Senast publicerat
Senast publicerat:

Skolchefen: »Kommande materielprojekt kräver mer personal«

Sjöstridsskolan deltar i de marina materielprojekt som Försvarets materielverk driver. Men det är svårt att bemanna projekten och enligt skolchef Jonas Källestedt kommer det inom några år att behövas dubbelt så mycket personal som i dag.

Redaktionen
Andreas Blomlöf
Jonas Källestedt, skolchef.

Genom marinens provturskommando och amfibieutvecklingsavdelningen deltar personal vid Sjöstridsskolan i produktionen av marin materiel. Det handlar om alltifrån mindre uppgraderingar av mjukvara till halvtidsmodifiering av större plattformar och utveckling av nya fartyg. Men att upprätthålla bemanningen inom materielprojekten är svårt. För tillfället pågår ett tiotal materielprojekt av olika dignitet där personal från Sjöstridsskolan deltar. Men att fortsätta stödja som man gör i dag när de stora materielprojekten drar igång, däribland framtagandet av nya korvetter och bygget av ubåt A26, är inte möjligt med nuvarande bemanning. Det säger Sjöstridsskolans skolchef, kommendör Jonas Källestedt. 

– I dag har vi knappt tio personer i materielprojekten men vi kommer behöva minst dubbelt så många om vi ska klara våra uppgifter framöver. Alternativt får vi se över organisationen och förändra vårt sätt att arbeta i marinen. Vi genomför projekten i nära samarbete med Försvarets materielverk, industrin och Marinstaben och har vi inte tillräckligt med personal behöver ansvarsfördelningen mellan myndigheter, ledningsnivåer och förband ses över. 

» Det handlar om tillit och vi får inte låta brister i personlig utrustning bli till droppar som urholkar stenen. «

Även tillgången till materiel i marinen är begränsad. Ett materielområde som Jonas Källestedt framhåller som särskilt känsligt är personlig utrustning. Att det exempelvis saknas mössmärken till de specialistofficerare som utexamineras eller råder brist på artiklar i små storlekar, kan påverka förtroendet för såväl Försvarsmakten som Sjöstridsskolan och förbanden, säger han. 

– Det handlar om tillit och vi får inte låta brister i personlig utrustning bli till droppar som urholkar stenen. Vi chefer måste vara tydliga i vår kommunikation och förklara varför det är brist på vissa områden. Sedan måste vi på Sjöstridsskolan också vara tydliga med vårt behov av personlig utrustning och materiel gentemot Försvarsmakten. 

När det gäller personalsituationen och infrastrukturen på Sjöstridsskolan som helhet är läget ansträngt. Nästa år ökar trycket ytterligare genom den omfattande ökningen av elever som är planerad. 

– Redan i januari kommer vi inom värnpliktsutbildningen gå från 6 till 9 plutoner och senare under 2023 behöver vi med nuvarande måltal organisera upp i 12 till 13 plutonslag. Fördubblat antal värnpliktiga kommer kräva säkerställande av alltifrån förläggningsplatser och transporter till förnödenheter, klassrum och instruktörer. Hur det ska hanteras fullt ut är inte klart, men det jobbas febrilt med att försöka hitta lösningar på allt vi identifierat som brister. Om vi inte lyckas lösa detta kommer vi ytterst bli tvungna att säga nej till elever, men som jag brukar säga: Det kan ju gå bra också. 

Liknande läsning:

FAKTA

Pågående projekt vid Provturskommando marinen och Amfibieutvecklingsavdelningen, Sjöstridsskolan 

  • Halvtidsmodernisering av korvetterna Gävle och Sundsvall. Sjöprover och
    verifiering av system.
  • Skeppstekniska åtgärder korvetter typ Visby. För tillfället ett fartyg vid varv,
    ett nyligen levererat till förband.
  • Produktdefinitionsfas Amfibiebataljon 2030.
  • Förbandssättning av moderniserad
    stridsbåt med vapenstation.
  • Leveransfas inledd för nytt signalspaningsfartyg Artemis. Anpassning av
    förmåga och utbildning av besättningar.
  • Systemmålsättningsarbete sjörörlig
    logistik och nya arbetsbåtar.
  • Systemmålsättningsarbete halvtidsmodernisering av röjdykarfartyg Spårö.
  • Systemmålsättningsarbete halvtidsmodernisering av korvett Visby, inklusive
    luftvärnsrobotförmåga.
  • Systemmålsättningsarbete nytt ytstridsfartyg, nästa generation korvetter.
  • Planering av prover och verifiering av ny lätt torped, Tp 47.
  • Planering av prover och verifiering av nytt sjöminsystem, MS 2.

Källa: Sjöstridsskolan 

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Värnpliktiga är kraftigt överrepresenterade i Försvarsmaktens arbetsskadestatistik, och bland kvinnliga rekryter syns även en viss skadeökning. Samtidigt har myndigheten inte lyckats lösa problemen med rapportering och analysering av arbetsskador som uppstod när avvikelserapporteringen fördes över till Prio för tio år sedan.

    Linda Sundgren
    Värnpliktiga soldater med packning och kamouflage på led under en fältvecka.
    Värnpliktiga står för majoriteten av arbetsskadeanmälningarna i Försvarsmakten. Bland kvinnliga rekryter syns dessutom fler stressfrakturer än tidigare, visar årets arbetsskaderapport.

    Foto: Anders Wiklund/TT

    År 2025 inkom 3 257 anmälningar om arbetsskada till Försvarsmakten. Enligt generalläkaravdelningen vid Försvarsstabens stödenhet som sammanställer skadestatistiken brukar det vara en eftersläpning i rapporteringen på runt 500 ärenden. Om det stämmer även i år kommer det totala antalet rapporter att hamna på cirka 3 700, vilket är i nivå med året innan. Det som sticker ut i resultaten är den stora mängden skador bland värnpliktiga. De står för drygt 60 procent av alla anmälningar, trots att de bara utgör tio procent av de tjänstgörande.

    – Jag tror att det beror på att vi är väldigt duktiga på att rapportera allt när det handlar om värnpliktiga. Både riktigt allvarliga skador, men också sådana som rapporteras i förebyggande syfte. Det kan bero på att man kan få ersättning från Kammarkollegiet för skador man ådragit sig under värnplikten. Däremot betalas det inte ut mer från Kammarkollegiet idag jämfört med tidigare, säger Försvarsmaktens generalläkare Claes Ivgren.

    Vi hade en större andel belastningsskador av en sort som vi inte sett tidigare hos kvinnliga värnpliktiga.

    Andelen arbetsskador bland värnpliktiga har varit relativt konstant de senaste åren. En liten ökning syns dock bland kvinnor som stod för en något större andel av skadorna jämfört med året innan.

    – Vi hade en större andel belastningsskador av en sort som vi inte sett tidigare hos kvinnliga värnpliktiga. Det handlar om stressfrakturer, alltså skador som uppstår för att man burit eller belastat kroppen på ett sätt över tid som kroppen inte kunnat hantera fysiologiskt. Det har uppstått förändringar i benvävnaden och i vissa fall spontana frakturer, alltså att ett ben har gått av, säger Claes Ivgren.

    20180118_Bezmah01_Porträtt_Claes_Ivgren_044

    Claes Ivgren

    Försvarsmaktens generalläkare

    Utöver det totala antalet skador i Försvarsmakten ger årets arbetsskaderapport ytterst knapphändig information om skadeläget bland anställda i myndigheten. År 2015 överfördes Försvarsmaktens arbetsskaderapportering till stödsystem Prio och sedan dess har det varit problem med underrapportering, felaktigt kodade skador och analyser. Årets rapport var flera månader försenad och innehåller minimalt med information. Varken skadetyp, var eller i vilka sammanhang som skadorna inträffar eller den drabbades befattning, grad eller ålder redovisas.

    – Huvuddelen av underlaget är ackumulerat på ett sätt som gör att jag inte känner mig absolut trygg med att vi inte har fått in allt det som har hänt. Vi vet att vi har alla allvarliga fall, för där har vi Arbetsmiljöverkets och Försäkringskassans underlag. Men jag är inte säker på att vi täcker en helhet, säger Claes Ivgren.

    Nu är det tio år sedan Försvarsmakten presenterade en fullständig arbetsskaderapport. Hur ser du på det?

    – Jag tycker inte att det är okej. Vi behöver ha ett system som vi kan lita på, som är enkelt att hantera och där vi med stor noggrannhet kan följa utvecklingen i organisationen. När verksamheten accelererat som den gjort de senaste åren och vi växer så fort som vi gör är det jätteviktigt att kunna följa skadeutfallet, säger Claes Ivgren.

    Jag tycker inte att det är okej. Vi behöver ha ett system som vi kan lita på.

    Arbetsskaderapporterna ska ligga till grund för det skadeförebyggande arbetet i myndigheten. Om arbetsgivaren inte vet hur skadeläget ser ut är det svårt att vidta rätt åtgärder och att mäta effekten av det som görs.

    – Om vi hade haft en väldigt stringent rapportering hade vi kunnat komma med förslag som syftar till att ändra på verksamhet som vi ser genererar skador. Men det förutsätter att rapporten är detaljerad och noggrann och att vi känner trygghet med att vi har allting med i rapporteringen. Tyvärr saknas det fortfarande, tio år efter införandet, säger Claes Ivgren.

    Tidigare följdes skadeutvecklingen inom vissa områden särskilt noga på grund av den stora risken för skador. Ett sådant fokusområde var hörselskador, men inte heller de finns med i årets rapport.

    – Vad gäller hörselskador finns det säkert ett bra underlag bland årets anmälningar, men den kompetens som tidigare hanterade de rapporterna har slutat i Försvarsmakten. Det är alltså brist på kompetens som lett till att vi inte har genomfört någon djupare analys av det skadeområdet. Jag vet att man håller på att rekrytera en ny arbetsmiljöingenjör vid Försvarsmedicincentrum i Göteborg, men tjänsten är inte tillsatt ännu, säger Claes Ivgren.

    Tyvärr saknas det fortfarande, tio år efter införandet.

    Enligt Claes Ivgren arbetar Försvarsmakten vidare med att försöka komma tillrätta med arbetsskaderapporteringen:

    – Det har ju varit känt länge att Prios avvikelsesystem fungerar sisådär. Vissa är jätteduktiga på att rapportera, andra tycker att det är för trassligt. Ett förbättringsarbete pågår och jag tror att det snart ska vara slutfört, men det är inte vi utan Försvarsstabens stödenhet som ansvarar för det.

    Claes Ivgren säger att han skulle vilja ta arbetsskadearbetet ett steg längre. Hans förslag är att all personal i myndigheten ska få tillgång till Försvarshälsan:

    – Om personalen går till Försvarshälsan när något inträffar och får sin skada bedömd och journalförd i Försvarsmakten, skulle vi få ett bättre grepp om det fysiska och psykiska måendet. Vi skulle dessutom få ett bättre underlag för arbetsskaderapporten. Det är något jag arbetar för, men inte nått hela vägen fram med ännu.

    Utöver de arbetsskador som redovisas i Försvarsmaktens arbetsskaderapport finns ett antal svåra arbetsskador och allvarliga tillbud som anmäls direkt till Arbetsmiljöverket och som inte ingår i Försvarsmaktens arbetsskadestatistik. År 2025 var det 129 fall, varav två dödsfall. Det var 29 ärenden fler än året innan.

    Ur arkivet: