Senast publicerat
Senast publicerat:

Förslaget: avskaffa helikopter 14 och ha färre helikoptrar

Försvarsmakten vill överge problemtyngda helikopter 14-systemet och ersätta med amerikanska Black Hawk och en ny sjöoperativ helikopter. Beslut om Försvarsmaktens framtida helikopterförmåga fattas av regeringen nästa år.

Linda Sundgren
Helikopter 14-systemet har dragits med flera problem, däribland förseningar, brist på reservdelar, och dyra flygtimmar. Foto: Hampus Hagstedt/Försvarsmaktenv

Efter mer än två decennier av dyra flygtimmar, brist på reservdelar och bullerproblem vill Försvarsmakten avskaffa det medeltunga helikopter 14-systemet. Det framgår av ÖB:s militära råd som överlämnades till regeringen den 1 november. Som ersättare föreslås amerikanska Black Hawk (helikopter 16) och en ny sjöoperativ helikopter. Beslutet är i linje med de rekommendationer som gavs i helikopterutredningen tidigare under hösten.  

– Vi grundar våra rekommendationer på i första hand operativ förmåga och i andra hand kostnaderna. Det är en samlad bild som lett fram till våra slutsatser, säger brigadgeneral Anders Persson, ordförande i helikopterutredningen. 

Över 20 år har gått sedan Försvarsmakten 2001 beslutade att anskaffa det europeiska helikoptersystemet NH90, i Sverige kallad helikopter 14. Ändå pågår fortfarande uppgraderingar för att helikoptern ska komma upp till den nivå som beställningen avsåg. 

– Problemen med helikopter 14 var den främsta anledningen till att helikopterutredningen startade. Vi var tvungna att göra någonting. Dessutom hade det redan fattats beslut om att inte uppgradera eller livstidsförlänga helikopter 15 som också behövde ersättas, säger Anders Persson. 

» Det spelar ingen roll om vi har en helikopte­r i världsklass om den inte flyger, om man ska hårdra det. «

Den föreslagna ersättaren, Black Hawk, används i Försvarsmakten sedan 2011 då den anskaffades för att användas under insatsen i Afghanistan. Anders Persson beskriver den som tekniskt mindre avancerad än helikopter 14 och med en mindre kabin för trupptransporter.

– Helikopter 14 är en bra helikopter men den har inte flugit så mycket på grund av tillgänglighetsutmaningar. Det spelar ingen roll om vi har en helikopter i världsklass om den inte flyger, om man ska hårdra det. Black Hawk är betydligt mer robust och driftssäker, säger Anders Persson.

Anders Persson.
Anders Persson, ordförande i helikopterutredningen.

En annan parameter som har vägt tungt i valet av helikoptertyp är kostnaderna. Helikopter 14 är avsevärt dyrare att flyga än helikopter 16.

Liknande läsning:

– Vi har jämfört kostnaderna per flygtimme och tagit in uppgifter och underlag från flera länder. NH90 kostar cirka 20 000 euro i timmen, plus minus 20 procent. Black Hawk kan kosta ner till 30–40 000 kronor i timmen, säger Anders Persson.

HKP 14 har också dragits med omfattande bullerproblem genom åren med begränsningar i flygtid som följd. Var det något som ni tog hänsyn till i er bedömning?

– Nej, det var det inte, säger Anders Persson.

Enligt Anders Persson har Försvarsmakten i ÖB:s militära råd i stort sett följt de rekommendationer som presenterades i helikopterutredningen. Ett undantag är att Försvarsmakten inte anger någon specifik sjöoperativ helikopter, medan helikopterutredningen föreslår amerikanska Sea Hawk. Försvarsmakten vill också köpa in färre helikoptrar jämfört med det antal som helikopterutredningen föreslog. 

– Enligt vårt förslag skulle vi ha ungefär samma antal helikoptrar framöver som vi har i dag, vilket är runt 50 stycken. Men det blev något färre i den kommande perioden, cirka 35 stycken. Vi hade räknat med att delar av anskaffningen kunde flyttas framåt i planeringen, säger Anders Persson. 

Beslutet om Försvarsmaktens framtida helikopterförmåga fattas av regeringen nästa år. Först därefter kan en upphandling av nya helikoptrar påbörjas. I ÖB:s militära råd föreslås helikopter 14 fasas ut och ersättas fram till runt år 2030. Hur snabbt ett skifte av helikoptersystem kan ske beror delvis på hur länge det dröjer innan Sverige får köpa nya helikoptrar.

– Just nu vill hela världen anskaffa ny materiel på grund av det som sker i Ukraina och det är fler än vi som vill ha fler Black Hawk och nya sjöoperativa helikoptrar. Hur snabbt vi får köpa beror också på hur viktigt amerikanarna tycker det är att just Sverige får deras helikoptrar. Tycker de att det är viktigt kommer vi kunna köpa snabbare, annars får vi vänta, säger Anders Persson. 

I slutet av förra året meddelade Australien att de tänker fasa ut NH90-systemet och i juni gick den norska regeringen ut med att att kontraktet med leverantören av NH90 sägs upp och att helikoptern tas ur bruk omedelbart. Vad som kommer att hända med de svenska helikoptrarna om systemet avvecklas återstår att se.

– Självklart är vi intresserade om någon vill köpa. Problemet med att sälja dem vidare är att vi har 18 unika helikoptrar med svenskt ledningssystem. Däremot kan man tänka sig att det finns en marknad för att sälja reservdelar, säger Anders Persson.

FAKTA

Framtida helikopterförmåga
Om regeringen följer rekommendationerna i ÖB:s militära råd kommer Försvarsmakten endast att ha två helikoptersystem framöver, Black Hawk och en ny sjöoperativ helikopter. Helikopter 14-systemet föreslås vara avskaffat till runt 2030. Sedan tidigare finns beslut om att fasa ut helikopter 15 med början 2026. I dag finns ett 50-tal helikoptrar i Försvarsmakten. Enligt ÖB:s militära råd är målbilden 27 helikopter 16, samt 9 sjöoperativa helikoptrar inom
givna planeringsramar.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Nyligen kom marinchefens beslut om marinens nya organisation. Officersförbundet riktar kritik mot hur förslaget har tagits fram. Förbundet menar att samverkan kommit in för sent i processen och att riskerna med genomförandet inte är tillräckligt omhändertagna. ”Förändringen är omfattande och kommer att påverka många medlemmars vardag”, säger vice ordförande Mikael Vinde.

    Josefine Owetz
    Mikael Vinde
    "Vår invändning handlar inte om att marinen inte behöver förändras, utan om hur det här förslaget har tagits fram och hur väl riskerna är omhändertagna", säger Mikael Vinde, vice ordförande i Officersförbundet.

    Foto: Officersförbundet

    Marinchef Johan Norlén fattade den 24 maj beslut om inriktningen för marinens nya organisation. Från den 1 januari 2029 ska marinen bestå av fem organisationsenheter i stället för dagens åtta. Dagens flottiljer och regementen upphör som egna organisationsenheter och ska tillsammans bilda tre nya marina baser.

    I samverkan ställde sig Officersförbundet oenig till marinchefens beslutsinriktning för den nya organisationen. ”OFR/O FM konstaterar att innan delgivning av beslutsinriktningen har inte samverkan genomförts. Arbetsgivaren har därefter involverat ATO och skyddsorganisationen i det fortsatta arbetet”, skriver Officersförbundet i ett ställningstagande den 13 maj.   

    – Vår uppfattning är att den övergripande organisationsinriktningen i praktiken var fastställd innan det fanns reella möjligheter att påverka den. Det gör att samverkan i stor utsträckning riskerar att handla om konsekvenshantering, snarare än om faktisk påverkan på organisationens utformning. Det är problematiskt, inte minst eftersom förändringen är omfattande och kommer att påverka många medlemmars vardag, tillhörighet och arbetsmiljö, säger Mikael Vinde, Officersförbundets vice ordförande och fortsätter:

    – Den viktigaste anledningen till vår oenighet är att vi inte bedömer att samverkan har genomförts på ett sätt som fullt ut motsvarar intentionerna i Försvarsmaktens samverkansavtal. En liten tröst i sammanhanget är att våra synpunkter ändå har haft viss betydelse. En av de frågor vi lyfte i vårt ställningstagande var tidsplanen, som vi bedömde som alltför ambitiös. 

    Ursprungligen var inriktningen att organisationen skulle vara intagen den 1 januari 2028, men tidpunkten har nu flyttats fram till den 1 januari 2029.

    – Att tidsplanen har justerats visar att dialog och fackliga synpunkter kan bidra till ett bättre genomförande.

    Mikael Vinde betonar att Officersförbundet har förståelse för att marinen behöver utveckla sin organisation. Säkerhetsläget, Natomedlemskapet, att marinen växer och de ökade kraven på operativ effekt gör att det är rimligt att se över hur marinen leds och organiseras. 

    – Vår invändning handlar inte om att marinen inte behöver förändras, utan om hur det här förslaget har tagits fram och hur väl riskerna är omhändertagna. En organisationsförändring av den här omfattningen påverkar personal, arbetsmiljö, villkor, ledning, förbandskultur och i förlängningen operativ effekt.

    Den största risken är att förändringen genomförs med för otydliga förutsättningar för personalen

    En av de största förändringarna i den nya organisationen är att administrativa stödresurser, exempelvis HR, kommunikation och ekonomi, nu samlas på respektive marina bas i stället för som idag på samtliga organisationsenheter. Syftet är att skapa ökad robusthet och redundans, men också att få en bättre kontroll över personal och vakanser, enligt marinchefen.

    – Vi ser en risk för att det överskattas hur mycket personal som faktiskt kan frigöras av centraliseringen av administrativa funktioner. Om stödet hamnar längre från verksamheten kan det i praktiken leda till ökad belastning på chefer och medarbetare ute på förbanden. För personalen handlar det därför inte bara om rutor i ett organisationsschema, utan om arbetsmiljö, ansvar, tillhörighet och möjligheten att lösa uppgiften över tid.

    Vad är det i beslutet som ni bedömer innebär störst risk för marinens personal?

    – Den största risken är att förändringen genomförs med för otydliga förutsättningar för personalen. Att införandet nu flyttas fram till 2029 minskar den mest akuta tidsrisken, men det löser inte i sig de frågor som behöver omhändertas innan organisationen sätts i kraft. Det gäller både militär och civil personal. Många kan få ny organisatorisk tillhörighet, nya chefer eller förändrade uppgifter. Samtidigt finns fortfarande oklarheter kring hur befintliga avtal, villkor, arbetstid, lokal lönebild och andra personalrelaterade frågor ska hanteras.

    Han ser också risker vad gäller balansen mellan ambition och resurser i den nya organisationen, med nya eller utökade funktioner, förändrade ledningsstrukturer och en hög ambitionsnivå.

    – Marinen har redan i dag stora utmaningar med bemanning och kompetensförsörjning. Vi ser en risk att samma personal ska bära både ordinarie verksamhet och ett omfattande förändringsarbete, utan tillräckliga prioriteringar eller resurstillskott.

    Mikael Vinde understryker att Officersförbundet vill se en stark och modern marin, men att förändringen måste byggas på ett sätt som håller över tid.

    Personalfrågorna måste vara en bärande del av förändringen, inte något som löses i efterhand.

    – Officersförbundet är inte emot en utveckling av marinen. Tvärtom behöver Sverige en stark och modern marin. Men då behöver den militära professionens erfarenheter tas tillvara och riskerna hanteras innan beslut genomförs. Personalfrågorna måste vara en bärande del av förändringen, inte något som löses i efterhand.

    I en kommentar till Officerstidningen skriver marinchef Johan Norlén att han är glad över att samtliga arbetstagarorganisationer är eniga i att marinens organisation behöver utvecklas och att han är tacksam för det samarbete som förelegat inriktningsbeslutet. Han delar däremot inte bilden avseende bristande samverkan i processen.

    Information om arbetet gavs under våren 2025 och därefter löpande inklusive under fyra spel på organisationen som genomfördes under 2026 intill ASU den 13 maj. Så fort det externt framtagna förslaget anpassats delgavs det, vilket skedde i mitten av januari 2026. Förslaget lades på bordet och ATO samt skyddsorganisationen fick ge sina synpunkter. Jag menar att ett förslag måste presenteras innan samverkan kan ske om vägen framåt”, skriver marinchef Johan Norlén.

    Han skriver vidare att flera synpunkter från arbetstagarorganisationerna har omhändertagits.

    Vad gäller riskanalysen vill jag betona att den inte är färdig förrän hela arbetet är genomfört. Det är ett levande dokument som kommer att fortsätta utvecklas, inte minst nu när arbetet når den lokala nivån och implementeringen startar”, skriver Johan Norlén.

    Läs hela repliken här.

    Ur arkivet: