jag skulle vilja vara stoltare över min utbildning.

    Jag sökte till officer för att utmana mig själv och utvecklas som person men jag ska inte sticka under stol med att jag skulle önska mer av den teoretiska utbildningen på Officersprogrammet. En vanlig studievecka under årskurs ett kan se ut så här: Ett par frivilliga föreläsningar, två förmiddagar med fys, en frivillig engelska lektion, en dag med bara självstudier och ett seminarium. Det innebär ungefär sju schemalagda studietimmar i veckan. Resten av tiden kallas för självstudietid. I vintras hade vi dessutom två veckor helt utan lektioner. Försvarshögskolan räknar med att vi fyller dem själva.

    Det är så klart mitt eget ansvar att studera och nå de krav som ställs på mig för att bli en riktigt bra officer och kunna leda trupp i strid. Men för att kunna göra det så skulle jag önska mer av officersutbildningen. Den akademiska delen av utbildningen skulle kunna utvecklas mycket. Jag upplever att utbildningen är betydligt mindre krävande än på de flesta andra kandidatprogram, och att det ibland är väldigt otydligt vad vi förväntas lära oss.

    Det finns såklart delar i utbildningen som är riktigt bra och givande. Själv lärde jag mig mycket under min UGL-kurs. Sedan finns det andra delar som med mindre justeringar kan bli mycket bättre. Under vår första taktikkurs hade vi ett slutmoment där teorin skulle omsättas i något konkret. Det var ett av de få tillfällen då vi faktiskt skulle öva taktiskt tänkande. Tyvärr gick majoriteten av tiden åt till att förstå hur datorsimuleringen fungerade och hur man styrde den. Vi fick inte möjlighet att se om våra kunskaper faktiskt höll. Där finns en stor möjlighet till förbättring.

    Kadetterna är utvalda dels genom sin värnplikt och dels genom uttagningen till Officersprogrammet. De är målmedvetna, ambitiösa och stolta över sitt yrkesval och förtjänar en utbildning i världsklass både för sin egen och landets säkerhet. Jag anser inte att vi gynnas av en utbildning där det är svårt att misslyckas och där man kan ta sig igenom utbildningen utan att nå sin fulla kapacitet. Jag känner att systemet lutar sig mot den enskildes ambition i stället för att ställa krav. Det är bekvämt både för skolan och kanske även för kadetterna men gynnar ingen i slutändan.

    Jag känner att systemet lutar sig mot den enskildes ambition i stället för att ställa krav. Det är bekvämt både för skolan och kanske även för kadetterna men gynnar ingen i slutändan.

    Det finns en anledning till att jägarna är stolta över sin jägarbåge. Den symboliserar något som var utmanande och formande. Något som krävde mer än att bara dyka upp och hålla sig kvar. Min dröm är att varje nyutnämnd fänrik ska kunna känna samma sak inför sin stjärna. Att den ska stå för en utbildning som verkligen har format dem och som de är stolta över. Jag vill inte bara klara Officersprogrammet. Jag vill känna att det har krävt något av mig. Att det har tvingat mig att bli vassare på krigsvetenskap, taktik och strategi. Ju sämre säkerhetsläge, desto viktigare blir det att utbildningen faktiskt formar oss till de officerare Sverige behöver.

    Officersyrket kräver skärpa och förmåga att prestera under press. Då bör utbildningen också göra det.

    Ur arkivet: