Senast publicerat
Senast publicerat:

Beridna vaktparaden ska få nya paradhjälmar efter olycka

Beridna vaktparadens ceremoniella hjälmar har bytts ut mot vanliga ridhjälmar. Det sedan Arbetsmiljöverket hotat med att förbjuda paradhjälmarna vid ridning. I våras startade projektet ridsäkerhet vid Livgardet som ska ta fram nya säkerhetsgodkända paradhjälmar och kroppsskydd för ridning.

Linda Sundgren
Försvarsmakten
Högvaktens paradhjälmar är nu tillfälligt ersatta med säkerhetsgodkända ridhjälmar efter en olycka förra hösten som ledde till en anmälan om brister i arbetsmiljön.

Diskussioner om den bristande säkerheten hos de ceremoniella hjälmar som burits under den beridna vaktparaden har förts i flera år. Åtgärder har vidtagits men utan fullgott resultat, och efter en olycka förra hösten när en musiker föll av sin häst uppe vid slottsbacken, fördes frågan vidare till Arbetsmiljöverket.

– Hjälmen lämnade ryttaren och träffade backen och när man såg vad som hände med den undrade man hur det hade gått för ryttaren om han hade landat på huvudet, säger Andreas Lundin, lokalt skyddsombud vid Livgardets dragonmusikkår. Vi har ifrågasatt säkerheten i paradhjälmarna i flera år och vår enda utväg var till slut att upprätta en 6 6a (anmälan om brister i arbetsmiljön red anm).

Efter misslyckade försök att komma överens med arbetsgivaren om tidsplanen för införandet av en ny paradhjälm lämnades ärendet till Arbetsmiljöverket. I början av juli meddelade myndigheten att man övervägde att förbjuda paradhjälmen vid ridning från den 28 augusti. Användandet av paradhjälmen stoppades av regementschef Stefan Nacksten och efter en utredning beslutades att paradhjälmen skulle ersättas med säkerhetsgodkända ridhjälmar.

» Vi har varit fast i tänket att vi inte kan påverka hjälmen eftersom den är en del av paraduniformen «

– Jag kan bara beklaga att vi inte agerat tidigare, men vi har varit fast i tänket att vi inte kan påverka hjälmen eftersom den är en del av paraduniformen. Vi har också försökt att höja säkerheten i hjälmarna, men utan att nå ända fram, säger Stefan Nacksten.

Den första beridna vaktparaden genom Stockholm utan de ceremoniella hjälmarna genomfördes den 9 augusti.

Liknande läsning:

– Det här river förstås upp känslor hos personalen, men det finns också en förståelse för att vi måste sätta säkerheten främst. Och de ridhjälmar som används i dag är bara en tillfällig lösning, säger Stefan Nacksten.

Inom projektet ridsäkerhet som startade på Livgardet i maj ska nya, säkra paradhjälmar tas fram. Det genom att antingen förse befintliga paradhjälmar med ny inredning eller utveckla skalet hos vanliga ridhjälmar till att efterlikna de ceremoniella hjälmarna.

Gamla paradhjälmen och den tillfälliga säkerhetsgodkända ridhjälmen.

– Beslut om vilken väg vi ska gå är ännu inte fattat, men det är både viktigt att hjälmarna blir säkra och att bevara traditionen. Vi räknar med att införa de nya paradhjälmarna i april nästa år, säger Stefan Nacksten.

Andreas Lundin är glad över att arbetsgivaren agerar, men önskar att det hade skett tidigare.

– Då hade vi sluppit den här situationen och det hade funnits tid att ta fram en ny paradhjälm istället för att rida med svarta ridhjälmar. Vi vill alla rida i vacker, historisk utrustning, men mitt uppdrag som skyddsombud är att värna om säkerheten och göra det jag kan för att undvika allvarliga skador som invaliditet eller kanske till och med dödsfall, säger han.  

» Nu tittar vi på en ryggplatta eller en väst som ska skydda kroppen vid en ofrivillig avsittning. «

Inom ramen för projektet ridsäkerhet ska även ett ryggskydd eller en säkerhetsväst som kan bäras under paraduniformen anskaffas.  

– I dag har man bara en läderplatta på ryggen som är till för att skydda uniformen från slitage av karbinen. Nu tittar vi på en ryggplatta eller en väst som ska skydda kroppen vid en ofrivillig avsittning. Framför allt om man skulle råka landa på karbinen, säger Stefan Nacksten.  

Regementschefen berättar att det sedan många år bedrivs säkerhetshöjande arbete kring hästhanteringen på Livgardet utifrån hästarnas ridbarhet, personalens förmåga och säkerhetsutrustning. Bland annat infördes förra hösten ett eget incidentrapporteringssystem vid Livbataljonen. Där registreras varje tillbud och olycka som är kopplad till verksamheten runt det 70-talet hästar som står uppstallade på kavallerikasernen.

 – Vi registrerar inte bara själva händelsen utan också vilken häst som varit inblandad. Därmed kan vi urskilja de hästar som lägger sig till med olater och skicka dem på tillridning. Det finns ett systemtänk i detta som fungerar väldigt bra, säger Stefan Nacksten.  

Det satsas också på att förbättra hästhållningen och soldaternas ridutbildning.

 – Förr skrittade soldaterna mest ut och det lär man sig inte så mycket på, säger Johan Wennerholm, chef för kavalleriavdelningen. Nu har vi anställt två civila och en militär ridinstruktör och soldaterna får ungefär 100 ridlektioner på ett år. Av de cirka 90 värnpliktiga soldater som årligen kommer hit har bara mellan 20 och 30 procent ridvana och att lära sig rida är ingen quick fix.

FAKTA

Paradhjälmar
Den hjälm som burits vid beriden statsceremoniell tjänst tillhör en uniform från 1895. Genom åren har försök genomförts för att göra hjälmen säkrare. I början av 2000-talet kom nya paradhjälmar försedda med inredning av bygghjälmsmodell och inredningen infördes även i de gamla hjälmarna. Man har också provat att montera inredningen i hjälm 90 i paradhjälmen, men utan tillfredsställande resultat.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Fortifikationsverket investerar mer än någonsin tidigare i det militära försvarets infrastruktur. Det höga tempot i uppbyggnaden ställer nya krav på myndigheten. För att möta behoven genomförs nu en omfattande omorganisation där ansvar flyttas närmare verksamheten. ”Vi har inte tid att vänta”, säger generaldirektör Maria Bredberg Pettersson.

Josefine Owetz
Maria Bredberg Pettersson
"Det vi behöver förbereda oss på är att försöka leverera så mycket som vi någonsin kan", säger Fortifikationsverkets generaldirektör Maria Bredberg Pettersson.

Foto: Peter Malmrup/Fortifikationsverket

Solen sken över Halmstads garnison och Luftvärnsregementet när den nya luftvärnshallen Gungners hall invigdes den 11 juni i år. Byggnaden ska användas för utbildning, förvaring och underhåll av luftvärnssystem 103, Patriot, och är den hittills största fastigheten i Fortifikationsverkets bestånd.

– Vi är stolta att kunna leverera detta bidrag till Sveriges försvarsförmåga, sa generaldirektör Maria Bredberg Pettersson i ett uttalande efter invigningsceremonin.

Fortifikationsverket äger, utvecklar och förvaltar Sveriges försvarsfastigheter och luftvärnshallen är bara ett exempel på årets många projekt. Runt om i landet genomför myndigheten omfattande investeringar genom nyetableringar, fastighetsförvärv och utveckling av det befintliga fastighetsbeståndet. Tempot är högt, konstaterar Maria Bredberg Pettersson när Officerstidningen träffar henne under Almedalsveckan.

– Myndigheten är i stark växtvärk eftersom den geopolitiska utvecklingen och omvärldsläget totalt har förändrat förväntningarna och kraven på vad vår myndighet ska leverera. Vi gör en historisk uppbyggnad av infrastrukturen för totalförsvaret, säger hon.

I Almedalen deltar Maria Bredberg Pettersson i flera seminarier och samtal om robust infrastruktur, samverkan och försvarsuppbyggnad. Hon berättar att Försvarsmakten står för 85 procent av Fortifikationsverkets uppdrag och övriga försvarsmyndigheter för resterande del.

Behoven av infrastruktur i det militära försvaret är enormt stora.

– Behoven av infrastruktur i det militära försvaret är enormt stora. Vi brukar säga att de flesta av garnisonerna mer eller mindre ser ut som byggarbetsplatser idag. Sedan finns det vissa platser där det pågår mer verksamhet än på andra.

Hon lyfter bland annat Upplands flygflottilj, Karlskrona garnison och förberedelserna för de nya organisationsenheterna i Kristinehamn, Falun och Sollefteå som exempel på sådana platser.

– Omvärldsläget har gjort att vi har hamnat i en situation som ser helt annorlunda ut än för bara några år sedan. Precis som ÖB säger finns det inga tecken på att det kommer att bli bättre. Det vi behöver förbereda oss på är att försöka leverera så mycket som vi någonsin kan.

Erfarenheterna från kriget i Ukraina har också förstärkt synen på infrastrukturens betydelse, förklarar Maria Bredberg Pettersson. 

– Förmåga handlar väldigt mycket om att kunna återupprätta infrastruktur när den blir förstörd. Att snabbt kunna reparera och underhålla den för att återupprätta förmågan. Infrastruktur, både militär och civil, är dessutom ett mål i dagens krigföring, säger hon.

Maria Bredberg Pettersson 2

I mars 2025 invigdes en träningsanläggning för kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära ämnen på Totalförsvarets skyddscentrum, SkyddC, i Umeå.

Foto: Hannes Holmström/Försvarsmakten

När Maria Bredberg Pettersson tillträdde som generaldirektör 2018 hade Fortifikationsverket omkring 600 medarbetare. I dag är myndigheten över 1 500 personer och antalet anställda fortsätter att växa.

– Rekryteringen har fungerat förhållandevis bra, men vissa specialistkompetenser är mycket svåra att hitta. Säkerhetsskydd, informationssäkerhet, IT och fortifikatorisk utveckling är områden där konkurrensen är stenhård. Det är inte kompetenser som finns på hyllan, utan sådant vi själva måste bygga upp.

Sveriges inträde i Nato har förändrat Fortifikationsverkets uppdrag och fått ett tydligt genomslag i verksamheten. Arbetet med infrastruktur för etableringar för Natos logistik- och signalbas i Enköping har inletts och samtidigt bygger myndigheten upp kompetens för att hantera Natos investeringsprogram och har stärkt arbetet med värdlandsstöd.

– Vi ska bygga infrastruktur inte bara för ett nationellt behov utan också för ett internationellt behov. Nato har lagt ytterligare ett väldigt tydligt perspektiv på behoven. Allt vi gör får en ökad komplexitet och kraven på snabb leverans är tydliga.

Nya fregatter måste ha en hamn att ligga vid och flygplan måste kunna landa och ha hangarer.

Under många år har fokus i försvarsdebatten legat på personal och materiel, men utan fungerande infrastruktur spelar varken nya förband eller nya vapensystem någon roll, menar Maria Bredberg Pettersson.

– För att kunna bygga en ökad försvarsförmåga så måste man ha balans mellan personal, materiel och infrastruktur. Det spelar ingen roll hur många värnpliktiga vi utbildar om de inte har någonstans att bo. Nya fregatter måste ha en hamn att ligga vid och flygplan måste kunna landa och ha hangarer. Infrastruktur är en förmåga – inte en belastning. Det är en nödvändig förutsättning för att kunna bygga försvarsförmåga.

Hon menar att infrastrukturen länge har kommit in för sent i planeringen.

– Det har funnits en syn att infrastruktur är något som katten släpar in i efterhand. Det finns många exempel där man inte tagit höjd för de infrastrukturella behoven i samband med att det har fattats beslut.

Maria Bredberg Pettersson lyfter den nyinvigda luftvärnshallen i Halmstad som exempel. Beslutet att anskaffa luftvärnssystemet Patriots togs 2018 och de första leveranserna skedde tre år senare. Fram tills i år har verksamheten bedrivits i tillfälliga lokaler.

– Hallen invigdes nu i juni men systemen var på plats redan 2021. Så om jag tycker att infrastruktur har setts som en belastning? Svar ja. Men där är vi inte längre. Det tycker jag även att försvarsberedningens senaste rapport visar på.

Försvarsberedningen pekar i delrapporten ”Skärpt läge – aktuell lägesbild i totalförsvaret och omvärlden” på behovet av kortare ledtider för att etablera den infrastruktur som Försvarsmakten behöver. De upprepar även budskapet från tidigare rapporter om vikten av att Fortifikationsverket involveras i planeringsarbetet vid ett tidigt skede.

– Beredningen lyfter också att tiden är en alltmer avgörande faktor utifrån det omvärldsläge som vi har. De skriver att alla myndigheter behöver ha tid som den viktigaste faktorn för att komma vidare i uppbyggnaden av totalförsvaret. Jag delar den uppfattningen, säger hon och tillägger:

– Vi måste också nöja oss med good enough ibland och inse att tält, baracker och containerlösningar också är förmågebyggande.

Den 13 januari signerade överbefälhavare Michael Claesson och generaldirektör Maria Bredberg Pettersson en ny överenskommelse mellan Försvarsmakten och Fortifikationsverket.

Foto: Axel Öberg/Försvarsmakten

Vid Folk och försvars rikskonferens i januari år signerade hon och överbefälhavare Michael Claesson en ny överenskommelse mellan Försvarsmakten och Fortifikationsverket. Den fastställer vilken av myndigheterna som gör vad och ska skapa bättre förutsättningar för samarbete. Målet är tydligt: ökad försvarsförmåga med fokus på kraftig tillväxt och snabbhet utifrån omvärldsläget.

– Vårt samarbete med Försvarsmakten fungerar utmärkt idag, men det kan bli bättre. Jag har en tät och bra dialog med försvarsmaktsledningen, vilket inte historiskt alltid har varit fallet. Sedan är det precis inom Försvarsmakten som inom Fortifikationsverket att det tar tid att få genomslag för de intentioner som man har.

Det höga tempot och de nya kraven kräver förändrade arbetssätt, enligt Maria Bredberg Pettersson. Hon beskriver hur Fortifikationsverket, Försvarsmakten och Försvarets materielverk länge arbetat i processer där varje steg avslutas innan nästa kan börja.

– Vi jobbar fortfarande sekventiellt och inte parallellt. Det är helt avgörande att vi börjar arbeta parallellt i stället. Säkerhetsskydd, tillstånd och andra frågor måste komma in tidigt. Våra processer är inte anpassade för det i dag. Det går fortfarande på tok för långsamt. Det krävs en kulturresa och en ändring i mindset.

Det handlar om att skapa en ny organisation för att bättre stödja det omvärldsläge och den uppgift som vi har idag.

För att skapa en organisation som bättre är anpassad för dagens omvärldsläge ska myndigheten genomföra en stor omorganisation. Nyligen fattade Maria Bredberg Pettersson beslut om att från årsskiftet ska verksamheten delas in i fyra geografiska områden i stället för dagens sex regionkontor. Ansvaret flyttas längre ut i organisationen och beslut ska fattas närmare verksamheten, förklarar hon.

– Det är lite grann på temat delegerat beslutsmandat som Försvarsmakten arbetar med. Vi ska gå vidare med att dela in verksamheten i fyra geografiska områden som motsvarar Försvarsmaktens militärregioner. Vi ska tillsätta geografiskt ansvariga chefer för att hantera både bygg-, förvaltnings- och investeringsverksamhet inom området.

 Vilka är dina förhoppningar med den nya organisationen? 

– Att vi ska jobba mer som ett fortifikationsverk. Jag är jättetrött på att vi jobbar i silos. Det tjänar inte Sverige väl. Det här är inte en organisationsförändring som handlar om några besparingar, utan det handlar om att skapa en ny organisation för att bättre stödja det omvärldsläge och den uppgift som vi har idag, säger hon och tillägger:

– Det handlar också väldigt mycket om att hitta rätt chefer. Dessa kommer jag att hitta internt i organisationen men också utanför. Jag vill att vi hittar chefer som vill ta ansvar, är modiga och vågar fatta beslut. För vi har inte tid att vänta.

Fakta

Fastighetsköp under 2025

Med investeringar på över 20 miljarder blev 2025 ett rekordår för myndigheten. Förra året fattade regeringen beslut om att Fortifikationsverket ska äga de fastigheter som tidigare förvaltats av Specialfastigheter för försvarsmyndigheterna. Det innebär att Försvarsmaktens högkvarter på Lidingövägen, Försvarets materielverks huvudkontor på Gärdet och Totalförsvarets forskningsinstituts kontor i Kista och Umeå nu är en del av Fortifikationsverkets bestånd. Fastigheterna förvärvärades till ett värde av 8,2 miljarder kronor. Fokus under 2025 var i övrigt att förvärva kontorsfastigheter samt fastigheter för logistik och förrådsverksamhet. Större investeringar gjordes i Enköping och Upplands-Bro.

Källa: Fortifikationsverkets årsredovisning 2025

Ur arkivet: