Senast publicerat
Senast publicerat:

”Skapa rimliga förutsättningar för framtidens officerare”

Melinda Prick, ordförande för Officersförbundets studentråd
Detta är en krönika. Åsikterna är skribentens egna.

Våren 2023 kom den efterlängtade höjningen av kadetternas dagsersättning – från cirka 4.200 till 5.200 kronor i månaden. För första gången på 26 år ska det tilläggas. Det är en höjning jag som kadett är tacksam för, men frågan kvarstår: får kadetter ihop sin ekonomi? Är en ny höjning verkligen att vilja ha kakan och äta den?

Det låter ju ändå rätt förmånligt att vara kadett på Officersprogrammet. Vi får betalda hemresor, SL-kort, eget boenderum i Stockholm, måltider, gym, dagersättning och bostads-/familjebidrag. Men det är här skon klämmer: trots alla dessa förmåner täcker det inte det som en vuxen med vanliga levnadskostnader behöver. Har man kanske ett boende med hyra eller lån, bil, husdjur eller barn – ja, då räcker inte 5.200 kronor plus bostads-/familjebidrag långt. Och om jag vill lösa detta genom att skaffa ett extrajobb eller sälja mina aktier så går inte det, detta eftersom man enbart får tjäna maximalt 2.000 kronor i månaden och sälja aktier för 500 kronor i månaden. Så klart borde något tak finnas, men det är oerhört låga summor i dag.

De flesta utanför vår värld är nog inte medvetna om att kadetter på Officers-programmet omfattas av ett fribelopp, en gräns för hur mycket vi får tjäna.

De flesta utanför vår värld är nog inte medvetna om att kadetter på Officersprogrammet omfattas av ett fribelopp, en gräns för hur mycket vi får tjäna. Själv blev jag varse om detta först när jag blev vald till ordförande för Officersförbundets studentråd. Så innan du sätter kaffet i halsen gäller fribeloppet bara för de som tar emot bostadsbidrag, men ändå är det ett tydligt exempel på hur förordningar begränsar våra möjligheter att skapa ekonomisk trygghet under utbildningen.

Det är inte alla kadetter som har stora levnadskostnader, men Officersprogrammet konkurrerar med universitetsutbildningar över hela Sverige. När dagens unga, efter avslutad värnplikt, står inför valet av vidare studier, hur attraktivt är egentligen officersyrket i jämförelse med att studera ekonomi, ingenjörskonst eller statsvetenskap? För de som har arbetat som GSS/K och redan har erfarenhet av försvaret är valet lättare. Men de har ofta rotat sig på sina hemorter och har fler omkostnader att ta hänsyn till, vilket gör den nuvarande ersättningen än mer otillräcklig.

En annan förordning säger att för att få bostadsbidrag ska kadetten bott i sitt boende 3 månader innan utbildningens start. Det är inte bara ekonomiskt begränsande utan även problematiskt med tanke på den platsbrist som råder på Militärhögskolan Karlberg just nu. Om fler kadetter flyttade ut skulle det kunna lätta på trycket.

Och har jag den sista frågan: ska det ta 26 år till innan dagersättningen höjs till en nivå som motsvarar inflationen? Det finns en enkel lösning för att undvika en sådan långsam process i framtiden: indexreglera ersättningen eller koppla den till prisbasbeloppet. På så sätt skulle ersättningen höjas i takt med inflationen.

Under min tid som ordförande har jag suttit i möten med både utredare och riksdagsledamöter. Alla håller med om att något måste göras, men ändå händer ingenting. Kanske för att vi kadetter är en liten grupp i den stora politiska världen? Men låt oss inte glömma att vi är framtidens officerare.

Ja, jag förstår att det kan verka girigt att vilja ha mer efter att vi precis fått en höjning. Men när vi tittar närmare på den ekonomiska verkligheten inser vi att det är en ekvation som inte går ihop. Behovet av officerare ökar och fler platser på utbildningen öppnas upp. Så är det verkligen att vilja ha kakan och äta den samtidigt? Jag tycker inte det. Det handlar om att skapa rimliga förutsättningar för framtidens officerare.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    ”Vi har landat i ett moraliskt ställningstagande där vi ser truppminor som ett nödvändigt ont för markstriden”, för att skydda befolkningen och minska förluster för egen trupp, skriver debattskribenterna i en slutreplik till Ulrika Modéer, generalsekreterare Svenska Röda korset.

    Josefine Owetz

    Foto: Natacha Pisarenko/AP/TT

    Frågan om Ottawakonventionen och Sverige handlar om två saker samtidigt. Ska svenska yrkesofficerare och soldater dömas till fängelse i Sverige för att man medverkar till försvaret av grannländer, i enlighet med landets lagar? Det var vår huvudingång i debattartikeln i Officerstidningen. Där välkomnar vi att Röda korset vill medverka i opinionsbildningen för att ändra lagstiftningen, till gagn ytterst för civila i Finland och Lettland. Så långt är vi överens med Ulrika Modéer.

    Nästa fråga handlar om ifall Sverige ska lämna Ottawakonventionen eller inte? Modéer säger nej, med hänvisning till att det är ett moraliskt ställningstagande, och hänvisar till en resa i Ukraina, men det är illustrerande att det var en resa på fritt ukrainskt område och inte de territorier där de ohyggliga följderna av en rysk ockupation kan ses. Vi har också landat i ett moraliskt ställningstagande där vi ser truppminor som ett nödvändigt ont för markstriden, för att skydda befolkningen och minska förluster för egen trupp.

    Med vilka andra metoder, som skulle innebära mindre skador på civilbefolkningen, kan en rysk framryckning på marken försvåras?

    Ansvarsbördan för att besvara Modéers slutfråga ”Om målet är att skydda civila i väpnad konflikt måste man fråga sig om det inte finns bättre alternativ” landar därmed inte på oss utan på Modéer och Svenska Röda korset; med vilka andra metoder, som skulle innebära mindre skador på civilbefolkningen, kan en rysk framryckning på marken försvåras, och dessutom, hur undvika de ökade förluster det skulle innebära för svenska förband om de tvingas strida utan stöd av truppminor?

    Patrik Oksanen, verksam som strategisk rådgivare på Centrum för totalförsvar och samhällets säkerhet vid Försvarshögskolan och resident senior fellow tankesmedjan Frivärld.
    Karlis Neretnieks, generalmajor (PA), tidigare rektor för Försvarshögskolan.
    Stefan Forss, docent vid finska Försvarshögskolan.

    Samtliga tre skribenter är ledamöter i Kungliga Krigsvetenskapsakademien

    Ur arkivet: