Senast publicerat
Senast publicerat:

Försvarsmakten bör agera för att höja kadetternas ersättning

”Vi i studentrådet anser att Försvarsmakten bör agera för att kadetternas ersättning åtminstone jämställs med värnpliktiga och att de i framtiden aktivt verkar för en höjning av ersättningen”, skriver studentrådet på Militärhögskolan Karlberg.

Studentrådet, Militärhögskolan Karlberg
Detta är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Försvarsmakten befinner sig just nu i den största expansionen på flera årtionden. I propositionen för totalförsvarets inriktning 2021–2025 nämner regeringen att 2020-talet kommer att innebära en stor obalans i antalet anställda officerare kopplat till de höga pensionsavgångarna. Försvarsmakten måste därför aktivt arbeta för att rekrytera och anställa nya yrkesofficerare för att fylla tomrummet som uppstår när den äldre generationen lämnar.

För att locka till sig sökande till officersutbildningen har Försvarsmakten tidigare tagit beslutet att utbildningen skall vara helt kostnadsfri och varje studerande skall åläggas en ersättning varje månad då utbildningen inte är CSN-berättigad. I dagsläget ligger denne ersättning på 140 kronor per dag vilket är lägre än de 146 kronor per dag som en värnpliktig är berättigad till. Till skillnad från CSN-ersättningen höjs kadettersättningen inte automatiskt i takt med inflationen, utan det står inför regeringen att besluta om en höjning.

» Flertalet anställda ser det som en för stor ekonomisk förlust att börja studera. «

Vi i studentrådet anser att det är problematiskt när en värnpliktig med sin huvudsakliga sysselsättning att genomföra militär grundutbildning där hen spenderar mestadels av sin tid på ett regemente får en högre ersättning än en kadett som studerar vid en högskola och som således har större utgifter.

Några kan då säkerligen anse att kadetter likt civila studenter kan ta ett extrajobb om hen vill ha högre ersättning. För det första kan detta bli svårt då officersutbildningen är upplagd för 48 timmars studie varje vecka vilket är 20 procent längre en den civila studenten. För det andra anser vi att om Försvarsmakten har tagit ett beslut att ålägga kadetter med en ersättning att även stå för att ersättningen höjs i takt med inflationen.

Utöver ersättningen har vi uppmärksammat att Försvarsmakten förlorar mycket kompetens från GSS/K-anställda med flera års erfarenhet. Detta sker då flertalet anställda ser det som en för stor ekonomisk förlust att börja studera då det inte finns någon möjlighet att ta ut CSN-lån.

Vi i studentrådet anser därför att Försvarsmakten bör agera för att kadetternas ersättning åtminstone jämställs med värnpliktiga och att de i framtiden aktivt verkar för en höjning av ersättningen. Dessutom anser vi att Försvarsmakten bör se över möjligheter att GSS/K- anställda med flera års erfarenhet, likt specialistofficersutbildningen, av sina regementen kan erbjudas ytterligare förmåner eller högre ersättning. Detta skulle leda till en ökad vilja till att ta steget in i professionen och ökad kompetens i Försvarsmakten som helhet.

Liknande läsning:

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Var det verkligen bättre förr, eller bara annorlunda? Karlis Neretnieks funderar på hur officersyrket har förändrats sedan 1970-talet.

    Karlis Neretnieks
    Karlis Neretnieks

    Foto: Margareta Bloom Sandebäck

    Nyligen hade jag nöjet att äta lunch med en kapten i förbandstjänst. Samtalet kom in på skillnaderna mellan att vara subaltern i dag jämfört med min tid på 1970-talet (före den nya befälsordningen, NBO). Samtalet blev livligt. En tredje person vid bordet sa spontant ”Karlis, kan du inte skriva något om skillnaderna? Var det bättre förr, eller bara annorlunda?”.

    Att dagens vapensystem är avsevärt bättre är uppenbart. Simulatorer av olika slag leder sannolikt till en bättre utbildning. Den personliga utrustningen är bättre. Tekniken går framåt. Vad går egentligen att jämföra? Jag fastnade för frågan som löd: ”fanns det faktorer som gjorde att jag som ung officer på det personliga planet levde i en annorlunda yrkesmiljö än dagens subaltern – bättre eller sämre”? Jag vill här lyfta fram tre skillnader i dåtidens system, jämfört med i dag: officerens fortsatta utbildning efter Militärhögskolan Karlberg, hur befattningar tillsattes och lönesystemet.

    Den nivåhöjande vidareutbildningen efter utnämning till officer var tydligt reglerad: officersexamen vid Karlberg, trupptjänst två år, kompanichefskurs på truppslagskola under ett knappt år, trupptjänst i tre år och sedan kombinerad stabs- och bataljonchefskurs under ett år. Alla stegen var obligatoriska och tidpunkterna för de skolbundna utbildningarna var inte förhandlingsbara.

    Du visste redan när du slutade Karlberg att om två år ska du inställa dig på Kvarn

    Du visste redan när du slutade Karlberg att om två år ska du inställa dig på Kvarn och i nästa steg, sex år efter officersexamen, anmäla dig på Militärhögskolan i Stockholm (idag Försvarshögskolan). Befattningar tillsattes, man sökte dem inte. Hur yngre officerare skulle rotera mellan olika befattningar hemma på regementet bestämdes av regementschefen. Det grundat på hur denne ansåg att den unge officeren borde utvecklas med hänsyn till sin krigsbefattning. En placering som regementschefen också var den som avgjorde grundat på behoven i de krigsförband som regementet satte upp. Tillsättning av tjänster utanför regementet, till exempel lärare vid en truppslagsskola, styrdes av respektive truppslagsinspektör. Oftast, dock inte alltid, efter dialog med den enskilde.

    I augusti 1974 möter jag dåvarande pansarinspektören, överste av 1:a graden Hugo Cederschiöld, som den dagen besöker regementet. ”Karlis, bra att jag träffar dig, du ska bli lärare på kadettskolan nu till hösten, frågor?”, sade han till mig. ”Nej överste”, svarade jag. Cederschiöld hade ett bra personminne och satte en ära i att känna alla officerare i pansartrupperna till namn.

    Lönesystemet var ett tariffsystem där man var inplacerad i en viss lönegrad beroende på grad och befattning.

    Något förenklat skulle en OF 1 ha X kronor i lön, en OF 2 Y kronor och så vidare, plus några mellansteg i varje kategori. Lönerna förhandlades centralt.

    Systemet var inte alltid optimalt för den enskilde. Nygift och med litet barn – hade kanske passat bättre med MHS (dåtidens) ett år senare. Men det behövdes en lärare på Kvarn som kan den nya pansarvärnsroboten – bara att åka. Vad innebar detta för Försvarsmakten? Syftet med utbildningssystemet var att skapa officerare vilka redan tidigt i karriären kunde verka som kompani- och bataljonschefer i krig. Det var behovet av kompetens på olika befattningar som styrde var officerarna placerades. Lönesystemet var enkelt och tydligt, lönesättning tog varken många människor eller mycket tid i anspråk.

    Om det var bättre förr för den enskilde kan diskuteras, ibland ja, ibland nej. Men det är svårt att inte se fördelarna för Försvarsmakten som organisation.

    Ur arkivet: