Senast publicerat
Senast publicerat:

Soldathemsetablering på Camp Valdemar i Lettland

För första gången finns ett svenskt soldathem uppbyggt på plats under en internationell insats. Soldathemmet på Camp Valdemar i Lettland har på två månader blivit en naturlig mötesplats för gemenskap och återhämtning. Erfarenheterna från driftsättningen används i planeringen för FLF-styrkan i Rovaniemi.

Redaktionen
Soldathemmet på Camp Valdemar i Lettland är Svenska Soldathemsförbundets första etablering av ett soldathem utanför Sveriges gränser.

Foto: Felix Sundbäck/Försvarsmakten.

Hösten 2023 inleddes samtal med danska kollegor om hur Svenska Soldathemsförbundet skulle kunna stötta svensk militär personal stationerad i ett annat land. Den danska soldathemsrörelsen har varit engagerad i flera internationella insatser inom ramen för Nato, bland annat i Afghanistan, och har mångårig erfarenhet av att bedriva verksamhet i just camp-miljö.

– När det närmade sig ett svenskt Natointräde började vi föra dialog och när riktningen om Baltikum började klarna började vi planera för satsningen som nu är på plats på Camp Valdemar, säger Andreas Philipsson, generalsekreterare Svenska Soldathemsförbundet, och fortsätter:

– Det här är en ”01:a”. Det är ett nytt sätt att tänka för oss och Försvarsmakten, med en hel del formalia som ska på plats.

På campen strax utanför Riga i Lettland finns sedan i januari den svenska reducerade bataljonen bestående av cirka 600 soldater från Södra skånska regementet (P 7) som ingår i Natos multinationella brigad. Det var en sportig tidsplan för projektgruppen, där bland annat föreståndarna från Revingehed Soldathem och Ronneby Soldathem ingår, som skulle driftsätta Soldathem Lettland i januari.

– Det skulle hinna rekryteras, säkerhetsprövas och har krävt mycket dialog med arméstaben för att allt skulle komma på plats i tid. Utan att säga för mycket så har vi fått upprätta en egen logistikkedja för att få detta att rulla i år, säger Andreas Philipsson och skrattar.

Det handlar om att skapa en plats där man gör saker tillsammans, lägger bort telefonen och kanske ser Band of Brothers

Det viktigaste medskickat från Danmark tycker Andreas Philipsson har varit vikten av att våga skapa en hemliknande miljö.

– Det handlar om att skapa en plats där man gör saker tillsammans, lägger bort telefonen och kanske ser Band of Brothers och pratar om militärt ledarskap efteråt. Det kan vara quiz eller att man låter det lukta hembakat. Vi tittar också på olika typer av föreläsningspaket som vi vill erbjuda.

Liknande läsning:
Skärmavbild 2025-03-07 kl. 10.05.04

Andreas Philipsson

Generalsekreterare Svenska Soldathemsförbundet

Nyligen körde soldathemsbilen från Revingehed ner till Camp Valdemar, med allt från kaffe till lösgodis. På plats sköter soldathemsföreståndare Maria och Åke verksamheten.

– De sätter guldkant på tillvaron för soldaterna, och under tisdagen vet jag att semmelbaket var igång tidigt på morgonen.

Satsningen på Soldathem Lettland har blivit möjlig genom att insatsen lyder under IMI-lagstiftningen, lagstiftningen för internationella militära insatser, där funktionen är av psykosocial karaktär. Inom ramen för IMI har soldathemsverksamheten sedan tidigare en uppgift före insats där man håller utbildningar, bland annat PREP-kursen, samt efter insats i form av psykologsamtal.

– Vi ser detta som ett naturligt medvandrarskap. Nu är det inte bara före- och efterperspektivet utan även under. Vi möter soldaterna i insatsområdet och hoppas att det ska sänka tröskeln till att lyfta saker som tynger en eller till att kunna söka stöd om man mår dåligt vid hemkomst.

20250120_LNLV25_felsun02_CampValdemar (7)

I likhet med verksamheterna som bedrivs på soldathemmen i Sverige är tanken att det på soldathemmet i Lettland ska erbjudas en rad olika aktiviteter. Gemensamt är att det ska finnas möjlighet till en meningsfull fritid under avslappnade former.

Foto: Felix Sundbäck/Försvarsmakten.

Hur ser du på dialogen som förs om andra avtal än IMI under kommande insatser?

– Det är en diskussion att ta på djupaste allvar, de möjligheter IMI ger till stöd i dag är av godo och den här funktionen är oerhört viktig att inte glömma bort om andra avtal blir aktuella.

Erfarenheterna från Lettland används nu när Sverige ska leda en kommande FLF-styrka i norra Finland, med placering i Sodankylä och Rovaniemi.

– Vi har redan ett jättebra samarbete med den finska soldathemsrörelsen och tittar på hur vi ska kunna göra ändamålsenligt stöd utifrån den FLF som blir i Rovaniemi. Där behöver vi hitta en mer ambulerande modell och erfarenheterna från Adazi är oerhört viktiga i arbetet, säger Andreas Philipsson. 

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    När David Carlqvist skadade knät upptäckte han att han inte hade den sjukvårdsförsäkring han trott.

    David Carlqvist
    David Carlqvist

    Det var under det sista genomförandet det hände, såklart. Egentligen var det inte ens det sista, det här var det extra, det jag ville göra för att säkerställa att en av soldaterna verkligen hade förstått.

    Skyddsvaktsutbildningen är långt ifrån den farligaste verksamheten som bedrivs inom Försvarsmakten. Men blir man som instruktör nedbrottad av taggade 19-åriga värnpliktiga tillräckligt många gånger så, förr eller senare, kommer skadan.

    Men inte för mig. Som skyddsvaktsexaminator hade jag utbildat flertalet officerare och uppemot tusen värnpliktiga över årens lopp, utan en enda skada mer än några blåmärken.

    Men så var det den där kvällen precis innan semestern. Det där extra genomförandet. Jag spelade en aggressiv fyllegubbe, de greppade tag i mig, och skulle lägga ned mig. Pang. Mitt knä exploderade i smärta.

    Jag spelade en aggressiv fyllegubbe, de greppade tag i mig, och skulle lägga ned mig. Pang. Mitt knä exploderade i smärta.

    Det var inte de värnpliktigas fel, det är sånt som händer. Men det hände likväl. Det initiala beskedet var att knät var för svullet för att kunna ställa en diagnos. Sommaren kom och gick, och efter semestern konstaterade läkaren på Försvarshälsan att det behövdes en magnetröntgen.

    Och det var då jag förstod. Jag trodde, oinsatt som jag var, att för skador som uppstod i tjänsten hade jag givetvis en sjukvårdsförsäkring. Men icke.

    Här finns det anledning att stanna upp vid begreppen en stund. Många av er vet säkerligen skillnaden på en sjukförsäkring, en olycksfallsförsäkring, och en sjukvårdsförsäkring. Men för de av er som inte vet: En sjukförsäkring och en olycksfallsförsäkring innebär i praktiken att du får pengar. En sjukvårdsförsäkring å andra sidan är en försäkring som innebär att du får rätt vård snabbare.

    Och det var en sådan jag trodde jag hade som försvarsmaktsanställd. Men det hade jag alltså inte. Det har ingen av er som läser heller. Blir ni skadade i tjänsten kommer ni, precis som jag, bli hänvisade till den allmänna vården. Till vårdköerna, till brottandet med byråkratin, till remissernas förlovade land där klockorna går i ultrarapid. Detsamma gäller för alla de tusentals unga killar och tjejer vi varje år pliktar in. ”Välkommen, du måste vara här. Det här är farlig och fysiskt krävande verksamhet med hög skaderisk. Blir du skadad skickar vi dig till en vårdkö. Enjoy.”

    Det är inte i sin ordning. Militär verksamhet är krävande och riskfylld. Vi går sönder ibland. Marschfrakturer, brutna ben, överbelastade ryggar, ja ni vet själva. För att då inte tala om de betydligt allvarligare skador som ibland tyvärr uppstår. Men vad gör arbetsgivaren då? Skickar oss till regionerna.

    I en optimal värld hade Försvarsmakten haft en egen sjukvårdsorganisation, med röntgenapparater, ortopeder, och kirurger. Men vår myndighet är för liten för det. Vi är inte den amerikanska krigsmakten.

    Istället borde vi ha sjukvårdsförsäkringar, genom vår arbetsgivare. Det är ett fullt rimligt krav att ställa. Men till dess att Högkvarteret finner för gott att ge oss dylika försäkringar har vi inget annat val än att förlita oss på oss själva. Som medlemmar i Officersförbundet har vi rabatt på bland annat sjukvårdsförsäkring genom If.

    Det är fortfarande en dyr försäkring, den kostar flera tusenlappar per år. Jag struntade i att teckna en dylik, för jag trodde, korkat nog som sagt, att jag hade en sådan om skadan var tjänsterelaterad.

    Gör inte om mina misstag. Teckna en sjukvårdsförsäkring, åk aldrig sista åket, och bli aldrig nedbrottad av värnpliktiga en extra gång när ni egentligen redan är klara med utbildningspasset.

    Ur arkivet: