Senast publicerat

Senast publicerat:

ÖB om Natomedlemskapet: ”En stor förändring av vårt uppdrag”

Nu är Sverige medlem i Nato. ”Det är den största säkerhets- och försvarspolitiska förändringen för Sverige på 200 år. Vi står nu axel mot axel med våra kollegor – allierade – från 31 länder”, skriver överbefälhavare Micael Bydén i en dagorder till Försvarsmaktens anställda.

Josefine Owetz

2024-03-07

I ett klipp på Försvarsmaktens Youtube-kanal kommenterar ÖB Sveriges anslutning till Nato.

Efter två års väntan är Sverige från den 7 mars fullvärdig medlem av försvarsalliansen Nato. I eftermiddags lämnade statsminister Ulf Kristersson (M) in Sveriges anslutningshandlingar till USA:s utrikesminister Antony Blinken i Washington. Med anledning av dagens historiska händelse har överbefälhavare Micael Bydén utfärdat en dagorder till Försvarsmaktens anställda.

”För Försvarsmakten och dig som soldat, sjöman, medarbetare eller frivillig innebär det en stor förändring av vårt uppdrag. Nu ska vi som solidarisk medlem försvara både Sverige och våra allierade. Det innebär också att försvaret av Sverige börjar vid Natos gemensamma gräns”, skriver ÖB i dagordern och fortsätter:

”Vi är från första stund en del av Natos avskräckning, det kollektiva försvaret och en självklar del i Natos gemensamma försvarsplanering. Men vi är bara i början på en omfattande integrationsprocess som kommer ta ett antal år. Det handlar om anpassning av utbildningar, övningsverksamhet och långsiktig utveckling.”

Han konstaterar att denna process kommer att ta tid och kräva ett hårt arbete, men att det som är det mest efterfrågade från Natos medlemsländer är starka nationella försvar.

» Försvarsmaktens ansvar är därför att skapa personellt och materiellt uppfyllda, samtränade och omedelbart insatsberedda krigsförband. «

”De nationella försvarsansträngningama är de byggstenar som ger en robust och avskräckande militärallians. Försvarsmaktens ansvar är därför att skapa personellt och materiellt uppfyllda, samtränade och omedelbart insatsberedda krigsförband. Den uppgiften är inte tidsbunden. Den är evig”, skriver ÖB Micael Bydén, som avslutar dagordern med följande ord: ”Vårt uppdrag från och med nu lyder: Vi försvarar Sverige, våra allierade och vår frihet att leva som vi själva väljer.”

I ett klipp på Försvarsmaktens Youtube-kanal, där ÖB vänder sig till Sveriges befolkning, kommenterar Micael Bydén Sveriges anslutning till Nato:

– Efter att under många år ha övat och genomfört skarpa operationer tillsammans med Nato är Försvarsmakten väl förberedd att axla ansvaret som fullvärdig medlem. Allt förändras inte nu när vi blir fullvärdig medlem. Vårt medlemskap i Nato står stadigt på den grund som är försvaret av Sverige, säger ÖB i klippet.

Liknande läsning:

På måndag kommer den svenska flaggan att hissas vid Natohögkvarteret i Bryssel. Ceremonier kommer också att hållas på flera av Försvarsmaktens organisationsenheter.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Ämnen i artikeln: Nato

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

Tips på läsning – 10 artiklar att läsa i sommar

Mest läst:

Aktuellt /

Marinen

Replik från marinchefen om kritiken: ”Jag delar inte bilden som ges”

Besök /

Statsflygskvadronen

Statsflyget mot nya höjder

Intervju /

Forskning

”Soldater följer chefer som de anser vara värda att följa”

Aktuellt /

Armén

Jonny Lindfors: ”Jag hoppas att alla i armén känner vilka steg vi har tagit”

Reportage

Veteran

Veteraner håller formen tillsammans

Att vara officer blir för många något av en livsstil som följer med långt efter pensionen. Vi har träffat ett gäng pensionerade yrkesofficerare i Stockholm som under närmare 30 års tid träffats varje vecka för att träna – och prata gamla minnen. En minst sagt svettig upplevelse.

Anna-Maria Stawreberg

2026-07-01

Det är tidig morgon och i receptionen till KFUM:s lokaler i Stockholm trängs ett tiotal spänstiga herrar i åldrarna runt 80. Stämningen är hög, och det är även ljudnivån. Varje person som kliver in genom porten möts av glada hälsningar. För här känner alla varandra sedan länge.

Träningsgruppen består av pensionerade officerare där de flesta under karriären arbetade åtminstone någon period på Arméstaben. Och även om de har olika bakgrund, har de ofta stött på varandra under olika övningar och i andra sammanhang genom åren.

– Det sägs att den här träningsgruppen började redan på 1950-talet och att man då tränade i ett av Kungstornen här i Stockholm. De flesta av oss som är här har varit med sedan början av 2000-talet, förklarar Håkan Swedin, före detta regementschef på Skaraborgs regemente, P 4, samtidigt som han kryssar i vad han ska ha till frukosten som ska dukas fram under tiden som gruppen tränar.

En dam finns i sällskapet: Margareta Hellerström, som är gruppens trogna ledare sedan flera år tillbaka. Hon har lett träningspass i olika sammanhang i över 55 år och har tränat i hela sitt liv.

– Vi har inga kvinnliga deltagare ännu. Men förhoppningsvis kommer vi att få det framöver, säger en av herrarna och visar ner till omklädningsrummen.

Två gånger i veckan träffas träningsgruppen som består av 22 stycken pensionerade officerare. Oftast snittar de på 10–15 deltagare. Det är alltid någon som inte kan dyka upp, och tur är väl det. Det är trångt i den lilla gymnastiksalen där träningsgruppen gör sig redo för passet. Men alla samsas om utrymmet och verkar ta trängseln med ro, för här är själva umgänget minst lika viktigt som den fysiska aktiviteten.

En gång försökte jag genomföra ett träningspass utan att inleda med marschen under uppvärmningen, men det blev inte lyckat.

Margareta Hellerström sätter in den första skivan i CD-spelaren. Snart hörs ljudet av den traditionsenliga marschen som passet alltid inleds med.

– En gång försökte jag genomföra ett träningspass utan att inleda med marschen under uppvärmningen, men det blev inte lyckat, säger Margareta Hellerström innan hon höjer volymen.

Det är ett taktfast gäng som marscherar runt på led i salen. Med jämna mellanrum ger hon instruktioner som får gruppen att stanna upp och göra olika uppvärmningsövningar. Det plockas äpplen och det tänjs vader. Det sträcks ryggar och mjukas upp lårmuskler.

Tempot är lugnt och fint, och känns fullt rimligt för en grupp bestående av en grupp deltagare med en snittålder på runt 80 år. Men inte länge till. För så fort marschen är över byter Margareta Hellerström skiva till Elvis Presley och ökar takten. Det är dags för joggning. Vissa mer eller mindre rusar fram. Andra lunkar mer kontrollerat. Någon väljer att gå med spänstiga steg och pendlande armar i innercirkeln.

Att gruppens äldsta deltagare är födda i början av 1940-talet är svårt att tro. Alldeles särskilt när övningarna övergår till armhävningar. Deltagarna är alldeles uppenbart ett gäng vältränade pensionärer som är så långt ifrån soffpotatisar man kan vara, det är svettigt och andfått. Men inte för veteranerna som troget dykt upp på varje pass. De har nu kommit upp i andra andningen och genomför situps och knäböj med en stor portion frenesi och målmedvetenhet. Här maskas inte, det är uppenbart.

Det är tydligt att det här är en skara män som aldrig riktigt lagt av. Ett gäng människor som, precis som så många andra militärt anställda, hållit sig i form under hela yrkeslivet och som fortsatt med det även efter pensionen.

– Det har varit en av de största fördelarna med officersyrket: att man har fått träna på arbetstid, säger en av herrarna under en kort andhämtningspaus innan mattorna åker fram för nya övningar.

Margareta Hellerström tittar ut över deltagarna, som för att göra sig en uppfattning om status, och fattar sedan beslut om att dra igång några snabbare ABBA-låtar.

Först därefter är det dags för stretching och nedvarvning i sällskap av Ted Gärdestad och Elton John.

Trots att själva träningspasset är avslutat är det ingen som går hem. Efter en snabb dusch med efterföljande bastu tar nästa moment över. Den obligatoriska fikastunden.

– Samvaron oss emellan är jätteviktig. De flesta av oss känner varandra sedan yrkeslivet. Men de som vi inte kände sedan tidigare har vi lärt känna här på tisdagarna och torsdagarna, säger Claes Grafström som har en bakgrund på Livregementets husarer, K 3, Livgardets Kavallerikasern, K 1, och på Försvarsmusikcentrum.

På bordet är fat med smörgåsar framdukade. Någon skickar runt en burk med pepparkakor och någon annan fyller på kaffet.

Fikastunden är minst lika viktig som själva träningen. Det är här som samtalen förs och som en herre uttrycker det: ”om vi inte hade frukosten efter träningen hade jag lika gärna kunnat boka in mig ensam på Friskis & Svettis.”

Ingen av dem har lämnat Försvarsmakten helt. Förutom tisdags- och torsdagsträningarna är de flesta med i åtminstone någon kamrat- eller veteranförening.

– De flesta av oss jobbade i Försvarsmakten under nedrustningen, men nu är det helt nya tider, säger Torsten Gerhardsson som tog sin officersexamen 1965 och åren innan pension var chef på Norrlands artilleriregemente, A 4.

Ja, det är nya tider nu, men om Trump och Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, pratar man inte särskilt mycket. Det är ämnen som sänker stämningen och istället har samtalsämnena en tendens att röra sig runt gamla minnen och kalla kriget. När det inte pratas gamla minnen diskuterar man kultur.

– För vi gör även lite andra grejer. Det händer att vi träffas och går på museum, vi ses på Militärsällskapet och gör utflykter, säger Håkan Swedin.

Utflykterna är av varierande art. Någon gång har de pensionerade officerarna åkt till Finland. En annan gång har de gjort en kyrkotur i Uppland.

När kaffet är uppdrucket och smörgåsarna uppätna börjar motionärerna packa ihop för att lämna stället. Men eftersom det är träning två gånger i veckan kommer de att ses om ett par dagar igen för ett nytt pass.

– Vi har kört länge tillsammans, men vi vill ändå få in nya deltagare. Nu väntar vi bara på att 60-och 70-talisterna ska dyka upp. Skriv det, uppmanar Håkan Swedin.

Nu väntar vi bara på att 60-och 70-talisterna ska dyka upp. Skriv det.

Det är inte helt otroligt att det äldre gardet kommer att sopa mattan med potentiella nykomlingar med tanke på den goda form samtliga verkar vara i.

Å andra sidan visar forskningen att det aldrig är för sent att formtoppa, och under ledning av Margareta Hellerström känns det som om det trots allt finns goda möjligheter till det, även efter pension.

Senast publicerat

Senast publicerat:

ÖB om Natomedlemskapet: ”En stor förändring av vårt uppdrag”

Liknande läsning:

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

Senast publicerat:

Mest läst:

Att vara officer blir för många något av en livsstil som följer med långt efter pensionen. Vi har träffat ett gäng pensionerade yrkesofficerare i Stockholm som under närmare 30 års tid träffats varje vecka för att träna – och prata gamla minnen. En minst sagt svettig upplevelse.

Håkan Swedin

Torsten Gerhardsson

Läs mer:

Läs mer:

Ur arkivet: