Senast publicerat
Senast publicerat:

Försvarsmakten beställer fler helikopter 16

Försvarsmakten anskaffar ytterligare tolv helikopter 16 för leverans under de kommande åren. Affären möjliggör till del den utfasning av helikopter 14-systemet som Försvarsmakten vill genomföra. Samtidigt pågår modifiering av befintliga helikopter 16 för att öka systemets räckvidd.

Redaktionen
När samtliga tolv nya helikoptrar har levererats kommer Försvarsmakten att ha 27 exemplar av helikopter 16.

Foto: Kim Svensson/Försvarsmakten

I ÖB:s militära råd från 2022 föreslås att det problemtyngda helikopter 14-systemet fasas ut och ersätts med fler enheter av den amerikanska helikoptern Sikorsky UH-60 Black Hawk, i Sverige kallad helikopter 16. Regeringen har ännu inte fattat beslut i frågan, men den nu aktuella beställningen om tolv nya helikopter 16 är ett steg i den riktningen.

– Ja, det ligger helt i linje med ÖB:s råd. Anskaffningen möjliggör för utfasning av markoperativ helikopter 14 efter år 2030. Det är jätteviktigt att vi inte får ett förmågetapp vid en eventuell utfasning. Regeringens beslut väntas komma i höst i samband med försvarsbeslutet, säger överste Mats Antonson, chef för Helikopterflottiljen.

Kommer anskaffningen att täcka Försvarsmaktens behov av helikopterförmåga?

– Förenklat kan man säga att behovet av helikoptrar i Försvarsmakten är jättestort, större än den beställning vi gör nu. Men vi har varken möjligheter eller resurser att köpa in fler och den här anskaffningen fyller en del av de behov vi har, säger Mats Antonson.

Anskaffningen möjliggör för utfasning av markoperativ helikopter 14 efter år 2030.

Var de nya helikoptrarna kommer att placeras är ännu oklart, men det blir vid någon av de två markoperativa skvadronerna, enligt Mats Antonson.

– Vi har fyra helikopterskvadroner i Försvarsmakten, två markoperativa, en sjöoperativ i Ronneby och en specialoperativ. De nya helikoptrarna kommer att hamna antingen på Malmen i Linköping och eller på Kallax i Luleå.

Samtidigt pågår en modifiering av Försvarsmaktens befintliga helikopter 16. Helikoptrarna anpassas för att kunna förses med en extra tank på 750 liter som installeras under golvet i kabinen. Det ska ge en ökad flygtid på runt 50 procent jämfört med dagens nivå. Arbetet genomförs i Sverige av personal från den amerikanska armén.

– Det ökar möjligheten att operera under längre sträckor och längre tid. Erfarenheter från Mali och internationella och nationella operationer och övningar har visat att det finns ett sådant behov. Modifieringen ska bli klar i år, säger Mats Antonson.

Liknande läsning:

När de nybeställda helikopter 16-systemen kommer att levereras är ännu inte fastställt.

– Det beror på vad USA kan leverera och FMV:s och Försvarsmaktens förmåga att ta emot och implementera dem. Men enligt FMV handlar det om leverans med början om ett eller några år som sedan ska pågå under några års tid, säger Mats Antonson.

Enligt uppgifter i SVT Nyheter Öst är den uppskattade kostnaden för de nya helikoptrarna  9,6 miljarder kronor.

Fakta

Helikopter 16

Den amerikanska helikoptern UH-60 Black Hawk, som i Sverige fått namnet helikopter 16, köptes första gången in till Försvarsmakten 2011 då 15 exemplar beställdes. Anskaffningen av helikoptern gick rekordsnabbt för att kunna sättas in i insatsen i Afghanistan, främst för sjuktransporter. Helikopter 16 är en medeltung transporthelikopter som används av flera länder, bland annat Grekland, Spanien, Turkiet, Australien och Kina.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    ”Vi har landat i ett moraliskt ställningstagande där vi ser truppminor som ett nödvändigt ont för markstriden”, för att skydda befolkningen och minska förluster för egen trupp, skriver debattskribenterna i en slutreplik till Ulrika Modéer, generalsekreterare Svenska Röda korset.

    Josefine Owetz

    Foto: Natacha Pisarenko/AP/TT

    Frågan om Ottawakonventionen och Sverige handlar om två saker samtidigt. Ska svenska yrkesofficerare och soldater dömas till fängelse i Sverige för att man medverkar till försvaret av grannländer, i enlighet med landets lagar? Det var vår huvudingång i debattartikeln i Officerstidningen. Där välkomnar vi att Röda korset vill medverka i opinionsbildningen för att ändra lagstiftningen, till gagn ytterst för civila i Finland och Lettland. Så långt är vi överens med Ulrika Modéer.

    Nästa fråga handlar om ifall Sverige ska lämna Ottawakonventionen eller inte? Modéer säger nej, med hänvisning till att det är ett moraliskt ställningstagande, och hänvisar till en resa i Ukraina, men det är illustrerande att det var en resa på fritt ukrainskt område och inte de territorier där de ohyggliga följderna av en rysk ockupation kan ses. Vi har också landat i ett moraliskt ställningstagande där vi ser truppminor som ett nödvändigt ont för markstriden, för att skydda befolkningen och minska förluster för egen trupp.

    Med vilka andra metoder, som skulle innebära mindre skador på civilbefolkningen, kan en rysk framryckning på marken försvåras?

    Ansvarsbördan för att besvara Modéers slutfråga ”Om målet är att skydda civila i väpnad konflikt måste man fråga sig om det inte finns bättre alternativ” landar därmed inte på oss utan på Modéer och Svenska Röda korset; med vilka andra metoder, som skulle innebära mindre skador på civilbefolkningen, kan en rysk framryckning på marken försvåras, och dessutom, hur undvika de ökade förluster det skulle innebära för svenska förband om de tvingas strida utan stöd av truppminor?

    Patrik Oksanen, verksam som strategisk rådgivare på Centrum för totalförsvar och samhällets säkerhet vid Försvarshögskolan och resident senior fellow tankesmedjan Frivärld.
    Karlis Neretnieks, generalmajor (PA), tidigare rektor för Försvarshögskolan.
    Stefan Forss, docent vid finska Försvarshögskolan.

    Samtliga tre skribenter är ledamöter i Kungliga Krigsvetenskapsakademien

    Ur arkivet: