Senast publicerat
Senast publicerat:

Jag handlägger, alltså finns jag

Andreas Braw
Detta är en krönika. Åsikterna är skribentens egna.

Jag har varit plutonchef sedan år 2015. Ibland ser jag spår av mina insatser i Försvarsmaktens it-system. En del av de dokument jag har skrivit är värdefulla. Det är ordrar och övningsplaner för mina plutoner, det är utvärderingar efter övningar och idéer kring hur mina granatkastarplutoner skulle agera i strid. Små fragment av verksamhet som bidrog till krigsförbandets utveckling. Men de flesta dokument som har skapats av mig är skräp. Jag kan se att de har tagit tid att framställa, men tid är som bekant inte ett mått på kvalitet. Dokumenten borde aldrig ha skapats.

Dokumenten ifråga är oftast detaljerade Excel-listor, eller dokument som reglerar sådant som aldrig borde reglerats. Ofta har dokumenten skapats på order av någon annan, ibland har de skapats av mig själv för att skapa en illusion av kontroll. Tiden som ägnats åt dokumenten är inte försvarbar. Jag borde ha ägnat mig åt att träna mig själv och min pluton för kriget istället. När jag ser spåren av min egen administration inser jag att jag har utfört de minst kvalificerade uppgifterna på hela kompaniet: Excellistor och handläggning i Prio.

Mönstret finns i hela staten. Kontrollbehoven är enorma och kräver redovisning. Listor. Hur många släpförare har du på plutonen, och när utfärdades deras förarbevis? Hur många APT:er  har ni genomfört, vilka datum? När utnämndes X, Y och Z till vicekorpraler? Vilket sammanlagt mönsterdjup har däcken på plutonens fordon? Jag överdriver givetvis och den sista frågan har aldrig ställts. Men efterfrågan på information i Försvarsmakten är oändlig. Syftet, som vi alltid pratar om i vår kärnverksamhet, är ofta helt frånvarande.

Handläggningen har blivit mitt existensberättigande som officer. Jag tillbringar tiotals timmar, ibland hela arbetsveckan, vid min dator. Och då tror jag inte att min tid i FMAP överskrider medianen för plutonchefer i Försvarsmakten. Det kan väl inte vara så det är tänkt? Jag försöker manövrera runt problemet genom att skapa en allsmäktig lista med massor av Excel-kod som ska svara på alla frågor – en lista för att göra slut på alla listor. Vid varje fråga vill jag kunna hänvisa till Listan. Det hjälper inte. Min lista har fel format, ingen orkar leta efter information i den. Det blir ctrl+C, ctrl+V igen. Tillbaka på ruta ett.

Nej, det kan faktiskt inte vara så här det var tänkt. Ingen kan rimligtvis ha haft någon större glädje av alla de listor jag har lämnat efter mig i mappstrukturer, Emilia och Outlook. De borde aldrig ha skapats, än mindre ha efterfrågats.

Boken ”Dumhetsparadoxen – Den funktionella dumhetens fördelar och fallgropar” av Mats Alvesson och André Spicer handlar om hur vi som gör oss dumma för att fungera i organisationer. Kritiskt tänkande däremot stjäl vår energi, gör att vi kortsiktigt fungerar sämre i organisationen. Att tänka kritiskt är obekvämt och gör arbetet omständligt. Därför anstränger vi oss för att passa in, även om vi inser att det vi gör är dumt. Vi skriver våra Excel-listor utan att ifrågasätta. Det är renodlad funktionell dumhet. Dumheten är samtidigt nödvändig och farlig – hela vårt arbete kan i praktiken vara meningslöst. Risken är att vi ägnar all vår möda åt styrning, ramverk och uppföljning, snarare än åt kärnverksamheten.

”Dumhetsparadoxen” uppmuntrar till just kritiskt tänkande. När jag lägger bokens budskap i kontrast till alla mina listor så anar jag att jag är funktionellt dum i huvudet. Jag är dum, därmed fungerar jag. Jag handlägger, därmed finns jag.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Sverige kommer att köpa fyra fregatter av det franska företaget Naval Group. Det meddelade regeringen på en pressträff på tisdagen. ”Det här är en färdig design som redan är i produktion och med en mycket hög leveranssäkerhet”, säger försvarsminister Pål Jonson (M) om mångmiljardaffären. Fartygen ska levereras från 2030.

    Josefine Owetz
    Försvarsminister Pål Jonson (M), statsminister Ulf Kristersson (M), och överbefälhavare Michael Claesson under en pressträff ombord på Visbykorvetten HMS Härnösand. Regeringen presenterar vilket företag man ska inleda förhandlingar med för att köpa in fyra luftförsvarsfregatter

    Foto: Lars Schröder/TT

    Regeringen har beslutat att Sverige ska gå vidare i förhandlingar med franska Naval Group i anskaffningen av nya fregatter till marinen. Det meddelade statsminister Ulf Kristersson (M) och försvarsminister Pål Jonson (M) på en pressträff ombord på HMS Härnösand vid Skeppsbron i Stockholm på tisdagsmorgonen.

    – De fartyg som bäst uppfyller de svenska kraven är det franska alternativet, säger statsminister Ulf Kristersson.

    Totalt handlar det om fyra fartyg av typen FDI, Frégate de Défense et d’Intervention. I Sverige ska fartygen benämnas Luleåklassen.

    – Det är en av de största försvarsinvesteringarna sedan Gripen introducerades på 80-talet. Det är en tredubbling av den svenska luftvärnsförmågan jämfört med i dag, säger Ulf Kristersson.

    Enligt försvarsminister Pål Jonson har tre faktorer varit särskilt viktiga för regeringens beslut: snabb leverans, hög leveranssäkerhet och att det är ett fartygssystem med integrerat och beprövat luftvärnssystem.

    – Snabb leverans är helt nödvändigt utifrån det mycket allvarliga säkerhetsläge vi just nu befinner oss i. Det här är en färdig design som redan är i produktion och med en mycket hög leveranssäkerhet. Detta är viktigt inte minst utifrån tidigare erfarenheter med utvecklingsprojekt, som ibland har dragit ut på tiden, säger Pål Jonson.

    Snabb leverans är helt nödvändigt utifrån det mycket allvarliga säkerhetsläge vi just nu befinner oss i.

    Även möjlighet till kostnadsdelning med Frankrike och Grekland, som också köpt fregatterna, har varit viktigt i övervägandet, enligt Pål Jonson. Därtill är det detta alternativ som Försvarets materielverk, FMV, och Försvarsmakten förordat att Sverige borde gå vidare med.

    – Myndigheternas synpunkter har varit viktiga för oss, säger Pål Jonson.

    Som Natoallierad behöver Sverige ytstridsfartyg som kan verka både i Östersjön och i Natos övriga operationsområde. De nya fregatterna ska ge marinen större uthållighet, högre luftförsvarsförmåga och möjlighet att bidra till Natos samlade luftförsvar.

    – I och med Natomedlemskapet har marinens roll förändrats. Utöver att hävda svensk territoriell integritet så ska vi numera även säkerställa och skydda transporter över havet, till oss och till våra allierade. Vi ska också bidra till alliansens behov utanför vårt direkta närområde, då krävs större fartyg med kvalificerat luftvärn och längre uthållighet, säger marinchef Johan Norlén i ett uttalande på Försvarsmaktens webbplats. 

    FMV får nu i uppdrag att inleda förhandlingar med franska myndigheter och Naval Group om anskaffning. Leveranserna bedöms kunna inledas från 2030, med leverans av ett fartyg per år fram till 2034.

    – Det är ett högt införandetempo som vi förväntar oss kunna få genom en sådan här upphandling, säger Pål Jonson.

    Slutpriset för de svenska fregatterna avgörs av vilka delsystem och beväpning som väljs, men snittpriset är runt tio miljarder styck, enligt regeringen.

    Fakta

    Förmågor hos de nya fregatterna
    FDI-fregatterna kommer att ha en mängd förmågor som långräckviddigt luftvärn av typ Aster 30 som kan skjuta ner ballistiska robotar. Det motsvarar Patriot-luftvärnet som finns på land och innebär att Sveriges långräckviddiga luftvärnskapacitet tredubblas.

    Som komplement finns medelräckviddigt luftvärn av typen CAMM-ER för försvar mot bland annat stridsflyg, kryssningsrobotar och drönare. Ubåtsjaktförmåga kommer också att finnas. 

    Svenska system som ingår i kravställningen är bland annat robotsystem 15 från Saab, Torpedsystem 47, G1X-radar och närskyddssystemet Trackfire samt 57 millimeters och 40 millimeters kanoner från BAE Systems Bofors.

    Källa: Regeringen

    Ur arkivet: