Senast publicerat
Senast publicerat:

REPLIK: Försvars­makten ställer sig positiv till en höjning

Försvarsmaktens replik på insändarna om höjd ersättning till kadetter på Officersprogrammet.

Klas Eksell, Personaldirektör
Detta är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Försvarsmakten delar uppfattningen om att kadetter vid Officersprogrammet får en bra utbildning och att ersättningarna är förmånliga vilket ger förutsättningar för en god studiemiljö. Inom ramen för en jämförelse med andra svenska högskole- och universitetsstuderande är detta något Försvarsmakten vill stå upp för och försvara. 

Den faktiska ersättningsnivån är reglerad enligt officersförordningen (SFS 2007:1268) vilken reglerar ersättningsnivån för officersaspiranter. Där framgår även vilka förmåner som gäller enligt förordningen 1995:239 om förmåner till totalförsvarspliktiga. Genom att ersättningarna regleras i förordning så är förändringar ett regeringsbeslut. Försvarsmakten ställer sig dock positiva till en ökning vilket också diskuterats med regerings-kansliet. 

Försvarsmaktens personalförsörjning av yrkesofficerare utgår från beslutat trebefälssystem som omfattar officerare och specialistofficerare som tillsammans skapar en helhet för skapande av och nyttjande av Försvarsmaktens samlade förmåga. Tyngdpunkten i vår rekryteringsmålgrupp till officersutbildningen vid Officersprogrammet utgörs av värnpliktiga befäl från grundutbildningen. Systembygget i form av ersättningar och förmåner utgår från detta synsätt, men Försvarsmakten ser självklart positivt på att få kompetenta medarbetare även från andra målgrupper. 

För att omhänderta nu känd organisationsutveckling intill 2030 tillförs från 2024 cirka 700 nya yrkesofficerare per år. Antalet yrkesofficerare bedöms nå vårt satta måltal om drygt 10 000 i perioden 2025–2030 trots omfattande pensionsavgångar främst under andra hälften av 2020 talet. 

Försvarsmaktens rekrytering går bra. Vi har ”gröna värden” när det gäller såväl rekrytering till grundutbildning med värnplikt som till yrkesofficersutbildningarna.

Naturligtvis finns vissa utmaningar med att tillväxa, bland annat att åstadkomma en generationsväxling och samtidigt vidmakthålla kompetensen att leda större övningar och förband samt att kunna genomföra stabsarbete i högre staber, både nationellt och internationellt.

Liknande läsning:

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    "25 av Natos medlemsländer är kvar i Ottawakonventionen. Man kan fråga sig hur de resonerar. Tre av dem, Storbritannien, Kanada och Tyskland, har roller som motsvarar den Sverige har tagit på sig i FLF Finland, i FLF Estland, Lettland och Litauen", skriver Ulrika Modéer, generalsekreterare Svenska Röda Korset i en replik.

    Josefine Owetz

    Foto: Natacha Pisarenko/AP/TT

    Patrik Oksanen, Karlis Neretnieks och Stefan Forss skriver att Sverige bör lämna Ottawakonventionen. Tvärtemot vad många i Sverige tror, växte inte Ottawakonventionen fram i fredstida bekvämlighet. I stället bygger den på data från kirurger, hjälporganisationer och soldater som har arbetat i krig. De har visat att 90 procent av dem som dödas eller skadas av personminor och andra explosiva rester från krig är civila, varav många barn.

    Stridande parter har en skyldighet i att skydda civila, och Ottawakonventionen visar att ett sådant skydd är möjligt. Den har lett till att antalet civila offer för dessa vapen minskat med mer än 75 procent.

    Debattörerna skriver: ”Finland, Estland, Lettland, Litauen och Polen har lämnat Ottawakonventionen som förbjuder användning av truppminor, och återtar nu den förmågan. Skälet är inte att de värderar humanitär rätt lägre än Sverige, utan att de måste kunna stoppa ett ryskt genombrott på eget territorium.” 

    När flera europeiska länder väljer att frånträda Ottawakonventionen blir resultatet att konventionen undergrävs.

    Utan att recensera hur dessa länder värderar humanitär rätt, är det ett faktum att när flera europeiska länder väljer att frånträda Ottawakonventionen blir resultatet att konventionen undergrävs, vilket får återverkningar på den internationella rätten i sin helhet. Risken för det tydliggjordes i propositionen för Finlands frånträde. Man ska också känna till att i både Estland och Lettland sa höga militära befälhavare offentligt att det inte fanns något behov av att lämna konventionen – strax innan de politiska besluten fattades. I ett osäkert omvärldsläge skulle ett svenskt utträde riskera att spela i händerna på krafter som strävar efter att ytterligare undergräva internationella normer.

    Debattörerna skriver vidare: ”Vid konkret gemensam operationsplanering kan det uppkomma frågor om vad medverkan vid planering, ordergivning och annat praktiskt bistånd innebär.”

    Inom Nato och andra multinationella samarbeten är det vardag att medlemsstater har olika folkrättsliga åtaganden. Vanligtvis hanteras det i den operativa planeringen. Ottawakonventionen förbjuder inte samarbete med stater som inte är anslutna, under förutsättning att Sverige själv inte bland annat använder, tillverkar eller innehar personminor, bidrar eller uppmuntrar andra stater till sådana gärningar.

    Dessa begrepp kan definieras tydligare i svensk lagstiftning eller en militärmanual för att undvika oklarheter. Då behöver man inte gå så långt som att lämna Ottawakonventionen. Våra kolleger i Internationella Rödakorskommittén (ICRC) har stor kunskap om hur det kan ske.

    25 av Natos medlemsländer är kvar i Ottawakonventionen. Man kan fråga sig hur de resonerar.

    25 av Natos medlemsländer är kvar i Ottawakonventionen. Man kan fråga sig hur de resonerar. Tre av dem, Storbritannien, Kanada och Tyskland, har roller som motsvarar den Sverige har tagit på sig i FLF Finland, i FLF Estland, Lettland och Litauen. I varken Storbritannien, Kanada eller Tyskland finns någon majoritet för eller ens debatt om att lämna konventionen.

    Tvärtom visar verkligheten att man har hittat juridiska möjligheter att vara kvar i Ottawakonventionen samtidigt som man stödjer och samordnar personal från Nato-länder som har frånträtt den. Det finns ingenting som tyder på att det inte skulle kunna gå att göra även i Sverige.

    Att lyssna till FN-veteranen och minröjaren i Libanon, Christoffer Lundström, stämmer till eftertanke. I Sveriges Radios Konflikt från maj i år säger han att han har förståelse för att man använder stridsvagnsminor. Men just personminor är ”extra hemska”, säger han, ”just för att det drabbar civila väldigt mycket under lång tid. Man drabbas ju under lång tid framöver även om man initialt kanske kan ha en kort fördel.”

    Ulrika Modéer, generalsekreterare Svenska Röda korset

    Ur arkivet: